âTal till nationenâ
Hej, kĂ€ra lĂ€sare (vĂ€lkommen till min internetsliga textbank), hoppas du har det bra. Jo, det Ă€r precis som du tĂ€nker: jag har tentavecka nu och borde absolut Ă€gna mig Ă„t min tenta, den sista för terminen. Men innan jag skriver om 1900-talets idĂ©historia mĂ„ste jag dela med mig av en reflektion angĂ„ende en spegling av den i 2010-talet, till er.Â
Det var nĂ€mligen sĂ„, att jag gick in pĂ„ SVTPlay hĂ€romdagen (mama needs her weekly dose of folklig tv-underhĂ„llning) och hoppade till (OBS ej en dramatisering, det hĂ€nde verkligen) av en GIGANTISK bild pĂ„ Jimmie Ă kesson och titeln "Tal till nationen" skrivet pĂ„ den. Det skakade till i magen. PĂ„ samma sĂ€tt som det bara gjort ett fĂ„tal gĂ„nger, som nĂ€r jag sĂ„g en verklig nazi-armbindel för första gĂ„ngen, i en antikhandel i Aten, och allt jag lĂ€st och sett pĂ„ tv och film, och allt min morfar berĂ€ttat för mig om sin barndom, blev verkligt, liksom landade i mig, pĂ„ en och samma gĂ„ng. Det var som att jag tappade kontrollen över min reaktion och i stunden inte visste vart jag skulle ta vĂ€gen, bara bort. Bort bort bort, ut, bort, försvinna. (Jag tror seriestripparnas uttryck âGAH!â uppfanns för att illustrera den kĂ€nslan. Det Ă€r ev. lite nĂ€ra..?) Som nĂ€r man vĂ€ntar vĂ€ldigt lĂ€nge pĂ„ en buss i mörkret i minus typ 22 grader och hela kroppen spĂ€nner sig, eller nĂ€r du varit vaken 24 timmar och Ă€r sĂ„ trött att kroppen börjar darra och andningen blir krampaktig. DĂ€rav hoppet, antar jag. Det blev pĂ„tagligt: IgĂ„r, att det kan bli sĂ„, att det blir han som ska hĂ„lla tal till nationen, att det kan hĂ€nda. I Aten, att det hĂ€nde.Â
Det börjar lĂ„ngsamt, det Ă€r en stegvis process. Först smyger mörkret, lĂ„ngsamt, tyst tyst. Sen, nĂ€r, utan att vi uppmĂ€rksammat det, en förĂ€ndring har skett och vi vant oss vid det skumma och glömt hur vĂ€rlden sĂ„g ut innan dunklet krupit sig pĂ„, har vi ocksĂ„ förĂ€ndrats. Vare sig vi velat det eller inte, oavsett om vi varit medvetna om det eller ej.Â
Det normala Ă€r inte vad det var. VĂ€rdighet har blivit nĂ„got annat. Sanningen tycks pĂ„ bred front vara missförstĂ„dd som begrepp. Som att det finns nĂ„gon objektiv relevans i âmin sanningâ och âdinâ. Sanningen kan betraktas som fullkomligt sann först nĂ€r den Ă€r möjlig att styrka sakligt. âDinâ eller âmin sanningâ handlar i regel snarare om en kĂ€nslomĂ€ssig upplevelse. En sĂ„dan Ă€r icke att förvĂ€xla med sanningen. En kĂ€nsla kan ju, visserligen, vara sann men Ă€r inte dĂ€rmed densamma som sanningen. Sanningen i sig Ă€r nĂ„got annat. Fakta* Ă€r en bra utgĂ„ngspunkt för att finna den. Observera, att fakta inte Ă€r detsamma som âalternative factsâ, för nĂ„got sĂ„dant existerar inte. Att anvĂ€nda begreppet Ă€r att fullstĂ€ndigt förvanska innebörden av ordet âfaktaâ eller âfactsâ: det Ă€r en oxymoron. âAlternativâ i det idiotiska begreppet âalternativ faktaâ slĂ„r ut âfaktaâ ur sin egen ekvation. Den saklighet som âfaktaâ innebĂ€r elimineras direkt nĂ€r ett âalternativâ presenteras. Det Ă€r alltsĂ„ en nonsenssammansĂ€ttning. Fakta kan betraktas och presenteras pĂ„ olika sĂ€tt, ja. Men i sjĂ€lva faktan finns inget alternativ. DĂ„ Ă€r det pĂ„hitt eller lögn. Kom ihĂ„g att begreppet uppfanns av Donald Trumps kampanjchef för att slĂ€ta över hans lögner och fĂ„ dem att verka, som vore de legitima. Sluta anvĂ€nd begreppet. LĂ„t det dö. SprĂ„ket pĂ„verkar hur vi betraktar verkligheten.Â
IgÄr möttes jag alltsÄ av en jÀttebild pÄ Jimmie à kesson och texten "Tal till nationen -- mitt Sverige 2028" -- nÀr jag gick in pÄ SVT PLAY. Idag analyserar jag, eftersom jag har tenta om 1900-talets idéhistoria, Benito Mussolinis fascistiska manifest frÄn 1935 och det Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiets (sedermera Tyska Nazistpartiets) partiprogram frÄn 1920. Jag bestÀmde ikvÀll att lyssna pÄ SD's partiledares tal, och konstaterade dÀrefter att à kesson och Mussolini sÀger EXAKT SAMMA SAK, om Àn med olika retorik.
Det fasas in. Trygga ord i en giftig kontext.Â
DĂRTILL gör SD's partiledare i sitt "tal till nationen", om sin vision för Sverige Ă„r 2028, flertalet yttranden som i praktiken delvis eller, faktiskt, helt överensstĂ€mmer med det Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiets (sedermera Tyska Nazistpartiets) partiprogram frĂ„n 1920.Â
Det kan vara bra att veta OM DU TVEKAR.
Det kryper och smyger tills tillrĂ€ckligt mĂ„nga blivit blinda och döva utan att mĂ€rka nĂ„got, tills vi famlar och tappar greppet om verkligheten men tror oss se klart. DĂ„ bullrar det in, mörkret, sveper in över oss och kvĂ€ver de som dittills kunnat se, kunnat tala, kunnat andas. En gĂ„ng för alla. Till slut finns inget kvar att kippa efter.Â
*fak`ta â som inneÂhĂ„ller sakliga uppÂgifter.
