Whats going on, love...

Under corona-tiden var det många som inte förstod att regering och riksdag ej hade möjlighet att genomföra vissa åtgärder i syfte att minska spridningen av corona. Detta på grund av rättigheter som stod inskrivna i regeringsformen. En av de mer tongivande kritikerna för att regeringen ej tog i hårdare var Jonas Gardell.

Riksdagen beslöt dock att vissa tillfälliga ändringar skulle kunna genomföras, men då i "vanliga lagar" till skillnad mot de fyra grundlagarna: successionsordningen, yttrandefrihetsgrundlagen, tryckfrihetsförordningen samt regeringsformen. Det är mest regeringsformen som coronan kom att beröra.   Det här skulle ha kunnat ha skrivits av mig. Fast det var inte mina ord. ”Fattar inte vad det är som är så svårt att förstå? Det har ju sagts om och om igen. Hur våra lagar fungerar och vilka möjligheter myndigheterna och regeringen har att ’bestämma över oss’. Vi bor inte i en diktatur.”

Det här är dock mina ord: ”Folk förstår inte. En del har förmodligen begränsad koll på just det du tar, skillnaden mellan grundlag och vanliga lagar. Samt hur mer omfattande det är att ändra i en grundlag. Jag blev ständigt perplex när folk skriver att de anser att vi borde ha infört en total lockdown. Alltså ja, det kan man väl anse om man vill, men det gåååår inte. Regeringen har ej mandat att göra detta utifrån de lagar vi har.”

Ytterligare reflektion kring detta ämne. Ej mitt citat. ”Och så få som reflekterar över vad det är värt att leva i ett fritt land. Ett land där man som medborgare förväntas ta ansvar för vårt gemensamma bästa, dvs praktisera solidaritet (ett ord som verkar väldigt omodernt idag🙄) istället för att ha en polisstat som vaktar medborgarna och kontrollerar att man gör rätt. ”

Ytterligare en röst från Gardells inlägg: ”Väldigt få Svenskar verkar veta om att grundlagen finns. Eller hur styret fungerar. Det är faktiskt rätt skrämmande.”

I P Lindvalls inlägg från 17 november 2020 så går han igenom vilka möjligheter en svensk regering har att utföra i samband med en händelse som corona.

Facebook

Jonas Gardell, 17 november 2020. Förlåt att jag säger det, men är det inte en smula rörigt nu? Jonas Gardell - Förlåt att jag säger det, men är det inte en smula... | Facebook

P Lindvall, 17 november 2020. Fakta är kung. Tror det kan vara bra att kolla upp vilka möjligheter en svensk regering öht har i dag att införa förbud och restriktioner. Per Lindvall - Fakta är kung. Tror det kan vara bra att kolla upp... | Facebook

Artiklar

Nyheter 24. 12 mars 2020. Fansen corona-rasar på Jonas Gardell: "Hur f*n tänker du?" Fansen corona-rasar på Jonas Gardell: "Hur f*n tänker du?"

SVT. 24 april 2020. Därför kan Sverige inte utfärda utegångsförbud. Därför kan Sverige inte utfärda utegångsförbud | SVT Nyheter

Elisabeth Höglund, 7 maj 2020. Vi kan tacka den svenska grundlagen för att det svenska samhället inte är totalt nedstängt. De mänskliga fri- och rättigheterna hindrade staten från en total lock down. Vi kan tacka den svenska grundlagen för att det svenska samhället inte är totalt nedstängt. De mänskliga fri- och rättigheterna hindrade staten från en total lock down. - Elisabet Höglund

SVT, 19 oktober 2020. Regeringen vill införa tillfällig pandemilag. Regeringen vill införa tillfällig pandemilag | SVT Nyheter

SVT, 17 november 2020. Löfvens vaccinbesked: Kommer räcka till hela Sveriges befolkning. Löfvens vaccinbesked: Kommer räcka till hela Sveriges befolkning | SVT Nyheter

Aftonbladet, Oisin Cantwell, 18 november 2020. Ingen minns att regeringen visst kan stänga Sverige. Regeringen kan visst stänga ner Sverige

SVT, 18 november 2020. Här är juridiken som styr den svenska strategin. Här är juridiken som styr den svenska strategin | SVT Nyheter

En tragikomisk anekdot om vedermödorna av att intervjua människor över telefon fick vi till livs i en tråd inne på Journalistbubblan. ”En gång i tidernas begynnelse tyckte en nyhetschef att jag skulle ringa till en hyllad Vasaloppsveteran för att "göra en enkel grej". Någon svarade både i telefon och på mina frågor. Problemet var att det var fel gubbe och han jag egentligen sökte hade varit död i tio år. Den äldre mannen som svarade så fint (men inte alls var Vasaloppsveteran), ville bara vara tillmötesgående. Av en ren slump insåg jag mitt misstag innan eländet gick i tryck. Det är inte alltid helt enkelt att vara reporterslav...”

Min respons på detta löd: ”Ojoj, i den situationen har man varit i. Jobbar visserligen numera inte som journalist utan snarare med marknadsundersökningar. Men hur många gånger har man inte börjat intervjua ett barn i tron att man talar med en vuxen. Ibland är det inte lätt att skilja ett barns röst från en vuxen. Men med tanke på de svar man får brukar man dock rätt snabbt inse att man pratar med ett barn och får be om ursäkt och be att få tala med nån förälder.”

Stavfel och grammatiska vurpor i media. Ja, det råkar man ju se ibland. Detta ämne diskuterades i detta gamla inlägg i fb-gruppen Journalister och annat löst mediefolk. En kvinna hade reagerat över att ordet hårddisk hade stavats hårdisk i tidningen Journalisten. Av alla ställen med. Oops.

Min kommentar kring detta med felaktigheter av den språkliga sorten i pressen löd så här: ”Jo, förstår att det är tidspress som gör att det blir stavfel. Och klart man förstår texten ändå, ex. ord som korrekkturlösare. Men jag antar att vissa av oss är känsligare än andra för stavfel i texter. Jag är en av dessa, min blick liksom dras automatiskt till nåt ord som stavats fel i en text. Känner till andra som fungerar likadant. Ingen "åkomma" jag valt själv. Men man blir lite hemmablind, det är svårare att se stavfelen i sina egna texter. För gud ska veta att jag stavar fel själv ibland. :-)”

Jag kom även att tänka på en gammal händelse som skedde på mitt gamla jobb. "Han kunde ej prata nu på grund av dålig teckning i bilen". Anteckning från en kollega till en annan på mitt jobb. Skribenten menade så klart täckning. Men när jag läste meningen första gången blev jag rätt förbryllad.”

Journalister och annat löst mediefolk, 21 juni 2015. Visst blir man bedrövad av att se så dålig svenska som publiceras i dagens media. inte bara särskrivningar och själv istället för ensam, han istället för honom som objekt eller efter preposition. Journalister och annat löst mediefolk | Visst blir man bedrövad av att se så dålig svenska som publiceras i dagens media | Facebook

Ok. Jobbar då med undersökningar. Och har gjort länge. Och är det nåt jag stör mig på är när människor är när folk klagar på det låga antalet tillfrågade i olika undersökningar. Främst opinionsmätningar. Dessa vittnar bara om total okunskap vad gäller mätteknik.

Likaledes de som klagar på att man får olika resultat om man frågar x antal människor i Övertorneå jämfört med x antal människor i Stockholm. Så klart! Det är ju därför man strävar efter att få ett jämnt urval av folk från alla delar av Sverige. Och inte bara geografiskt, utan även köns- och åldersmässigt. I en tråd inne på Journalister och löst mediefolk förekom just detta. En person som hävdade att 1 500 personer är ett för litet antal intervjuade för att säga nåt om hur det svenska folket skulle rösta om det var val idag.

En tjej kommenterade detta så här: ”1500 är en tillräckligt stor population om du har gjort urvalet på ett korrekt sätt. Givetvis kan man inte enbart tillfråga personer i ett avgränsat geografiskt område om målpopulationen är hela landet. Vem gör så?”

Finns ingen som gör så. Tillfrågar endast personer inom ett avgränsat geografiskt område, men där slutsatsen dras utifrån hur HELA svenska folket anser om en sak. Endast okunnigt folk drar fram den hypotesen. Men personen fortsatte med att du med emfas hävda att man så klart får olika resultat om man tillfrågar 1 500 jämfört med 15 000 eller 150 000. Okunskap. Okunskap. Och åter okunskap.

En kille drog då till med detta svar: ”150 000 ger inte (mycket) mer tillförlitliga resultat än 1 500. Kring tusensträcket någonstans slutar tillförlitligheten nästan öka, skillnaden blir marginell. 1 500 räcker. Med rätt urval.”

