#ilska

my frist big illustration;; the characters, gero and ilska, belong to me

Hur ska man vara tålmodig när det kryper i hela kroppen och man har bråttom att veta? Precis så känner jag nu. Jag går och väntar på en utredning om fibromyalgi, något som det finns en stark misstanke om. Och jag undrar: varför måste allt ta så fruktansvärt lång tid? Det är som att jag står still men livet runt mig bara fortsätter rusa.Och samtidigt… det skulle kunna förklara hela min extrema…

Ok. Jobbar då med undersökningar. Och har gjort länge. Och är det nåt jag stör mig på är när människor är när folk klagar på det låga antalet tillfrågade i olika undersökningar. Främst opinionsmätningar. Dessa vittnar bara om total okunskap vad gäller mätteknik.

Likaledes de som klagar på att man får olika resultat om man frågar x antal människor i Övertorneå jämfört med x antal människor i Stockholm. Så klart! Det är ju därför man strävar efter att få ett jämnt urval av folk från alla delar av Sverige. Och inte bara geografiskt, utan även köns- och åldersmässigt. I en tråd inne på Journalister och löst mediefolk förekom just detta. En person som hävdade att 1 500 personer är ett för litet antal intervjuade för att säga nåt om hur det svenska folket skulle rösta om det var val idag.

En tjej kommenterade detta så här: ”1500 är en tillräckligt stor population om du har gjort urvalet på ett korrekt sätt. Givetvis kan man inte enbart tillfråga personer i ett avgränsat geografiskt område om målpopulationen är hela landet. Vem gör så?”

Finns ingen som gör så. Tillfrågar endast personer inom ett avgränsat geografiskt område, men där slutsatsen dras utifrån hur HELA svenska folket anser om en sak. Endast okunnigt folk drar fram den hypotesen. Men personen fortsatte med att du med emfas hävda att man så klart får olika resultat om man tillfrågar 1 500 jämfört med 15 000 eller 150 000. Okunskap. Okunskap. Och åter okunskap.

En kille drog då till med detta svar: ”150 000 ger inte (mycket) mer tillförlitliga resultat än 1 500. Kring tusensträcket någonstans slutar tillförlitligheten nästan öka, skillnaden blir marginell. 1 500 räcker. Med rätt urval.”

Och jag körde ut världens längsta rant (!) om hur opinionsundersökningar funkar. Självklart är den kommentaren från mig raderad därinne nu.

"Arbetar med marknads- och opinionsundersökningar och anser nog att det inte bara handlar om antalet personer man intervjuar. En enkät med ex. 10 000 svar är ju ändå tämligen meningslös om man ej skött urvalet av de som ska ringas rätt. En undersökning med "bara" 1 500 personer kan i såna fall ge ett mer rättvisande resultatet.

Syftet är ju att ge en tvärbild av vad svenska folket tycker. Det går ju ej att intervjua alla. Men klart att resultatet i en politisk undersökning blir olika om det är xxx människor från storstan kontra xxx från landsbygden som intervjuas. Ett seriöst undersökningsföretag har därför urval som består av folk från hela Sverige (om det ex. rör sig om hur folk skulle rösta om det var val idag).

Sen kan man ju ej styra vilka som svarar i telefonen och sen i sin tur säger ja till att intervjuas så rent teoretiskt kan det bli övervikt av svarande från vissa grupper, geografiskt, åldersmässigt, könsmässigt etc. Ett sätt att förhindra detta är att i början av intervjun genomföra en "screening". Om kvoten "kvinnor" har blivit uppfylld, det vill säga alla kvinnor som ska intervjuas i den aktuella undersökningen har blivit intervjuade så söker man bara män. Kommer man till ett hushåll med bara kvinnor får man tacka för sig och ringa vidare o söka män.

Man kan göra likadant med andra faktorer, saknar man svar från vissa åldersgrupper eller vissa postnummer för att göra undersökningen mer rättvis så letar man specifikt efter såna. Att intervjua 1 500 personer över telefon kanske låter som lite, men det kräver rätt mycket resurser. Många anställda som sitter och ringer samt ett stort urval människor att ringa till också för att få in de 1 500 svaren också eftersom många respondenter..., ej svarar, har ej tid, vill ej vara med, vill att man ska åk, o sen när man gör det svarar de ej, talar för dålig svenska för att intervjuas, numrerna funkar inte etc, etc. Att över telefon få in resultat från 150 000 personer skulle kräva att bortåt 600 000 hushåll skulle behöva ringas, förmodligen fler. Och det skulle krävas mycket ringtid på ett sånt omfattande projekt. Det stämmer att SD fick högre resultat i verkligt valresultat än i opinionsundersökningar. Minns ej siffrorna nu, men jag noterade detta i samband med SVT:s Valu i höstas. Mina teorier kring detta är att människor som sympatiserar och kan tänka sig rösta på Sd:

1. väljer i större grad än intervjupersoner som tänkt sig rösta på andra politiska partier att svara "vet ej", "vill ej säga" eller säga nåt annar partis namn på frågan "vilket parti skulle du rösta på om det vore val idag ".

2. i högre grad än människor som funderar på att rösta på annar parti att säga nej till att alls vara med i undersökningar.

Men det är bara mina teorier kring varför siffrorna för SD tenderar att vara högre vid de riktiga valen än vad opinionssiffrorna före valet visat. Det är också därför jag när jag såg siffran 20 % på de i denna undersökning tänkte att det faktiska procenttalet som kan tänkas rösta på SD nog är högre.

Att Fis:s siffror skiljde sig så mycket vad gäller opinionsundersökning kontra faktiskt valresultat är en svårare nöt att knäcka. Det enda jag kan tänka mig är att människor som svarat Fi i opinionsundersökningar fick kalla fötter vid själva valet och valde att lägga sin röst på nåt av de etablerade partierna eftersom de var rädda för att Fi skulle hamna under fyraprocentsspärren ändå. Partiet låg väl och vägde där kring 4 procent i olika mätningar, ibland över o ibland under."