Euro-centric ranter

I just wrote down the following line of text

"skriv 1-2 sidor text [...]"

In English, this would translate to:

"Write 1-2 pages of text [...]"

And I cannot figure out why it is understandable and grammatically permitted to write the line as it is, what is actually happening grammatically when you write "sidor text"?

If we try to analyse this clause, the predicate-verb is quite obvious, but exactly what parts does "1-2 sidor text" consist of? 1-2 is simply a number adjective attribute for "sidor", but what role does the word "text" have? If we look at the English translation, "of"-constructions are often translated as compound words or genetive* constructions in Swedish. "Sidor text", however, is neither a compound (textsidor) nor a genetive (texts sidor) nor a prepositional phrase (sidor av text (no I don't believe anyone actually says that in normal speech)).

If we try to analyze this phrase as a direct object + indirect object construction, it also doesn't work. Since Swedish requires these kinds of phrases (for example: Kalle gav mig en bok) to have the indirect object first, the direct object second, we cannot analyse the phrase "skriv 1-2 sidor text" as a construct of that sort. We are writing two pages, not text dedicated to 1-2 pages (unless...?).

If anyone could explain what's happening here I'll gladly hear what your take is, if not, I'll simply have to email some professors.

*But swedish doesn't actually have a genetive case and you can fight me on that

Edit: other word combinations of this type I have thought of: en flaska rom/gin/saft etc; en bukett blommor; en kopp té/kaffe; ett flak öl/cider; and any sort of measurement, such as 3dl mjölk, 500 gram socker etc.

Edit: universal grammar is bullshit, not gender theory, wasn't sure if that came through.

Example:

If I say "Pete likes going on walks with Sharon, and so does Carl", then I think everyone would agree that the "so does" part of it refers to "going on walks with Sharon".

However, if we switch this up, we can suddenly see how the same phrase (so does) inverts the meaning of the clause it refers too. It becomes the most clear if put in the context of a conversation (as these types of utterences are often the source of linguistic humour):

Pete: "I like going on walks with you"

Sharon: "I do too"

Pete (ironically): "Oh, so you like going on walks with yourself?"

Obviously, when Sharon says "I do too", she means that she likes going on walks with Pete (therefore inverting the meaning of the clause uttered by Pete), yet the comment made by Pete suggests that this is not a correct way of interpreting the meaning according with the rules of English.

We are in this one interaction therefore witnessing an incredibly clear and obvious meaning in the utterence of Sharon, *and yet* it is concidered incorrect.

Even if we try to correct Sharons sentence to "I like going walks with you, too", we could still claim that this is incorrect; the "too" implies that she thinks the same, and yet her statement has a different meaning from his original statement. However, there is no other way (that I can think of) that expresses the idea of "my action reflects yours, and yet is inverted", kind of the way a mirror perfectly reflects an image, and yet inverts it.

With this in mind, I'm thinking that it might be more relevant to call these kinds of referential clauses "mirroring clauses", as they perfectly reflect the action, yet mirrors (as in, inverts left-to-right) the subject in the clause.

There must be a paper or article on this subject somewhere; if anyone happens to know of it, please send it to me or leave a comment or something (I'm still kinda new to Tumblr)

Av Erland Johansson.

Nu råkar jag skriva på svenska, inte för att det kommer vara fler än 2-3 personer här som kommer kunna se vad jag skriver och sedan ha en aning om vad det är jag skriver om, men jag känner ett driv för att skriva oavsett vad någon må se eller tycka om det, så därför kommer jag skriva, och skrivningen kommer vara lagom oförståelig och sådär trevligt omtumlande konstig och oförståelig, men så får väl texter vara när de skrivs för att skrivas i första hand och läsas i andra hand.