Och jag körde ut världens längsta rant (!) om hur opinionsundersökningar funkar. Självklart är den kommentaren från mig raderad därinne nu.

"Arbetar med marknads- och opinionsundersökningar och anser nog att det inte bara handlar om antalet personer man intervjuar. En enkät med ex. 10 000 svar är ju ändå tämligen meningslös om man ej skött urvalet av de som ska ringas rätt. En undersökning med "bara" 1 500 personer kan i såna fall ge ett mer rättvisande resultatet.

Syftet är ju att ge en tvärbild av vad svenska folket tycker. Det går ju ej att intervjua alla. Men klart att resultatet i en politisk undersökning blir olika om det är xxx människor från storstan kontra xxx från landsbygden som intervjuas. Ett seriöst undersökningsföretag har därför urval som består av folk från hela Sverige (om det ex. rör sig om hur folk skulle rösta om det var val idag).

Sen kan man ju ej styra vilka som svarar i telefonen och sen i sin tur säger ja till att intervjuas så rent teoretiskt kan det bli övervikt av svarande från vissa grupper, geografiskt, åldersmässigt, könsmässigt etc. Ett sätt att förhindra detta är att i början av intervjun genomföra en "screening". Om kvoten "kvinnor" har blivit uppfylld, det vill säga alla kvinnor som ska intervjuas i den aktuella undersökningen har blivit intervjuade så söker man bara män. Kommer man till ett hushåll med bara kvinnor får man tacka för sig och ringa vidare o söka män.

Man kan göra likadant med andra faktorer, saknar man svar från vissa åldersgrupper eller vissa postnummer för att göra undersökningen mer rättvis så letar man specifikt efter såna. Att intervjua 1 500 personer över telefon kanske låter som lite, men det kräver rätt mycket resurser. Många anställda som sitter och ringer samt ett stort urval människor att ringa till också för att få in de 1 500 svaren också eftersom många respondenter..., ej svarar, har ej tid, vill ej vara med, vill att man ska åk, o sen när man gör det svarar de ej, talar för dålig svenska för att intervjuas, numrerna funkar inte etc, etc. Att över telefon få in resultat från 150 000 personer skulle kräva att bortåt 600 000 hushåll skulle behöva ringas, förmodligen fler. Och det skulle krävas mycket ringtid på ett sånt omfattande projekt. Det stämmer att SD fick högre resultat i verkligt valresultat än i opinionsundersökningar. Minns ej siffrorna nu, men jag noterade detta i samband med SVT:s Valu i höstas. Mina teorier kring detta är att människor som sympatiserar och kan tänka sig rösta på Sd:

1. väljer i större grad än intervjupersoner som tänkt sig rösta på andra politiska partier att svara "vet ej", "vill ej säga" eller säga nåt annar partis namn på frågan "vilket parti skulle du rösta på om det vore val idag ".

2. i högre grad än människor som funderar på att rösta på annar parti att säga nej till att alls vara med i undersökningar.

Men det är bara mina teorier kring varför siffrorna för SD tenderar att vara högre vid de riktiga valen än vad opinionssiffrorna före valet visat. Det är också därför jag när jag såg siffran 20 % på de i denna undersökning tänkte att det faktiska procenttalet som kan tänkas rösta på SD nog är högre.

Att Fis:s siffror skiljde sig så mycket vad gäller opinionsundersökning kontra faktiskt valresultat är en svårare nöt att knäcka. Det enda jag kan tänka mig är att människor som svarat Fi i opinionsundersökningar fick kalla fötter vid själva valet och valde att lägga sin röst på nåt av de etablerade partierna eftersom de var rädda för att Fi skulle hamna under fyraprocentsspärren ändå. Partiet låg väl och vägde där kring 4 procent i olika mätningar, ibland över o ibland under."

”Men det får man ju inte säga i det här landet”. Om man fått en krona för varje gång man hört det uttrycket skulle man varit rik. Förefallande ofta är det så kallade ”sverigevänner” som använder sig av uttrycket, men inte alltid. Vad allt handlar om egentligen när de säger ”det här får man inte säga i Sverige” är att de är sura över att de får mothugg, att folk ej håller med om det de säger utan kommer med kritik eller motsatta åsikter.

Uttrycket ”men det får man väl inte säga i det här landet”, censur, yttrandefrihet och åsiktskorridorer diskuterades ivrigt inne hos en tråd hos Emanuel Karlsten utifrån ett corona-perspektiv. Och jag var väldigt aktiv i diskussionerna.

En del menar med uttrycket att de har blivit ”tystade”. Eller ”censurerade” med ett annat ord. Att de inte har rätt att säga det de vill. ”Det är väldigt vanligt. Särskilt i fb-grupper. Att folk anser sig ha blivit censurerade på grund av deras kommentarer blivit borttagna. En gissning är att detta är mer förekommande i vissa grupper. Jag har sett denna formulering massor av gånger inne i Bensinupproret 2.0 exempelvis.”

De har väl rätt att säga hur mycket saker som de vill (inom yttrandefrihetens regler då). En del väljer dock att tystna själva för att de får så mycket skit om de öppnar munnen/skriver nåt. Självcensur. Och det är ju synd. Men tyvärr så funkar ju yttrandefriheten så. Att andra får kritisera det man säger. En annan sak som en del menar med uttrycket är att de ej gillar att nån säger emot en. Och visst, det är aldrig trevligt att bli emotsagd.

Inte jag som skrivit dessa citat heller, men de är good: ”Det är väl den nya definitionen av censur? Att inte få medhåll eller få slippa bli emotsagd. (Ironiskt menat). ”Självcensur betyder att du själv väljer att inte yttra dig. Många kallar det idag censur att bli emotsagd eller inte bli publicerad.”

Den här kommentaren om att bli emotsagd fick också igång mina funderingar. ”Om någon har "fel" åsikt så förlöjligas och motarbetas den personen gärna. Det absolut tydligaste exemplet på senare år har varit svensk flykting- och migrationspolitik och -debatt. Den som hade några som helst invändningar fick utstå spott och spe, och ofta bli av med jobbet. (---) Tänk på Hans Rosling, allas älskling till han sade att Jimmy Åkesson hade rätt i att det är bra att hjälpa på plats. Efter det var det j-igt tyst om Rosling. Det var under galan Hela Sverige Skramlar eller vad den hette. Nu, ett par år senare, så har sossarna kopierat det mesta av SDs migrationspolitik vad gäller "volymer", because it is OK when we do it. (…) Jag minns t ex när den där 3-åriga pojken drunknade och det var en bild i alla tidningar. (…) Fick kommentarer att jag hade dålig människosyn, att jag borde skämmas. Tja, efter det så minskade min lust att delta i debatten överhuvudtaget.”

Tja, vad ska man säga. I en perfekt värld så skulle så klart folk kunna uttrycka vad som helst utan att andra förlöjligar de eller säger att de borde skämmas för sina åsikter. Men yttrandefrihet fungerar inte så. Och det fungerar åt båda hållen. Människor som uttrycker empati för flyktingar i inlägg där mest sd-folk hänger får också skit. Såg också denna kommentar från en helt annan person. ”Säg att du stödjer SD offentligt och se hur snabbt du förlorar ditt jobb i stat/landsting/kommun.” Hm, något överdrivet skulle jag säga. Det finns ändå nåt som heter anställningstrygghet.

Citat från mig: ”Det de som säger "det här får man inte säga i det här landet" menar är i klartext är att de vet att de brukar få kritik av människor som ej anser det de själva tycker. De flesta som använder uttrycker brukar också använda uttrycket politiskt korrekt. Men tja, vad ska man säga när nån skriver "yada yada yada, men det får man inte säga i Sverige". Eh..., you just did, liksom. Sa/skrev det man inte får säga.”

''Be careful whose toes you step on today, they may be connected to the ass you have to kiss tomorrow.''. Och med det uttrycket menar jag att man ska vara försiktig med det man säger/skriver. För det kan orsaka en backlash mot en själv.

Också citat från mig: ”Jag brukar ibland jämföra med äldre tider. Har det inte alltid fungerat så här. Jag ser många kommentarer härinne som menar att visst, yttrandefrihet råder, vi får säga vad vi vill i det offentliga rummet, sociala medier och ute i verkligheten. Men att det kan få konsekvenser, ex. när man söker jobb. Eller i andra sammanhang. Men har det inte alltid fungerat så?

Även innan Internets dagar. Naturligtvis så kan konsekvenserna bli värre idag iom vår digitala verklighet. Om man sa nåt mycket uppseendeväckande till nån kompis eller i nåt annat sammanhang innan Internet så tog det längre tid innan snacket gick och ev. träffade nån potentiell arbetsgivare och den tänkte nej, han/hon kanske inte är så lämplig att anställa.”

