#samvete

View On WordPress

När jag är riktigt trött och har varit social kommer alla feels. Ikväll ropar min hjärna åt mig: ego, ego, ego, ego! Jag är ego. Mer än jag är bekväm med efteråt. Jag tror att jag är så jävla bra och klok men egentligen tänker jag bara på mig själv. Så nu vet ni ätt även vuxna och relativt psykiskt stabila människor kan få för sig att det hjälper samvetet lite att skriva om det. Och spännande nog så gör det. Hjälper. Det finns en teori om att vi skäms (evolutionärt) för att visa att vi vet att vi gjort fel. Att vi egentligen kan de sociala koderna och bröt mot dem av misstag. Du kan ju det här fylla samma funktion. Ochords så kan skammen lätta lite. Mer om skam, skuld och social kompetens en annan gång. Med mindre feels.

Det tredje ordet är samvete. Samvetet är ett känsligt instrument. Kränker man det kontinuerligt blir det avtrubbat och nertystat. Det utgör inte längre en moralisk kompass. Ett samvete kan också vara överkänsligt. Självförebråelser kan ge ett samvete som kontinuerligt pekar på varje liten brist. Ett sådant samvete har svårt att bemöta förlåtelse. Det överkänsliga samvetet påminner om det redan förlåtna. Vilodagens högmässa är en plats att vårda samvetet. Orden i syndabekännelse, avlösning, texter, predikan och nattvard blir alla verktyg i detta. Rena samvetet. Få både det avtrubbade och det överkänsliga samvetet preciserat.