Kontroll, styrning och individualism.
Kontroll och styrning
Vi vill sĂ„ gĂ€rna styra oss sjĂ€lva, och andraâŠ
Jag blir ibland sĂ„ förvĂ„nad hur viktigt det Ă€r för oss mĂ€nniskor att styra och kontrollera andra. AlltifrĂ„n chefen som ger arbetstagare onödiga uppgifter istĂ€llet för att folk gĂ„ hem en dag dĂ€r inget finns att göra, till förĂ€ldern som sĂ€ger nej till nĂ„got som barnet gĂ€rna vill göra med svaret -âFör att jag sĂ€ger sĂ„â nĂ€r barnet sĂ„ nĂ€ra vill veta varför de inte fĂ„r göra det den önskar.
Till relationer och de vi tycker om, hur vi gör allt för att styra och stÀlla i den andre personens liv. Trots att de flesta som flyttat ihop eller blivit ihop antagligen blivit det för att de tror att de ska förbÀttra varandras liv, sÄ blir det sÄ ofta raka motsatsen. Men en motsats som ibland Àr sÄ sorglig, vi smyglÀser mobiler, rÀknar pÄ minuter och kollar detaljer. Till vilket syfte? Att fÄ varandra Ànnu lÀngre ifrÄn varandra? Det Àr ofta resultatet...
BÄde mÀn och kvinnor som gÄr igenom den andre personens mobiltelefon, som vill veta vilken tid hen kommer hem och som vill ha en redogörelse för vilka de trÀffat under dagen. De lÀgger sÄ mycket fokus pÄ kontroll att de dels kvÀver personen de önskar fÄ behÄlla, dels sÄ skulle en brÄkdel av all energi som de lÀgger pÄ att kontrollera och vara negativa kunna gÄ till att göra personen de Àlskar glada eller kÀnna sig speciella och jag kan tÀnka mig att de flesta skulle lyckas bÀttre med det de egentligen vill. Att fÄ behÄlla personen i sitt liv. Det andra resultatet...
Inte bara partners...
FörĂ€ldrar tvingar sina barn att stanna hos dem för lĂ€nge, genom att börja skuldbelĂ€gga och fĂ„ barnen att tveka kring om de duger eller ej. NĂ€r ett barn ringer hem frĂ„n pappan och sĂ€ger âtitta va fin tröja jag har fĂ„ttâ och fĂ„r svaret âjo, men den Ă€r sĂ€kert för stor, det Ă€r vĂ€l en klĂ€nning pĂ„ dig?â. NĂ€r de ringer frĂ„n ena förĂ€ldern och sĂ€ger -âJag har sĂ„ roligt att jag inte vill Ă„ka hemâ sĂ„ svarar förĂ€ldern -âMen du menar vĂ€l att du vill komma hem den normala dagen vi byter?â.
IstĂ€llet för att lĂ„ta barnen fĂ„ mĂ„ bra sĂ„ lĂ€gger vi skuld hos dem, utan att veta det ibland. Men vi skulle kunna sĂ€ga -âVa fin du blev, va kul att du fick en tröjaâ. Eller -âVa kul att du har sĂ„ roligt, jag Ă€lskar nĂ€r du har det braâ. Men dĂ„ mĂ„ste vi lĂ€gga vĂ„ra egna bekrĂ€ftelsebehov Ă„t sidan och tĂ€nka pĂ„ vad som fĂ„r barnet att mĂ„ bĂ€st, att fĂ„ minst Ă„ngest. MĂ„nga Ă€r dĂ„liga pĂ„ det, bĂ„de kvinnor och mĂ€n.
SjÀlvkÀnsla.
SjĂ€lvkĂ€nsla gĂ„r ofta i arv, om en mamma har dĂ„lig sjĂ€lvkĂ€nsla och aldrig kan lĂ„ta bli att kommentera om hon sjĂ€lv kĂ€nner sig osĂ€ker - Ă€ven om det Ă€r kan vara osĂ€kerhet av att barnen har det roligt - sĂ„ ges lite Ă„ngest till barnen istĂ€llet för glĂ€dje och sakta men sĂ€kert sĂ„ sĂ€tter det sig i barnen att de inte ska ha FĂR roligt, eller berĂ€tta att det Ă€r FĂR bra med nĂ„got. DĂ„ kommer kanske förĂ€ldern som inte Ă€r nĂ€rvarande bli ledsen för att den kĂ€nner sig osĂ€ker och dĂ€r har vi en ond cirkel med Ă„ngest som föder Ă„ngest.
MĂ€n som har svĂ„rt att hantera att kvinnan tjĂ€nar mer pengar Ă€n de sjĂ€lva, Ă€r ocksĂ„ intressant. Kvinnan kommer hem och berĂ€ttar att hon fĂ„tt en ny tjĂ€nst och sprudlar av lycka, dĂ„ mannen inser att han plötsligt tjĂ€nar mindre och blir osĂ€ker. Han svarar inte âGud va kul, grattis och va bra för oss allaâ utan kanske med en osĂ€ker âjaha, kul dĂ„âŠâ eller -âJa, det Ă€r bara jobb som Ă€r viktigt för dig nuförtidenâ för att passa pĂ„ att ta luften ur det hela.