Begreppet åsiktskorridorer togs upp i denna kommentar: ”Jo då, man får visst säga en hel del i det här landet. Om man är beredd att ta konsekvenserna. Uttalar man sig det minsta utanför den smala åsiktskorridor som finns så kan det sociala straffet bli hårt. Och det yrkesmässiga. Inte uttalat utan sublimt såklart. Ingen säger att orsaken är att du trampat utanför åsiktskorridoren men alla vet. Plötsligt har du blivit farlig att vara för nära trots att ni aldrig pratar politik. Men någon kan tro att den som umgås med dig tycker lika. Folk slutar att fika med bara dig på jobbet.

Du räknas inte som första val i nya projekt fast du har bäst kompetens och alltid valts ut förut. Vänner kanske slutar bjuda hem dig på det sätt de alltid gjort innan. Trots att du är precis samma person som innan du klev utanför åsiktslinjen. Det finns massor av exempel.

Tänk dig själv stämningen där på SR, när någon journalist bekänner att hen är öppet Sverigedemokrat. Tror du på riktigt att hens karriär, som hittills sett så lovande ut, skulle fortsätta med samma riktning på kurvan? 😁 Men visst, klart man FÅR säga en hel del, men acceptansen och viljan till debatt istället för utfrysning saknas i dagens samhälle.”

Jag har funderat på den där kommentaren jättemycket. För det första har jag väldigt svårt att tänka mig att någon journalist på SR skulle säga att hon är sverigedemokrat. Helt enkelt för att jag tror inte att sverigedemokrater skulle söka sig till SR. Det är det första. Nummer två: Så klart att det du säger eller skriver riskerar att få konsekvenser. Att folk behandlar dig annorlunda. Beror ju så klart på kontexten. Faller du för mycket utanför ramarna eller normen för vad som anses ”normalt” i en viss situation eller plats så får det konsekvenser. Stora eller små. Det vore ju jättebra om man kunde säga eller bete sig hur som helst utan konsekvenser. Men det fungerar inte så. Jag skulle tro att de flesta omedvetet anpassar sig till olika situationer. Det finns en tid och plats för allting. Inte minst blev detta uppenbart i corona-tider. Vårdanställda som uttryckte negativa åsikter om vaccin exempelvis.

En replik på citatet ovan angående åsiktskorridorer löd som följer. Inte jag som skrivit detta, men jag håller helt och fullt med: ”Men så är det väl alltid? Det är en rättighet att säga vad man tycker, absolut. Men inte en rättighet att få stå oemotsagd eller att bli omtyckt för sina åsikter... Tyvärr. Så tänk om det bara är så att det inte är just för att man röstar SD som man faller bort! (Trots att det känns och kanske verkar så)

Tänk om det är så enkelt som att de åsikter som SD står för så himla ofta är: rasistiska, homofobiska, kvinnofientliga, ogenomtänkta, klimatförnekande och vetenskapsfientliga, konspiratoriska. Kanske det är DET som gör att man inte blir poppis 🙄, för att det går emot värdegrunder och kritiskt tänkande mm. Men det får man väl inte säga i det här landet..!? 😜”

En annan person skrev så här angående åsiktskorridorer: ”Det är mycket snack om åsiktskorridorer i Sverige just nu. Den består i huvudsak i att människor som visst "får" uttrycka sin åsikt, bre ut sig i debattartiklar och tv-intervjuer genast skriker i offerkofteplågor när de sedan blir emotsagda. "Men det får man väl inte säga i det här jävla landet" har blivit en klyscha. (…) Att dra åsiktskorridorskortet så fort din åsikt blir ifrågasatt är tramsigt. Och paradoxalt eftersom din åsikt ofta ifrågasatte någon annans åsikt i första läget. Varför skulle vi inte få ifrågasätta ifrågasättandet?

Nej, av med offerkoftan. Debattera vuxet och sakligt. Sticker du ut hakan får du vara beredd på att ta diskussionen. Tack för ordet.”

”I det här landet får man inte tycka att överläkaren och professor Björn Olsen gör ett gott arbete.” Så löd en kommentar därinne, som sen kom att leda till en låååång, lång undertråd mellan olika debattörer som undrade vad hon menade. Jag har här försökt mig på en kortare sammanfattning av replikskiftande i den långa undertråden. Den var uppe i nästan 80 kommentar till slut.

Själv skrev jag så här i alla fall angående kvinnans påstående att man ej fick skriva det man ville i Sverige angående BO och dennes arbete: ”Får du väl. Du verkar blanda ihop detta med att man inte får säga nåt bra om nån person och få mothugg från andra som ej håller med att man inte får säga nåt bra om en person.”

Kvinnan i fråga menade att hon inte bara mött verbala mothugg när hon uttryckt positiva ordalag om B Olsen, utan även hindrats handgripligen. Såväl jag, som många andra i kommentarsfältet förstod ej vad hon menade.

”Vad har du fått mer då? Med mothugg menar jag att nån har argumenterat emot det du anfört. Alltså tyckt annorlunda. (…) Vem hindrar dig att anse det? Alltså att BO är en bra forskare etcetera. Men på samma gång så ingår det i yttrandefrihetens namn att folk får säga emot dig. De behöver inte ens ange några skäl till varför de tycker annorlunda. Jag vet, jag tycker också det är jobbigt om jag har en stark åsikt och skriver ut den och folk tycker annorlunda. Det var ett av skälen till att jag skaffade en blogg så jag kunde skriva ner vad jag ansåg om olika grejer utan att bli skriven på näsan av vad folk som tyckte annorlunda.  Så fort man skriver eller säger nåt så riskerar man att få kommentarer från folk som anser annorlunda. Och gillar man inte det så får man antingen hålla inne med det man anser eller enbart skriva vad man anser för sig själv. Yttrandefrihetsgrundlagstiftningen fungerar så, på gott och på ont.”

Men kvinnan fortsatte att hävda att många hade försökt att hindra henne från att anse att BO var ”mycket kompetent”. Samt att hon tyckte synd om BO för att han fått emot så mycket hat. Jag vidhöll min fråga om på vilket sätt folk hade hindrat henne från att tycka att BO var kompetent. ”Att de sagt "dåliga" saker om honom behöver väl inte hindra dig att gilla BO. Det är som att jag skulle gilla ett rockband jättemycket, och andra skulle säga emot mig och dissa bandet. Jag skulle ändå inte säga att de hindrat mig från att gilla bandet. De har bara en annan åsikt som de torgfört. Sen kan ju jag bli arg och tycka att de har taskig smak, men det kan ju inte jag göra så mycket åt.”

Ännu mer absurd blev diskussionen med kvinnan när hon kort därefter hävdar att ”ingen har hindrat mig, men man uttalar tydligt att man inte får ha såna åsikter!”

Himla märkligt. Först skriver hon att folk hindrar henne från att skriva det hon vill. Men sen skriver hon att INGEN har hindrat henne. Kovändning där. Confusing. Not a bit. 5 å

Me: Ja, nu skrev du alldeles nyss "Det är många som har försökt att hindra mig från att tycka att Björn Olsen är mycket kompetent.".- Och nu skriver du att ingen har hindrat dig. // Hur ska du ha det egentligen? 🙂 Att folk skriver att man inte får ha såna åsikter är väl bara att strunta i. Vi har åsiktsfrihet i Sverige. /vilar min väska.

Inte min kommentar detta. Men en bra en. ”Hur försökte de hindra dig? Höll de för din mun? Drog de ur sladden på din dator? Sprängde din router? Ringde de Säpo? Eller framhöll de tydligt att de var av en annan åsikt? Du har liksom vid det här laget bevisat själva inlägget och satt bandspelaren på repeat.”

Kvinnan reagerar också över att folk sagt elaka saker om de som stöttat BO och bett dessa att bara hålla tyst. Mitt svar på detta:

Fast att de kallas förrädare och att de ska hålla käften ingår ju i yttrandefriheten. Sen kan ju jag tycka att det är förfärligt att säga såna saker om/till människor. Men det lär inte hindra folk att skriva/säga såna saker. Lika förfärligt som att kalla A Tegnell för massmördare och dylikt. Också skett.

Såna epitet var mycket vanliga i en grupp jag var medlem i en kort period. En grupp som var kritisk till Sverige och Folkhälsomyndighetens linje. Jag tycker det är lika vidrigt att använda nedsättande uttryck oavsett från vilken grupp dessa kommer ifrån. I detta fall handlar det om "Tegnell-fans (i brist på bättre ord) samt folk som är kritisk till Sveriges linje.

