#utredning

Enda en ny diagnose kan legges til…

En fordel med å ha kommet seg inn i NAV, er at de krever dokumentasjon. Bøttevis med dokumentasjon. Og det betyr at legen hyppig må besøkes og ymse prøver tas til stadighet. Bare for å få den hele og fulle oversikten. Så her om dagen bestilte jeg meg en ny time for utredninger av ymse slag, på NAVs befaling. Morsomt nok fører dette til at hodet mitt skal scannes om et par ukers tid, for å sjekke…

Hej! Det är ingen åldersgräns för utredning. Jag rekommenderar att ställa dig i kö så snabbt som möjligt! Du kanske får en diagnos när du är 15 och ett halvt år och hormonblockerare också då och sedan någon månad innan du fyller 16 kanske du får ta blodprov och sen när du fyller 16 kanske du ta din första T-dos direkt. :) Dessutom om du vill undvika kvinnligt-kodade utseenden och funktioner så är det bra att få hormonblockerare tidigt.

Du kan antingen söka via remiss från läkare (husläkare t.ex.), BUP, skolkurator, m.m Du kan i vissa fall kan man t.o.m .skicka egenremiss; vilket betyder att du skriver ett brev om dig själv och bakgrund till att hur och när bl.a du förstod att du var trans. Förr, vet inte hur det är nu, behöver en av dina vårdnadshavare skriva på remissen. Dock har tiderna förändrats och det skulle inte förvåna mig att man inte behöver det längre.

När du precis har skickat in din remiss beror väntekön på vilket sjukhus du har sökt till, i Stockholm är det ca 10 månaders väntetid, dock varierar det väldigt mycket. Men väntetider till utredningen brukar vara långa. 

”Efter varje intag av homeopatimedicin blir dotter med autismdiagnos allt bättre”

Den snart 5-åriga dottern har fått diagnosen autism. Med klassisk homeopati gör hon nu fantastiska framsteg. En neuropsykiatrisk utredning fördröjde den homeopatiska behandlingen. Men sedan den väl kunde återupptas har den snart 5-åriga dottern utvecklats enormt, berättar en hoppfull Mikaela Schill Jurmu. ”Hon sa till mig: Mamma, vad fin du är!”, efter den senaste homeopatimedicinen. Hon använde…

Hej

Nu är det ganska länge sen jag gjorde utredningen och saker har ändrats sen dess.Det beror också på vid vilket team som utredningen görs. Alla är lite olika.

Generellt så handlar det om några olika saker.Det första är att läkaren, psykiatrikern som ska ställa diagnosen, ska ha grund för den och inte riskera att sätta en felaktig. Ingen vill göra fel och här handlar det om människors liv. Även om det inte är så vanligt att folk ändrar sig, så händer det och det är en krånglig process.Det andra är att du ska få det stöd och den hjälp som du behöver.Det tredje är kötider och administation.

Det här få konsekvenserna att det kan ta lång tid.En allmänpsykologisk utredning görs för att se om personen har några andra problem eller varianter som behöver behandlas samtidigt eller tas hänsyn till. Det brukar gå ganska fort.Efter det kommer läkeran vilja träffa dig ett antal gånger. Lära känna dig och förstå hur du tänker och känner. Hen kommer vilja ha reda på hur du mår, vilka problem du stöter på i vardagen, vad du mår dåligt över och hur du ser på framtiden.En del frågor kommer handla om barndomen, hur du mått och hur din könsidentitet sett ut. Det ska inte göra någon större skillnad hur du svarar, men det är för att skaffa en helhetsbild.Din sociala situation kommer också komma upp. Din familj, vänner, partners. Här handlar det mycket om att ta reda på om du har ett tryggt socialt nätverk och om du får stöd därifrån. För den biten ska du få träffa en kurator.Din problematik är det som mest rör diagnosen. Vad är problemen, hur känner du inför din kropp, hur ser du på din könsidentitet, är den stabil över tid, hur säker känner du dig, hur länge har du varit säker, osvOch vad behöver du för hjälp. Behöver du någon att prata med? Hur ser du på kirurgi? Behöver du hjälp för att passera socialt som inte handlar om kroppen?Sen vill läkaren vara säker på att du vet vad du ger dig in på. Det innebär att du behöver ha levt i din könsidentitet, också socialt, en tid. Det kan vara innan eller under utredningen. Många har dock inte möjlighet att göra det innan de får hormoner, vilket inte alla läkare verkar fatta, så här kan det uppstå en del problem.

Det är viktigt att komma ihåg att även om utredningsteamet fungerar som gatekeepers så är de inte onda till sin natur (vad jag vet) och deras jobb är faktiskt att hjälpa dig. På bästa möjliga sätt. För att kunna göra det måste de ta reda på vad som verkar vara bäst för dig. Så funkar all läkarvård.

Sen om framtiden. Här handlar det till viss del om att se till att du vet vilka konsekvenser olika behandlingar har. Hur hormoner påverkar din kropp, vad som händer med din fertilitet osv. De får inte ge någon behandling som patientet inte blivit ordentligt informerad om.

Som du märker är det ganska mycket som ska täckas och det tar givetvis tid.Här är problemet administration och kötider. Mellan varje möte så kommer det ta tid. Antagligen inte av ondska eller för att de tror att du “behöver” det (även om det sista ibland kan spela in). Det handlar helt enkelt om när de har möjlighet att ge dig en ny tid. Och ska det skickas remisser till andra instanser inom sjukvården, ja då tar det tid igen. Så kötid och väntan är det som tar mest tid av utredningen.

Det här kan självklart vara en väldigt jobbig process och många mår extremt dåligt under den tiden. Det ska du få hjälp med. Det kan handla om psykofarmaka, sjukskrivning, kurator eller psykolog. Problemet är bara att psyksjukvården är svårt överbelastad i stora delar av, om inte hela, Sverige. Så kötiden för att få någon att prata med är också extremt lång. Det är inte individernas fel, utan handlar om pengar, politik och annat skräp.

Så vad du kan göra för att minska utredningstiden är dels, lev öppet med din könsidentitet, i alla fall för några, innan du börjar utredningen, om det alls är möjligt.Var ärlig, det handlar om att du ska få rätt hjälp.Var påläst. Vet vad du har rätt till, ta reda på vad för behanling du känner att du behöver och vad den får för konsekvenser, både medicinskt och i den mån det går att sätta sig in i, socialt.Var tillmötesgående. Om du försöker “kämpa emot” läkaren så kommer det antagligen ta längre tid.Och det sista, som jag inte gillar att säga, låt säker. Be om hjälp och någon att prata med om du behöver, men låt säker på vem du är och vad du vill/behöver. Är du osäker blir antagligen läkaren osäker.

Ett tips för att läsa på är Socialstyrelsen nya kunskapsstöd för god vård av personer med könsdysfori. Det finns ett för vuxna och en för unga. Det är riktlinjer för hur vården borde vara. Vad socialstyrelsen tycker att du ska ha rätt till och hur du ska bli bemött.All transvård ser förstås inte ut så än, kunskapsstödet är nytt och systemet är långsamt. Och som sagt, att bråka kan tyvär göra att det tar längre tid. Men det kan ändå vara bra att veta hur det skulle kunna vara.

Annars är transformering.se en bra sida för allmän information om trans, utredningen och behandlingar.