#ensam

”Att bli äldre är att befinna sig i en ocean av tid.

Oj vad svårt det är att lära sig att låta bli älskad av någon igen

Du lutade dig framåt mot mig och såg mig rätt in i själen, du var så nära att jag nästan kunde höra dina hjärtslag och känna din värme pulsera i din kropp. Lutade ditt huvud lite åt sidan, log så brett att jag kunde se hela din tandrad, dina ögon glittrade sådär, sådär som bara dina ögon kan glittra. Och du sa:

Jag hoppas du känner dig ensam på nyår när klockan slår 00:00. När du inte känner värmen av min hand i din. När du inte kysser in det nya året med mig. När du går ensam hem och lägga dig i en tom säng.

En esto consiste, a fin de cuentas, la soledad: enredarse en la seda de la propia alma, convertirse en capullo y esperar la metamorfosis, que no puede faltar. Durante este tiempo, uno vive sus vivencias, y vive también, telepáticamente, la vida de los otros. Muerte y resurrección; una nueva educación para algo nuevo y desconocido. Uno acaba siendo el único dueño de sí mismo. Nadie cuyos pensamientos controlen los míos, nadie cuyos gustos o caprichos pesen sobre mí. Es entonces cuando el alma comienza a crecer en su libertad recién adquirida, y se experimenta una inaudita paz interior, una alegría tranquila y un sentimiento de seguridad y de responsabilidad sobre uno mismo.