 I andra fall kan det handla om fans till Sverigedemokraterna kontra antirasister. Språket kan vara nog så hårt från bägge håll angående den andra sidan kan jag säga.”

Inte mitt inspel, men en bra kommentar. ”Ett exempel: Jag är vegan och när jag skriver det i olika sammanhang får jag ofta ”negativa” kommentarer. Jag får många argument mot att vara vegan. Med det sagt så känner jag mig inte tystad, eller att jag inte får vara vegan.”

Jag igen. ”Vore väl underbart om alla hade samma åsikt som en själv. Om allt. Men det funkar ju inte så. Eller ja, kanske lite trist i längden iofs om alla var som en kopia av en själv hela tiden nu när jag tänker efter. Då kan man snacka om mega-ekokammare. 😉”

Men jag ”måste fråga. Hur skulle du vilja att det fungerade? Säg att du skriver nåt positivt om BO på nån annans sida, ex. en fb-vän. Skulle du vilja att det vore förbjudet (starkt ord, men jag kommer inte på nåt bättre ord just nu) för nån annan att argumentera emot det du skriver.

Att det endast är folk som håller med dig som får skriva nåt under din kommentar. Sen att folk ska hålla ett hyfsat språk och varken använda sig av personangrepp mot dig eller mot BO kan jag själv hålla med om. Tycker du att det ska vara förbjudet rent generellt att skriva/säga dåliga saker om BO bara för att du gillar honom. Eller diskutera kring saker han sagt eller gjort, om man väljer att formulera det så istället. Edit: och om du tycker att det inte borde vara tillåtet att skriva bad saker om BO eller nån annan person som du gillar, varför ska det just vara din åsikt som blir gällande.”

Denna kommentar från mig gjorde henne bara arg, och menade att ”självklart får man tycka vad man vill” samt att det var ”sååå typiskt” av mig att ens antyda att det bara av hennes åsikter som skulle få finnas. Vilket jag inte hade gjort, men ok.

Jag fortsatte: ”Jamen, men vad är det då du tyckt varit dåligt när människor kommit med andra åsikter än din. Jag förstår inte. Om de varit otrevliga vore ju en annan femma. Edit: du säger ju att dessa får tycka vad de vill, vad är då problemet?

Ärligt så förstår jag fortfarande inte vad hennes problem var. Nu när jag läser igenom kommentarerna i undertråden. Men se, heureka. Sen kom svaret från henne. Vad det var hon hade stört sig på hela tiden när det gäller folks skriverier om BO. Svaret från henne på min fråga om vad som är problemet med andras åsikter om BO löd: ”att man klankar ner det grövsta på en läkare, forskare och professor.

Där kom det. Efter sjuttioelva replikskiften hit och dit fick vi äntligen ett konkret svar på varför folk ej fick uttala sig positivt om BO:s arbete.  

Me: Ok. Äntligen ett konkret svar. Att klanka ner (grovt) på läkare, forskare och professorer gillar du inte. Fair enough. Får man väl anse om man vill. Eller en viss forskare kanske du menar. Lite oklart. Men strunt i det. Jag fick en svar på min fråga i vart fall.”

Efter svaret från kvinnan att hon ej gillade att folk klankade ner på läkare, forskare och professorer så dog just den debatten ut. Men diskussionerna kring yttrandefrihet i coronans spår tog ej slut därvidlag.

Snart öppnar riksdagen. Då får vi se om det blir något av med det här socialutskotts-förhöret med ministern som var på allas läppar ett par veckor i somras. Det var mitt i sommarhettan som denna skandal briserade. Det uppdagades att en minister i den svenska regeringen hade en son som figurerat i högerextrema kretsar.

Det började med en artikel i Expo. En väldigt försiktig artikel där ministerns namn ej skrevs ut.  Och i och med det så var ju gissningsleken igång. Särskilt på flashback. För egen del så blev jag varse vilken minister det handlade om genom en tweet från AFA Stockholm. De publicerade en bild på ministerns familj. På det sättet kom såväl namn- och bild på ministern som dennes son fram. Den tweeten blev megaviral.

Hos de etablerade medierna var man dock försiktigare med nån namn- eller bildpublicering. Detta förklarades med att man ville visa hänsyn till den unga åldern på ministerns anhörige. Till slut blev det lite parodiskt när hela medie-Sverige och halva svenska folket (gissningsvis) visste vem ministern var. Men hos media var det locket på såväl om vilken position ministern hade som dennes namn.

Några medier gick dock i bräschen. Proletären och Nyhetsbyrån Järva var de medier som åtminstone jag känner till var först med att publicera vilken minister det handlade om. I mitten av juli skrev Karin P en kulturartikel där hon kritiserade sin egen tidning för att fega ur och ej välja att publicera namnet på ministern.

Även från politiskt håll var det locket på. Regeringen valde att ligga lågt vad gäller denna story. En del, även internt, ansåg att det var fel strategi från moderaternas sida. Ministern i fråga valde att helt ”gömma sig” för journalisternas frågor.

”Det enda som har hänt från hans sida är att han skickade ut ett pressmeddelande via TT. Inte heller statsministern har svarat på journalisternas frågor om detta. Den enda från regeringen som jag sett uttala sig är justitieminister Gunnar Strömmer, och det var mycket blaha-blaha i det svaret. Jag är tämligen säker på att journalister verkligen skulle vilja ställa frågor direkt till migrationsministern i detta läge.”

Det första stora mediet att avslöja vilken minister det skedde i en krönika hos VK. Och efter det var det som att proppen gick ur. Helt plötsligt publicerade alla medier vilken minister det handlade om. Förutom SVT då. Där dröjde det ett par dagar till innan de släppte namnet.

”Nu idag har alla fyra stora medier namn- och bildpublicerat vilken minister det handlar om. Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet samt Expressen. Och på SVT intervjuas chefredaktören för Västerbottenskuriren. Han fick ett samtal från en mycket upprörd partisekreterare för Moderaterna. Denne var ej glad (underdrift) för att VK publicerat namn- och bild på ministern. Nu när fler medier publicerat samma uppgift kanske ilskan mot just VK avtar dock. SVT håller emot dock fortfarande och väljer att inter publicera vem ministern är. Själv har jag en känsla av att det där mötet mellan ministern i fråga och socialutskottet (när riksdagen öppnar) aldrig kommer att ske. Jag tror att ministern kommer att få avgå/avgår själv innan dess. Jag kan ha fel så klart. Men det är en känsla jag har.”

Så skrev jag den 9 juli inne på Journalistbubblan. Idag är det den 16 augusti 2025, och än har han då inte avgått/tvingats avgå.

Journalistbubblan, 7 juli 2025. Karin Pettersson kritiserar också sin egen tidning här. Jag antar att kulturen inte bara kan välja att namnpublicera utan att ansvarig utgivare har sista ordet om sådant. Journalistbubblan | https://www.aftonbladet.se/kultur/a/Gy7oRJ/anonyma-ministern-borde-namnges | Facebook

Aftonbladet, 7 juli 2025. Alla vet vem ministern är – men ingen publicerar. Anonyma ministern borde namnges

VK, 9 juli 2025. Sluta skydda migrationsministern. Mirjamsdotter: Sluta skydda migrationsministern

Valrörelsen 2024 blev hätsk. Som väntat. Från bägge parter. En del av reklamen ägnades åt "negative campaigning". "Nåt som jag är lite trött på är att i politisk marknadsföring så hackas det ibland mer på motståndaren än talas om vad partiet/kandidaten själv vill göra. Men jag har hört att det är detta som går hem hos folk. Att det är de annonserna/marknadsföringen som "fastnar". Och det är väl därför politiker fortsätter med såna annonser. Även i svensk politik."

Mordförsök nummer ett. I mitten av juli 2024 utsattes Donald Trump för ett mordförsök. Det ägde rum i Pennsylvania och skottet kom att leda till ett blödande öra för Trump. Många konspirationsteorier kring dådet hördes. Och även ”surr” om fumligheten hos en del Secret Service-agenter. En bisarr effekt av mordförsöket var att hans anhängare började gå runt med en vit tyglapp på örat. Som nån sorts sympati-åtgärd antar jag. You cant make this shit up. Jag kommenterade detta så här:

”Undrar om skottet hade träffat T strax under ögat, hade hans anhängare då gått runt med ett bandage för ena ögat i solidaritet. Jag tror faktiskt att de skulle ha gjort det. Eller om skottet hade träffat nån annanstans. Näsan kanske. Då hade väl alla sett ut som att de hade gjort ett “nose job”. Jag läste ett inlägg eller meme från en sköterska (kanske var fejk med, man vet inte). Hur som helst, hon skrattade stort över hur bandaget på Trumps öra såg ut, och menade att det var typiskt för hur en doktor skulle bandagera ett öra. Hon menade att om en sköterska skulle ha lagt om såret så skulle bandaget ser mer “snyggt” ut. Och förmodligen inte lika iögonfallande misstänker jag. Nu tror jag nog att T VILLE att bandaget skulle synas ordentligt.”

