#verklighet

Det ligger och skvalpar där, det där gamla som var så viktigt förut. Det känns som att om mitt liv var en film så skulle det vara ungefär snart jag gjorde den där stora förändringen. Som om jag kommit ikapp mina gamla drömmar jag slängt “längre fram”. Plötsligt är dedär längre fram bara meter framför. Det är möjligt och nu börjar tankar på hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag vill verkligen inte styras av att känna mig mindervärdig och skapa ett liv därefter och bli ytterliggare en nån i mängden. Godta jajomendetärvälok istället för att hoppa efter dedär gottafuckinghavethatomjagsåska..!  För var är havet och dedär huset jag ville bygga? Var är livet jag ville ha? Det är så jäkla konstigt att fastna i nån annans liv och försöka spela den rollen. Ibland vaknar jag till och ba eh...vafan håller jag på med egentligen? Vem tyckte att det här va en bra idé? Som att beställa en hamburgare på mcdonalds när jag egentligen vill ha ekologiskt och näringsrikt. 

Äckligt är det också hur de omkring en som nästan blir medbrottslingar, för de sitter i liknande båtar. Människor som inte stannar upp och funderar på var de egentligen ville vara och göra. Leva som om vi vore tidlösa när vi inte är det.  

Nä. Jag måste till Nya Zeeland. Jag bara känner det, som om nåt i magtrakten trycker och insisterar. Jag måste få se om det är där mitt hus bor. Och är det det..då måste jag dra. Börja om med ny stenar och nya möjligheter i en gammal idé som nu kan bli verklig. Vore så rikscoolt om resan vi pratat om börjar som vår 20års firande nästa år. Jag hoppas verkligen vi tar dedär steget, för liksom yolo och fan livet är inte till för att levas i tryggveland. Jag vill känna vinden under mina vingar och låta osäkerheten skapa bubbel i magen :)