Vi Ă€r inte snĂ€llaâŠ
Det Àr sÄ mÄnga som inte Àr snÀlla mot varandra.
Första tiden i ett förhĂ„llande berĂ€ttar bĂ„da hur de uppskattar hur den andre Ă€r, hur den andre ser ut och hur den andre gör saker. Men sakta börjar vissa personer visa vilka de verkligen Ă€r, nĂ€r det tror att de fĂ„tt kontroll. NĂ€r de tror att de inte âbehöverâ kĂ€mpa mer.
DĂ„ kĂ€nns det inte lika bra lĂ€ngre, dĂ„ berĂ€ttar vi mindre för varandra, dĂ„ tar vi mindre pĂ„ varandra och dĂ„ Ă€r vi mindre nĂ€rvarade. SmĂ„ saker som mĂ€rks direkt. DĂ„ Ă€r det över. Ăven om det tar ett Ă„r eller tvĂ„ tills dagen dĂ„ det verkligen Ă€r över, sĂ„ börjar det med de dĂ€r smĂ„ sakerna. Hur snĂ€lla vi Ă€r mot varandra, om vi börjar lĂ€gga energi pĂ„ att kontrollera eller att ge vĂ€rme och hjĂ€lp. Om vi börjar ta varandra för givna, nĂ€r vi frĂ„n början verkligen försökte lĂ€ra oss hur den andre fungerar och hur den andre mĂ„r bra, sĂ„ tycker vi nu att den andre fĂ„r ta massa kritik istĂ€llet och sĂ„ hoppas vi att det gĂ„r att skĂ€lla pĂ„ folk sĂ„ att de stannar.
MĂ€n skĂ€ller ofta och skrĂ€mmer ibland, kvinnor kanske gnĂ€ller eller kritiserar istĂ€llet. Ăven om det Ă€r generaliseringar sĂ„ Ă€r syftet samma, att misstro istĂ€llet för att lyssna. Att leta fel istĂ€llet för att se till att tiden man har blir vĂ€rd nĂ„got. Att berĂ€tta vad man stör sig pĂ„, lika ofta som man frĂ„n början berĂ€ttade vad man Ă€lskar med personen.
Jag har gjort alla dessa misstag, sÄ jag tror mig inte vara bÀttre Àn nÄgon annan. Men jag vill och jag försöker. Jag vet att det Àr orimligt att försöka kontrollera eller samla bevis mot folk. Hur inlÄst nÄgon Àn Àr kan de ÀndÄ svika dig, de flesta sviker dig definitivt desto mer inlÄsta de kÀnner sig och dÀr har vi det dÀr svÄra. Att verkligen vilja fÄ nÄgon att mÄ bra.
SmÄ detaljer.
Bara en detalj som att den ena sitter och pillar pÄ den andre genom en film, men partnern sitter med hÀnderna knÀppta timme efter timme. Bara en sÄn liten detalj kan visa kyla, att personen inte Àr dÀr eller att nÄgot Àr fel.
Men det gör att det nu blir fel för bĂ„da, eftersom den som âförsökerâ börjar spekulera varför hen inte nĂ„r fram och den som redan Ă€r frĂ„nvarande kanske har goda skĂ€l att vara irriterad eller störd över nĂ„got som hĂ€nt tidigare pĂ„ dagen. Nu spekulerar bĂ„da i vad som Ă€r fel pĂ„ den andre, och kontrollen börjar. Den som ger slutar ge och sĂ€tter sig pĂ„ andra sidan av soffan. Den som var irriterad blir Ă€nnu mer irriterad och allt Ă€r igĂ„ng.
Jag har trÀffat personer som alltid försöker hitta saker att bli arg pÄ, eller irriterad över. Jag har trÀffat personer som aldrig verkar arga utan hur mjuka och mysiga som helst men som aldrig tar initiativ till att ens hÄlla ens hand pÄ en promenad. Jag har trÀffat de som Àr fantastiskt nÀrvarande och genuina nÀr de Àr pÄ samma plats. Alla med mer fokus pÄ kontroll och vilka fel de kan hitta Àn att tÀnka pÄ hur bra vi har det och hur mycket bÀttre det kan bli om vi slutar tÀnka pÄ oss sjÀlva och istÀllet tror pÄ varandra och lÀgger energi pÄ att ge till varandra.
ĂnsketĂ€nkande och individualism.
Kanske Àr det önsketÀnkande. Kanske Àr det dÀrför jag tappar bort mig i förhÄllandet nÀr det dÀr börjar ske, för det Àr sÄ olikt hur personer presenterar sig frÄn början.