Respons jag fick på min kommentar. Funny, funny. ”Vilken tur att skottet tog en bit av örat 👂. Jag ger mig fan på att om skottet hade träffat dåren i pannan så hade dessa sektmedlemmar själva skjutit sig i skallen…😂😂”

Bidens avhopp. slutet av juli 2024 hoppade så (äntligen) Biden av som demokraternas presidentkandidat och lämnade över till Kamala Harris. I Marias inlägg från 21 juli 2024 kan man läsa hans avskedsbrev.

”Kan Kamala Harris klå Trump om hon blir demokraternas kandidat? Enligt Trump så kommer hon bli en lätt match.” Och vi vet idag att så blev det. Hon klådde inte T, och hon blev en lätt match för gubben. En annan comment löd: ”Hon är färgad vilket kan få svarta att gå till valurnorna.” Nu, med facit i hand, så vet vi ju att många svarta gav sin röst till Trump.

Själv skrev jag detta om just den saken. ”10 000-kronorsfrågan. Det är ju inte säkert att det blir Kamala Harris som blir demokraternas kandidat heller. Men förmodligen. Av flera skäl. OM så kommer det bli en karl som hennes vice president-kandidat. Aldrig i livet att två tjejer ställer upp, som president-kandidat. Och vice president-kandidat. Jag hoppas på Pete Buttigieg.”

Att Kamalas "running mate" skulle bli en man var jag tidigt inne på. ”Jag tror inte alls att USA är redo för två kvinnor på "the ticket". Jag är inte så säker på att de är särskilt redo för en kvinna. Det kommer att bli en nagelbitare hur det kommer att gå. Men hur det än kommer att gå, så kommer det efter valet att bli ett splittrat USA: Där den ena delen älskar (eller ja, i alla fall tolerarerar presidenten), och den andra sidan hatar honom eller henne.”

Och vad ska man säga? Där fick jag ju rätt. Big time.

Efter valet var avgjort var det mycket snack om det låga valdeltagandet i USA. Att det innebar att Trump ej hade stöd av halva USA:s befolkning, utan bara en tredjedel. Jag är så klart inte alls nöjd med att en stor del av amerikanerna ej röstar. Jag har uttalat mig om deras valsystem på flera platser. Som här i ”Bojkotta varor från USA”. Innan jag blev utkastad ur gruppen. Oops.

”Men de har ett helt annat system än vi har. Folk måste bland annat registrera sig i förväg för att kunna rösta. Vi slipper sånt eftersom vi har en bättre fungerande folkbokföring. Sen får inte vissa rösta heller av olika skäl.  Sen vill inte en del rösta för att de ej kan identifiera sig med vare sig demokraterna eller republikanerna. Bägge partierna står höger om moderaterna i Sverige.”

Många kunde heller ej förstå varför så många valde att lägga sin röst på Trump. Något som gör jag. De gillade väl helt enkelt de saker han sa att han skulle åstadkomma. Här analyserar jag vidare varför folk röstar som de gör. Vad som ligger bakom folks val. "När folk väljer vem de ska lägga sin röst på så handlar det sällan om att de väljer den som är mest meriterad inom det politiska fältet. En del gör det naturligtvis. Men för de flesta är det andra faktorer som avgör. Vilka utspel den kommer med, löften, och för en del dessvärre så tar de sånt som utseende i beaktan. Jag menar..., om folk skulle valt den som är mest meriterad politiskt så skulle ju Hilary C vunnit 2016 äver Trump som hade noll politisk erfarenhet. Nu vann ju iofs HC då. Vad gäller antalet röster. Men så har vi det här valsystemet då som USA har, med delegater

Maria R, 21 juli 2024, Biden hoppar av som presidentkandidat. (1) Maria Robsahm - Författare | Facebook

Nedan följer ett gäng kommentarer som jag skrev i ett inlägg hos Journalistbubblan.

"Jag fick igår höra av en jag känner att journalister bara är såna som skriver om kungahuset. Så där fick man ju gå in med en mini-informationskampanj. Kändes tveksamt dock om mina fakta om vad journalister är/gör gick in. Har fått höra ett o annat om media och journalister av icke journalister, exempelvis att 90 % av det media skriver om är lögn. SUCK, tänkte jag då.

Har/kommer sluta berätta nu att jag är utbildad journalist, det känns liksom inte som nån idé. Eller snarare, det handlar nog mer om vem jag pratar med. Om det är värt att försöka föra ett intellektuellt samtal med denne. Lite sidospår, behövde bara skriva av mig lite.  

Vill bara korrigera en sak. Jag jobbar alltså inte som journalist idag, jag har dock läst det på högskola. Som sagt, jag är en av dessa som aldrig riktigt fick in en fot i branschen. Men det har ju diskuterats i andra grupper, många journalistutbildade och minskande antal journalistjobb. Men jag ska inte skylla på nån annan, kanske delvis mitt eget fel. Jag kanske inte visade framfötterna tilräckligt mycket, eller hade tillräckligt hårda armbågar.

Men att jag idag inte arbetar med journalistik innebär inte alls att jag inte längre är intresserad av journalistik o media. Och samhällsfrågor. Jag är MYCKET intresserad faktiskt. Jag förstår att man av mitt inlägg kan få, eller kanske, intrycket av att det är journalistkollegor som sagt de saker jag skrev, men nej, det är folk med icke-journalistisk bakgrund. Ibland när jag berättar att jag har läst journalistik för folk så möts jag av mycket fördomar o okunskap om media och journalister, vilket säkert ni idag yrkesverksamma jounalister också får möta.

Men allt beror ju på vem man pratar med, vissa utanför branschen funkar det att diskutera journalistiska ämnen/funderingar, eller samhällsfrågor och politik med. Med andra är det helt bortkastat/bortkastad tid och ansträngning från min sida, det enda som jag får ut är frustration och ilska över deras allmänna okunskap.

Och jag har alltmer börjat känna varför ska jag då försöka lyfta diskussionerna vid ex. fikabordet till en högre nivå. Med vissa är det bara bortkastad tid, bättre då att snacka om ytliga grejer med dessa personer och få sin dos av intellektuell stimulans på journalistiska forum som dessa o annorstädes. Det är därför jag blir lite betryckt när det framförs önskemål om att endast nu yrkesverksamma journalister ska få vara medlem i grupper som denna.

Och ja, jag vet att det från tid till annan dyker upp "troll" här, och jag har heller ingen bra lösning till hur vi ska lösa det. Men jag är väl ett exempel antar jag på nån som inte jobbar som journalist idag, men som trots det är mycket intresserad av vad som skrivs här."

Journalistbubblan, 11 april 2014, om rädslan för granskande journalistik. Journalistbubblan | Bra! Om rädslan för granskande journalistik. | Facebook

Källa: Jesper Strömbäck, professor i medie- och kommunikationsvetenskap och en av mina gamla lärare på Mitthögskolan (intervju i Aktuellt den 29:e april -14)

Bakgrund: I slutet av nyhetsprogrammet, i avdelningen Utblick så handlade det om propaganda och manipulation i medierna, såväl i de traditonella som de sociala medierna, i Venezuela.

Mumma för mig detta - ämnen som propaganda, desinformation, manipulation och källkritik intresserar mig göööörmycket. Ok, nu handlade inslaget i Aktuellt om mediesituationen i Venezuela men hans resonemang går enkelt att fra över till svenska förhållanden. Vet inte huuuur många diskussioner jag sett mellan rasister och företrädare för den så kallade SD-svansen och antirasister. Gång på gång har antirasister fört fram fakta från seriöst håll med källhänvisning och allt och detta har 1. ignorerats av motparten eller 2. bortförklarats.

Hur var det nu han sa igen Jesper: för att demokrati ska fungera förutsätter det att man har respekt för fakta. Visst, man får väl ta och vara självkritisk. Det funkar ju åt andra hållet med. Att vi med antirasistiska och feministiska åsikter tenderar att tro på resonemang/texter som stöder vår världsbild. Så det gäller att vara vaksamma och vara källkritisk och alltid fundera ett varv extra.