För ca. 3 minuter sedan såg jag färdigt filmen "rätt ut i luften" av Erland Johansson, en fantastiskt bra och samtidigt extremt obehaglig film; för även om den utspelar sig på 70-talet och tidigare årtiondens TV-mani så tycks den ringa in fenomenet 'internet' alldeles för klar och tydligt för att det inte ska väcka obehag djupt inom mig.

Det var flera scener som tilltalade mig men på denna punkt vill jag nämna ögonblicket Vibeke säger något i stil med att "här är TV rutan, underhållningen, och där ute är verkligheten, och jag tror att det här kommer att vinna". Citatet är nu helt fel och det får det väl vara för om det skulle hända att jag måste gå tillbaka till en annan flik för att kolla om filmen så skulle jag behöva skriva och det vill jag helst inte. Men. Men med det sagt: vår skådespelerska satt där, rädd för att den värld hon befann sig i (skådespelarvärlden, underhållningsbranchen, TV-rutan) skulle vinna över verkligheten, så pass att verkligheten skulle försvinna och endast hennes ytliga, priviligerade kringpassade skådespelaransikte finns kvar. Är det inte där vi har hamnat? Världen har omvandlats till underhållning och spelar efter underhållningens regler, och det enda som kvarstår är att djupt förtrycka allt som inte spelar efter den. Alla skandalösa begär måste behandlas hos psykologen och alla borde gå i terapi. Tänk om man skulle göra något så skandalöst som att ta någon på kuken i direktsänd TV? visst är det skandalöst men när verkligheten försvinner och ditt liv och dina tankar och din värld blir en underhållningsruta, en skärm, när ska man då få vilja ta någon på kuken, fatta tycka för någon? Jo visst får man det, för man ska vara sig själv när man marknadsför sig men man måste göra det på rätt sätt för görs det på fel sätt så är det bäst att man går till psykologen och går i terapi.

Verkligheten har kanske redan förlorat. Har den det? Jag vet inte själv, jag känner så ibland. Jag hade velat gå ut och vara kring folk men sådant kostar pengar och det är inte alltid man har, och att röka är ohällsosamt och att dricka försvagar hjärnkraften så att man till slut sitter halvdöd och kan knappt arbeta eller tänka på att skriva sånna här saker så det går bara käpprätt åt helvete i stället, så då bör man dricka alkoholfri öl.

Och då sitter jag och ser mot Slavoj Žižek, men han dricker aldrig så jag är omedelbart tveksam, även om jag ser min inre frustation få uttryck i hans motsägelsefulla filosofi.

I "rakt ut i luften" bevittnar vi en kärleksrelation, en romans, ja vi bevittnar min egen romans till och med. Man sitter med varandra och spelar ett artigt spel som både gärna spelar med i, är det inte så att ett så här som sagt uppriggat spontant program fungerar precis som en romans? Man talar och beter sig enligt spelets regler, båda får vad de vill ha, till slut slutar det och man går skilda vägar, träffar någon ny och sen går det runt tills programmet till sluts läggs ner och man ordnar dödsbo med kändisarnas klenoder.

Men här ser jag min egen romans som precis tagit slut. Det är när programmet har förfallit helt, när förhållandet tagit slut och genomlidit sin enorma skandal som man till slut sitter där och håller hand och ser djupt in i varandras ögon och helt vilse förstår man helt plötsligt varandra och bara då kan alla hemska handlingar förlåtas. För hon verkar vara den enda som på riktigt kunnat förlåta mig, men jag tror inte hon faktiskt gjort det, hon kan inte, men vem är jag att döma för det kan inte jag heller. Men ändå. Men, men, men. "Pride and Prejudice", kan man tänka sig att den boken har samma händelseförlopp som denna film? I varje fall enligt Žižek.

I will now share one of the best examples of this genre, written by the reddit user u/Yesternowwhowhat

Don't do it. Not worth it, not very fun either. I've had enough of it. Linguistics is more fun. When I grow up*, I'll write grammar books on slavic languages and enjoy it. I pray to papież that I won't learn to understand any of them.