Jag kĂ€nner mig nĂ€stan lurad nĂ€r en person som verkar sĂ„ fantastiskt sakta men sĂ€kert visar sig vara nĂ„got annat. MĂ„nga kĂ€nner nog igen sig i det, att de började visa sina bĂ€sta sidor och undvek brĂ„ka om de smĂ„ för att de anstrĂ€ngde sig. Med tiden Ă€r det precis vad vi slutar göra. Vi slutar anstrĂ€nga oss lika mycket eller lika bra. Vi börjar tĂ€nka att vi har varandra och att vi ska ha varandra, dĂ€rför behöver vi inte lĂ€ngre visa de fina sidorna. IstĂ€llet börjar en del snabbt visa de dĂ„liga sidorna. Det blir irritation över smĂ„ saker som absolut âslĂ€ppts igenomâ i början och det blir brĂ„k om saker som bĂ„da hade varit intresserade av att inte ens fĂ„ till ett brĂ„k i början.
Vi tar ut saker som andra gör mot oss mot fel person, ofta den som stĂ„r bredvid och det Ă€r ofta ens partner. Ens partner börjar spekulera varför du Ă€r sĂ„ förbannad och sur över sĂ„ konstiga saker och börjar undra vad det kan bero pĂ„. Spekulationer Ă€r det vĂ€rsta som finns för ett förhĂ„llande för vi Ă€r alldeles för snabba pĂ„ att hamna i âHan eller hon Ă€lskar mig nog inte lĂ€ngreâ eller âHen Ă€r otrogenâ, nĂ€r det egentligen handlar om slöhet. Den personen du mötte i början tog pĂ„ dig hela tiden, lyssnade och fanns dĂ€r. Kanske var hen snĂ€ll och omtĂ€nksam.
Ăktenskap?
Personen du nu Àr gift med ser du kanske aldrig, eller sÄ har du sett flera exempel pÄ att hen inte alls Àr sÄ snÀll, eller omtÀnksam för den delen. Hen tar inte i dig lika ofta sÄ du har börjat fundera pÄ hon hen ens tycker om dig mer. DÀrför har du börjat sÀga ganska taskiga saker tillbaka och du gör definitivt minsta möjliga för att göra den jÀkeln lycklig. Sen Àr vi förvÄnade att det blir missförstÄnd och avslut.
Ăr det 50% som skiljer sig i Sverige och vi tar varandra Ă€ndĂ„ för givna? Ăven vi som Ă€r pojkvĂ€n / flickvĂ€n eller vi som bor ihop, tror att den andra personen Ă€r âminâ, sĂ„ jag kan sluta anstrĂ€nga mig. Om det Ă€r 50% av de som gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngt som att ingĂ„ Ă€ktenskap, som Ă€ndĂ„ skiljer sig. Hur illa Ă€r det inte dĂ„ för resten av oss, som ââbaraâ Ă€r ihop? SĂ€kert Ă€nnu sĂ€mre Ă€n 50% chans att fĂ„ behĂ„lla personen. ĂndĂ„ tar vi varandra för givna och Ă€ndĂ„ slutar vi anstrĂ€nga oss.
Det kanske inte Àr sÄ underligt att Sverige Àr det mest individualistiska samhÀllet som finns, men samtidigt det sÀmsta pÄ att hÄlla ihop relationer. SÄ mÄnga ensamma mÀnniskor som inte har nÄgon relation, inte med sina barn, inte med en partner, inte med en vÀn, ingen.
Kanske Ă€r det inte sĂ„ konstigt nĂ€r vi tĂ€nker pĂ„ relationer som nĂ„got vi vattnar och fĂ„r att vĂ€xa. MĂ„nga lĂ€gger mer tid pĂ„ jobbet och vĂ€nner Ă€n pĂ„ sin partner, för partnern Ă€r ju sĂ€krad. NĂ€r alla Ă€r individer som ska förverkliga sig sjĂ€lva, kan vi dĂ„ ens hĂ„lla 50% lĂ€nge till? Ăr det inte ganska sĂ€kert att vi gĂ„r mot 40% som lyckas framöver. Sen 30% och sĂ„ vidare? Ănda tills den dagen kommer att vi alla arbetar och umgĂ„s men möter partners via appar och lĂ€ser i historieböckerna om hur vi förr levde tillsammans och fanns för varandra.
Motströmmar?
Det borde komma en motström snart, till det hÀr sÀttet att leva. Det brukar alltid göra det och det Àr dags. Tekniken har tagit med sig otroligt intressanta möjligheter men den fÄr ocksÄ hela familjer att sitta i en soffa med en varsin skÀrm framför ögonen och fÄr alla att leva olika liv. Det Àr vÀl samma för oss alla, partner som vÀnner. Alla sitter vi dÀr och ger mobilen tid och varandra mindre.
Det ska bli intressant att se vad som blir strömningen emot detta och vad den kommer innebÀra.
Den som lever fÄr se, ensamma förhoppningsvis, pÄ vÄr egen skÀrm. ;)