Som att vrida tiden tillbaka 60 år. Det var min initiala reaktion när jag 2014 såg skärmdumpen på Annie Lööf i Svensk Damtidnings artikelserie Politikens prinsessor första gången. Där satt hon milt leende iklädd turkos festblåsa. Det värsta var dock inte fotot, utan ”artikeln” intill. I den framställdes hon som ett våp vars största intresse var att leka med systersonen samt att oroa sig för stress efter att ha gått in i väggen.

”Sexistiskt och föminskande” som nån beskrev uppslaget. Och som feminist blev man ju beklämd över denna artikelserie. Dels att klä upp kvinnliga politiker i galakläder, men framförallt de fjantiga frågor som ställts till de. Man borde ju iofs inte bli förvånad när det handlar om Svensk Damtidning. Nåväl. Artikelserien med det larviga namnet Politikens prinsessor fick både ris och ros.

Sju kvinnor från olika riksdagspartier hade valts ut. Vad som hände med representanter från det åttonde riksdagspartiet vete sjutton. Valde Svensk Damtidning aktivt bort de, eller var det ingen kvinnlig representant från SD som ville delta? Antar att vi aldrig får svaret på den frågan.

Det verkar som Centerns Annie Lööf fick mest skit. Kanske beroende på att hon var först ut i artikelserien, vad det verkar. Annie Lööf har själv kommenterat artikelserien med orden ”De har intervjuat en kvinna från varje parti för personporträtt, som tidigare val. Anmärkningsvärt och trist att de ramar in det så” samt ”Nej, jag har inte valt Svensk Damtidnings vinkel `politikens prinsessor` på bla Dinamarca, Arnholt, mig, Romson & Jämtin.”

Visste hon inte vad hon ställde upp på när hon tackade ja till tidningen? Källa till citaten finns i Grön ungdoms debattartikel i ETC.

Svensk Damtidning menar själva att de inte hade något problem att få kvinnorna från de olika politiska partierna att ställa upp. Men VARFÖR ställde de upp på en artikelserie där de som de seriösa kvinnliga politiker de är framställs som kuttersmycken. Kanske för att det var kul att bli uppiffad, få snygga kläder på sig och bli sminkad. Vem gillar inte sånt liksom? Egentligen. Det som förvånar mig mest är att Rossana Dinamarca från V lät sig fotograferas och intervjuas i detta sammanhang. Även om hon blev jättesnygg på bilden. Nu har inte jag läst texten Svensk Damtidning skrev till bilden på henne. Men kanske fanns det andra motiv än bara att bli fotade i snygga kläder som låg bakom varför politikerna ställde upp:

”Det är valår, thats why de ställer upp. Fast hey, det finns ju de som tycker hon är snygg på bilden, vlket jag inte kan förneka. jag ser dock längre än så. Men tja, kanske är fel på mig som kvinna att tänka så. alla kvinnors dröm är ju egentligen att vara en pretty "prinsessa". (tillägg: jag var lite ironisk där på slutklämmen). Alltså klart man vil framstå som snygg, men… alltså inget fel i att klä upp sig. älskar långklänningar, det är vinkeln jag vänder mig mot, "politikens prinsessor". låt i så fall Reinfeldt o co porträtteras som politikns prinsar i diverse festutstyrlar, vilket vi inte lär få se...”  Kommentar jag skrev i Journalistbubblan där denna artikel diskuterades.

Tydligen var detta inte första gången Svensk Damtidning använde sig av detta journalistiska grepp. Men oavsett så undrar man ju hur tongångarna har gått på redaktionen när de funderade ut denna idè. Kanske gick det till så här: ”Politikens prinsessor! Jag skulle ha velat vara en fluga på väggen när man kom på detta. Tänk brainstorming. Tänk alla förkastade förslag. Tänk jublet när man kom på detta och kände "så bra, så rätt, så i tiden".

Många i kommentarsfälten slår ner på detta med att det är alltid är kvinnor som ska få den sortens frågor som ställs. Och som ska fotas i finkläder. En kommentar löd: ”Hahaha men håll med om att du aldrig skulle kunna motstå att köpa en tidning med Jan Björklund i trikåer och puffärmar och en prinskrona på skulten. Det är där de stora tidningspengarna finns.”

Några fler kritiska röster mot artikelserien: ”Givetvis går meningarna isär huruvida det här var ett smart drag eller inte. Jag tycker dock att man som politiker under valår bör hålla en seriös framtoning. Politik är inte en lek. Den påverkar människors vardag och liv. Politik får aldrig bli dokusåpa eller modeshow. I min smak är detta omdömeslöst, men det står givetvis dig fritt att tycka Lööf är jättefin. Vad nu det har med politik att göra...”

”Varför kan kvinnliga politiker inte få lyftas fram utan tal om barn och svimmande? Varför fotas hon inte i maktpositioner och VARFÖR i hela världen går man med på att kallas för prinsessa? Prinsessor väntar ju på makt utan att faktiskt ha någon... ”

”Media: "Äntligen fick vi dig Annie! Vi visste väl att du innerst inne är en liten prinsessa som längtar efter barn och inte en kompetent, och ambitiös kvinna!" Varför ställer hon upp på den här typen av objektifiering? Mvh/Centerpartist”

Centerpartiet, 12 mars 2014. Svensk Damtidning har en artikelserie som heter Politikens prinsessor, varje vecka med en kvinnlig politiker från något av sju riksdagspartier. Denna vecka är det Centerpartiets partiledare Annie Lööf i fokus. https://www.facebook.com/centerpartiet/photos/a.405041859340/10152351295384341/?type=3&theater

Journalistbubblan, 13 mars 2014. För att lätta upp stämningen efter alla "mediekritiker" som huserat i gruppen ett tag kan man ju dela med sig av det här smärtsamt humoristiska exemplet på hur politikens medialisering har gått lite för långt. Journalistbubblan | För att lätta upp stämningen efter alla "mediekritiker" som huserat i gruppen ett tag kan man ju dela med sig av det här smärtsamt humoristiska e... | Facebook (genomgången, juli 2025)

ETC, Debatt, Grön ungdom: "Unket och förlegat av Svensk damtidning", 14 mars -14. Svensk damtidning har intervjuat sju av landets mäktigaste kvinnor. Resultatet, artikelserien "Politikens prinsessor", är sexistiskt och förminskande, menar två företrädare för Grön ungdom.  "Unket och förlegat av Svensk damtidning" | Dagens ETC

Breaking news. Idag valde USA att bomba Iran. Vad som händer nu vet ingen. Förmodligen inte Trump heller. USA:s oberäkneliga president. Och inte blir man mer lugnad av att läsa rubriken att Ryssland sluter upp bakom Iran.

Mycket Trump har det varit den senaste tiden i media. Och mängder av skandaler. För ett par veckor sen handlade skandalen om att han hackade ner på Sydafrikas president. Trump menade att en stor mängd vita farmare dödats i landet. Till bevis visade han en del bilder och filmer. Material som senare visat sig föreställa händelser i andra länder, bland annat. Håkan Juholt, Sveriges ambassadör i USA gick in för att försvara Sydafrika och motbevisa de lögner Trump kom med.

Men det finns ju gammalt skit i hans liv med. Skandaler från tiden långt, långt innan han blev president. Jag kom i kontakt med en gammal text om Donald Trump. Hur mycket som är sant – vem vet? En del saker är kända, annat har då i alla fall jag aldrig hört talas om innan. Fokus ligger starkt på sexuella skandaler kopplat till denne man. Jag skulle säga att mycket i texten i fråga är förtalsgrundande. Så man får ta det som står med en stooooor nypa salt. ”

Humanism och kunskap, Börje Peratt: Donald Trumps historik rörande sexuella övergrepp, 8 jan -19. Donald Trump har gjort sig känd för sitt samröre med vitmaktrörelsen i USA och sina grova rasistiska uttalanden. (...) En sammanställning av Trumps ”kvinnopolitik” skrapar på ytan men borde få fler att fundera. Donald Trumps historik rörande sexuella övergrepp - Humanism & Kunskap

Citat hämtat från en tråd inne i Journalister och annat löst mediefolk. Inlägget hade sin utgångspunkt från ett blogginlägg med tips till sommarvikarier.

Journalister och annat löst mediefolk, 14 juni 2013, Journalister och annat löst mediefolk | Så har vi gjort en liten välgärning igen. | Facebook

Att SD har svårt att locka kvinnor, det visste vi sen tidigare. I syfte att vinna kvinnornas gunst har de infört positionen jämställdhetspolitisk talesperson. Den nuvarande Michael Rubbestad kallade sig själv i en intervju för feminist. För att profilera sig valde ”Rubbedubb, som jag kallar honom, att åka land och rike runt på en anti-woke-turnè där han pekade på att mansperspektivet är viktigt. Detta genom att hävda att ”patriarkatet i Sverige är utraderat och att feminister fokuserar för mycket på mäns våld mot kvinnor”. Ja…, jag vet inte ens vad jag ska säga efter det citatet.

