#ensamhet

Ensamheten var en svart strypning.

Hela sin ensamhet hällde hon in i dessa blommor.

Ibland blev frånvaron av någon, någon alls, så stark att den gick att röra vid. Som när hon var ensam och hennes kropp höll på att sprängas av en enda fråga och ingen svarade eller när hon gick genom en folkmassa och deras ögon -

Om så det skulle hända att ingen talar till mig alls; vart skall jag då mig vända, vafalls? Jag då skall tala till-mig-själv, och jag skall sjunka för-mig-själv, och jag skall dans med-mig-själv en vals.

Jag vill sjunga och måla för mig ensam och allen, helt tyst och stilla, och aldrig göra den ringaste varelse i världen det minsta illa.

Du ska mista alla dina kamrater och bli jordkakans ensammaste varelse. Din resa ska alltid fortsätta, långt in i dig själv måste du resa mot din vilja.

Nu har du gjort ensamheten helig och användbar och inte längre nödvändig nu skiner ditt ljus mycket klart men jag vill att du ska känna till också ditt mörker rikt och bortom rädsla.