Innan Rubbestad var det en ung tjej som hade positionen som partiet jämställdhetspolitiske talesperson, Ebba Hermansson. Men hon lämnade posten efter alla skandaler som skakat partiet vad gäller sexualbrottsbrottsdömda partiföreträdare. Och ja, man kan ju förstå henne. Att tjänstgöra som jämställdhetspolitisk företrädare under dessa förutsättningar måste ju vara ett sisyfos-jobb.

Mycket rabalder blev det i antirasistiska kretsar kring hennes unga ålder. Men jag kan hålla med den som skrev att vi skulle sluta fokusera på hennes ålder, och istället fokuserar på SD:s gräsliga jämställdhetspolitik och hennes icke-kompetens. Lite sunkigt att klanka ner på hennes unga ålder faktiskt. Själv skulle jag väldigt gärna ha sett henne i en debatt mot Gudrun Schyman. Eller nån annan erfaren feminist.

En person inne på tråden hos Stoppa normaliseringen hävdade att hon i en intervju med P1 1 september 2018 sagt att det inte finns några problem med jämställdheten eftersom det inte existerar någon strukturell könsmaktsordning. Men det är ju hemskt. En jämställdhetspolitisk talesperson som kläcker ur sig nåt sånt. Om nu detta stämmer.

Och sen har vi då alla dessa kvinnofientliga uttalanden som kommit från representanter till partiet eller andra figurer kopplade till de. Som detta ökända citat:

”Jag skulle tro att många män som slår sina kvinnor gör det av samma anledning som att vissa slår sina barn; nämligen av frustration och förtvivlan och en känsla av att kvinnan inte förmår sig till att ta till sig av verbal kritik alternativt inte ens går att diskutera normalt med och således endast är mottaglig för en resolut örfil eller dylikt” / Joel Ankar, SD, jurist och EU-parlamentarikerassistent.

Slänger även in två gamla klassiska klipp på kommunala sd-politiker. Är det nåt med vattnet i Värmland? Upptäckte nu att bägge sd-politikerna hörde hemma just i Värmland. Hittade för övrigt en gammal artikel från 2012 där den manlige Filipstadspolitikern lämnade partiet efter att ha uppmanat nationalister att spika upp grishuvuden på sina dörrar för att hålla muslimer borta.

Maria R, 16 juni 24. Så är det... (Tack Peter) - Maria Robsahm - Författare | Facebook

Stoppa normaliseringen nu, 1 september 2018. Ebba Hermansson heter den här unga... - Stoppa Normaliseringen Nu | Facebook

Levi Klausen, Filipstads stolthet (!?): Sverigedemokrat gör bort sig.3gp

Famous last word kanske men… spännande kommer det att bli. I december tar amerikanerna över delar av 17 militärbaser i Sverige. Eller tar över och tar över. De får tillgång till delar av dessa militärbaser. De kommer att förlägga amerikansk militär och material där.

Det var den 18 juni 2024 som riksdagen röstade ja till detta avtal. Vad vi inte kände till då var att Donald Trump skulle bli vald till president vid USA-valet november 2024. Även om farhågor fanns att detta skulle ske. Och den filuren är ju… oberäknelig. Det har vi ju sett otaliga prov på senaste tiden.

Förmodligen är kunskaperna om såväl Nato som DCA-avtalet tämligen låga hos svenska folket. Så här skrev jag i juni 2024 om de nyvaknade protesterna mot DCA-avtalet. ”Jag blir ändå förvånad. Såg en enkät i Tidningen Syre. Var ju knappt en enda av de de frågade som hade hört talas om DCA-avtalet. Det har faktiskt tagits upp på nyheterna. Visst, det skulle ha kunnat ha tagits upp mer, men det har rapporterats om det. Men nu i sista timmen så kommer protesterna på stor front. Så dags nu.”

Visst, man vet inte hur det kommer att bli. Men jag håller med om att det förefaller bra med ett avtal som reglerar vad som kommer att hända om ett skarpt läge uppstår, och vi då blir beroende av snabb hjälp från USA eftersom våra egna ej räcker.

Och så detta dravel om att det ej skrivits eller på annat sätt rapporterats om DCA-avtalet i media. Eller åtminstone inte tillräckligt mycket. Blaha blaha. Mina ord kring detta: ”Jo. Det har tagits upp. Jag följer Aktuellt varje kväll, och de har haft inslag om DCA-avtalet. Måhända att det borde ha varit fler inslag och mer omfattande. Jag hitar ganska många artiklar om DCA-avtalet när jag söker hos SVT. Och nu har jag bara kollat hos de, ej hos andra medier.”

Maria R, 18 juni 2024. Idag ska riksdagen rösta. Om ett… Idag ska riksdagen rösta. Om ett... - Maria Robsahm - Författare | Facebook

Dagens Nyheter: 10 frågor och svar om DCA*-avtalet, (18 juni -24) Regeringen bjuder in USA:s ¬militärmakt till 17 svenska baser i ett långsiktigt samarbete som ska stärka säkerheten. Glasklart, menar vissa. Otydligt, tycker andra. Här är tio frågor och svar om vad avtalet egentligen innebär. DCA-avtalet – tio svar om vad det innebär - DN.se

Nej, det är inte jag som skrivit texten i citatet nedan. Det är hämtat från en kommentar inne på fb-sidan Trolltyg i SD-skogen. Men det finns väl de som anser att det är pk eller woke att ta hänsyn till andra människors känslor när man skriver eller säger saker. Eller…, jag vet att det är så. En kommentar som fastnade hos mig var mannen som skrev att det är skillnad mellan n-bollar och chokladbollar. Detta eftersom de inte innehåller exakt samma ingredienser. Något som är ren bullshit.

Jag kollade in ett recept på chokladbollar. Det innehåller då, i alla fall vad jag minns, samma grejer som vi använde när vi tillverkade n-bollar på 70-talet. Det var en annan tid, och vi ungdomar visste inte bättre då utan kallade pralinerna för det gamla namnet. Jag vet inte vad andra kids ansåg, men själv tyckte jag det var lite skämmigt att säga namnet. Men det var det enda namn vi kände till då på kakao-delikatesserna, så vi använde det.

Så här formulerade jag mig om detta när ämnet chokladbollar och rasism diskuterades inne i Klotterplanket: ”Jag sa också negerbollar på 70-talet,. Och 80. Sen lärde jag mig väl att vissa tyckte detta var kränkande. Och jag fick en massa llivserfarenhet, genom att träffa många slags människor. Alltså, nu är detta inget stort problem för mig. Sällan jag behöver använda nåt namn på det bakverket, så no big deal.”

"Ja man sa negerboll och nu säger man chokladboll..jag har svårt att förstå varför en del människor har så svårt att byta namn på ett bakverk..." Random kommentar från Klotterplankets kommentarsfält. Ej mitt citat dock.

I en gammal artikel från Nöjesguiden 2013 radar Nanna J upp de fyra sorternas Facebook-rasister. Dessa är, enligt henne, spexrasisterna, godisrasisterna, dumrasisterna samt de lite slugare dumrasisterna. Om godisrasisterna skriver hon detta, och å så sanna ord.

"Godisrasisterna försöker få hela debatten att handla om godsaker, och då särskilt pepparkakor, chokladbollar och kinapuffar, som de fått för sig är hotade. De brinner för att få kalla sötsaker för vad de "alltid" har kallats – men märkligt nog hör man dem aldrig strida för att halstablett ska kallas för det mer ålderdomliga "pastill" eller klaga över att ingen längre säger "bröstsocker". "

Och för att återknyta till Trolltyg i SD-skogen. Citatet nedan är inte mitt, men jag tyckte det var så bra så jag kopierade in det. "Ja, vi har yttrandefrihet här i Sverige men varför vill en del använda den till att säga eller skriva nedlåtande och kränkande kommentarer om andra? Vari ligger nödvändigheten att kränka någon genom att nedvärdera andra t.ex. för var de kommer ifrån, deras utseende eller sexuella läggning?!

Visst man kan ha kul åt mycket här världen och ingen är mer än människa men det är inte okej att kalla någon för t.ex: Svartskalle, fetto, bögjävel, hora eller andra dylika tillmälen! Så jag uppmanar alla mina vänner till att börja säga ifrån när ni hör att människor säger sånt här om och till varandra! Det räcker med att säga: Du, jag tar illa upp när du uttrycker dig på det där viset, vad menar du och hur tänker du? Framför allt måste vi börja hos oss själva.

Vad är det t.ex. som är så viktigt att vi måste hålla fast vid ord som: "negerbollar". Jag vet att många tycker det är en struntsak men i min mening borde det ALDRIG ha fått heta så! Då kanske någon säger: Ja, men "Finska Pinnar" då? Fast det argumentet köper inte jag! "Finska" är generellt ett ord för det landet! "Neger" är ett nedsättande ord om ett folkslag! Och ja den som kom på "Negerbollar" den sammansatte allra mest troligt hudfärgen med bakverket.

Det är egentligen väldigt smaklöst om jag får säga min mening och det får jag ju, eftersom vi har yttrandefrihet i Sverige. Och man får väl säga "negerbollar" om man vill men varför använda det ordet när man lika gärna kan säga "chokladbollar"? Det är inte jobbigare eller svårare precis MEN det är mycket mer RESPEKTFULLT för de medmänniskor som faktiskt kommer från Afrika!"

Trolltyg i SD-skogen, 17 december 2013, SD-anhängare slåss för… Facebook

Klotterplanket, 28 januari 2014, klotterplanket | Intressant lista | Facebook

De svenska medierna fokuserar rätt mycket på USA för tillfället. Kanske inte så konstigt med Donald Trump som president. För andra gången!

Men självklart finns det kritiker, det finns det alltid, som menar att medierna skriver för mycket om USA och borde skriva om andra länder och ledare med. I det här fallet Kina. Tycker mig ha läst samma klagosång förut från det hållet. Bland annat gjordes ett stort nummer för att namnet på Kinas president ej förekommit alls, i princip, i en undersökning om svenska mediers rapportering. Men det kan ju ha skrivits om Kina ändå, utan att presidentens namn nämnts. Något som också togs upp av en deltagare i tråden. Visst, vi svenskar är besatta av att läsa om ”Trumpen” och USA. Men är det så konstigt. Egentligen. Journalisterna skriver ju, till viss del i alla fall, om det läsarna vill läsa om. Några i kommentarsfältet menar även att anledningen till att journalister avstår från att skriva mer om diktaturer är för att där är mer svårarbetat för journalister. Journalister riskerar att hamna i fängelse om de rapporterar kritiskt, även svårt att få tillgång till källor som bekräftar saker. Och det är ju möjligt.

Jag tror i och för sig mest att det handlar om nyhetsvärdering. Läsare i allmänhet är mer intresserade av att läsa om vad som försiggår i USA än om vad som sker i Kina. Intresset att läsa om det avlägsna och svårförståeliga är lågt hos människor. Och mer då, varför föredrar vi att läsa om vad som sker i USA framför Kina eller andra underrapporterade länder?

Jo, dels så behärskar det amerikanska språket, och vi förstår det politiska systemet, åtminstone någorlunda. Men det är mer än det som ligger bakom svenskarnas stora intresse för USA.

Jag skrev så här: ”Jag tycker ändå inte att det är så konstigt att media fokuserar mer på USA. Banden mellan Sverige och USA är så mycket större än mellan Sverige och Kina. Svenskar reser mer till USA än Kina, folk har mer släktingar och vänner där. Och inte minst har vi ju översköljts av populärkultur från USA sen lång tid tillbaka. Vi har en helt annan relation till USA än till Kina. Närhetsprincipen. Inte geografiskt kanske, men kulturellt.”

Jag utvecklar mitt resonemang vidare kring Trump. Sex år sen jag skrev detta och det stämmer nu åter igen. Särskilt sista meningen. ”Sen ska tilläggas att Trump är en speciell figur. Han kan inte jämföras med andra amerikanska presidenter. Kan inte minnas att det skrevs så här mycket om exemelvis George Bush när han var president. Trump drar läsare genom sitt sätt att vara och saker han säger och gör. En udda och kontroversiell fågel i det politiska systemet. Kan ibland komma på mig själv att tänka att hur sjutton kan ha blivit vald till president.”

Artiklar: Kinamedia, 27 november 2018. To get a China visa, Swedish journalist have to answer questions on Gui Minhai, the CCP and me - Kinamedia

Kinamedia, 5 januari 2019. Trump dominerar svenska medier, Xi Jinping inte ens topp 30 - Kinamedia

Aftonbladet, artikelserie om övervakningssamhället i Kina, 2018-2020. Superstaten – om Kinas övervakning

Lite mer om ordet hen. Jag har svårt att släppa det. Fann en gammalt intressant tråd om ”hen” inne hos Inte rasist men, numer Klägget. En person skrev ”få saker är så känsliga som genus” och det fastnade hos mig. Varför är det så? Det här med könstillhörighet, man eller kvinna, måste gå djupt, djupt hos en del. Folk är livrädda över att tanken att ej kunna klassificera vare sig själv eller andra som det ena eller det andra könet. Fascinerande. Och i grunden till aversionen mot ordet ligger väl som vanligt homofobi och skvalpar.

Den här kommentaren var mycket klargörande: ”Det verkar vara problemet att folk tror att hen ska ersätta han OCH hon i alla lägen, inte han ELLER hon i de lägen där man redan nu inte vill peka ut ett kön, utan pratar om vilken person som helst. Ett jättebra ord som förenklar både skrift- och talspråk. Men om man inte gillar det kan man ju låta bli att använda det.”

Diskussionen därinne väckte hur som helst upp många tankar. Nån skrev nåt om ”varför måste samma ord användas för olika saker”. Och drog då upp att ordet hen betydde brynsten. Ja jo, det har man hört förr. Undrar om han tänker samma sak om ordet ”fil”. Det föreställer väl minst fyra olika saker. En mjölkprodukt, ett verktyg, ett vägrelaterat ord samt ett datarelaterat ord. Sen var det nåt pucko som menade att ordet aldrig kommer att få nåt stort fäste hos folk samt komma in i SAOL. Inte många rätt där inte.

Och så var vi då favoriten hos ”hen-hatare” – att ordet hen betyder höna på engelska. So what. Det svenska ordet barn betyder lada på engelska, och vi har ändå inga problem att använda det ordet.

Jag fann en bild som på ett mycket enkelt sätt förklarade vad ordet hen betydde. Hen for dummies, om man nu vill kalla det för det.

HEN Men vafan. Kan inte flickor få vara flickor och pojkar vara pojkar? Varför måste alla bli könlösa? Det är skillnad på pojkar och flickor! Jag vill då inte ha en massa hönor runt mig. Typiskt feminister att tjata om genus hela tiden.

Känner du att du har sagt eller tänkt någon av meningarna ovan? Ingen fara, du är definitivt inte ensam. Det är det ganska många som gjort. Men saken är tyvärr så att du, och de andra, har fått det hela lite om bakfoten. Väldigt enkelt sagt är ”hen” ett mycket mer effekt sätt att säga ”han eller hon”.

Vi tar ett exempel: -Jag får en ny kollega imorgon. Jag hoppas att han eller hon är snäll. Här vill man ju säga att man hoppas att kollegan är snäll, men eftersom man inte vet om den nya kollegan är en man eller en kvinna så säger man båda.

Det som är fiffigt med ”hen” är att man bakar ihop hela ”hon eller han” till ett enda ord. --Jag får en ny kollega imorgon. Jag hoppas att hen är snäll. Det går mycket snabbare och är mer effektivt.

Sen är ”hen” rätt praktiskt att använda om man inte vill avslöja för mycket. ”Än så länge är det hemligt vem det är som kommer leda Melodifestivalen i år men han eller hon hälsar att han eller hon är jättestolt över att vara utvald.”

I exemplet ovan har vi till och med två ”han eller hon” – delar vilket inte är särskilt fint. Att då kunna byta ut dessa två mot ”hen” blir både snyggare och mer effektivt. Testa själv!

Det finns även personer som känner att varken ”han” eller ”hon” känns rätt när de ska beskriva sig själva. De känner sig helt enkelt antingen som båda eller ingen alls. Här passar ”hen” också väldigt bra in. Då är man en hen.

Det är det som hela hen-grejen handlar om. Ingen höna, ingen ondskefull feminsistplan och inget ”jävla genustjat” för att få alla könlösa. ”Hen är helt enkelt ett snabbt och effektivt ord man kan använda om man inte vet, inte vill avslöja eller inte identifierar sig med ett specifikt kön (han eller hon).

Visst kan det se lite knepigt ut nu i början när folk använder det, men ju mer det används desto mer vana blir vi – ordet ”hemsida” var ju ett nyord på 90-talet och det är vi ju rätt vana vid nu. Här nedan ser du även lite jämförelser mellan andra ord man använder när man inte vet eller vill avslöja något.

Pojkvän Flickvän Partner Pappa Mamma Förälder Bror Syster Syskon Han Hon Hen