#dikt

från sjuksängen

med de flesta dagar jobbar jag

Har du et dikt som nekter å bli liggende i skrivebordsskuffen? En tekst som trenger luft, lesere og kanskje en kopp kaffe ved siden av? Trondheim Poesi Café inviterer nå poeter, fortellere og billedkunstnere fra Trondheim og Trøndelag til å bidra til Trondheim Poesi Café Antologi, bind 2. Vi søker opptil fire dikt fra hver poet. Dikt kan handle om alt mellom himmel og jord – og gjerne også det…

Mitt blod gör silver-ringarna runt dina fingrar hala. Det luktar järn. Det är äckligt.

Ditt jävla monster. 

Jag älskar dig. Du ber om nakenbilder på snap.

Jag skickar de, men utan att ha med ansiktet: ögonen är mina.

Du kan få armarna, benen, fittan och öronen. Du kan få kroppen, men aldrig mig. 

Du kan få vara nära mig, jag vill att du är nära mig, bara inte kyssa mig.

Du säger att bara barn inte vill kyssas, att jag är gulligt naiv. Jag struntar i det och lutar huvudet mot din axel. 

Den är dock inte mjuk längre. Nu är den skarp och avvisande. Du startar ett fullt utfrågande. Du är full. Du frågar ut mig:

\- ”Varför vill du inte?”

\- ”Blev det för mycket?” 

\- ”Gjorde jag dig obekväm?”

Men jag vet inte hur jag ska svara. Jag älskar ju dig. Vill ha dig. Men jag ville bara få vara en stund, utan att behöva vara ”en tjej, en sak med två hål” som du kallade oss. 

Du hade rätt också. Jag var naiv. Men jag insåg det först när jag inte hade träffat dig på ett tag. Att hur jävla dum jag hade varit. Var. Att jag än är rätt så dålig på dethär med vad kärlek är. 

Nästa kille ska jag kyssa. 

+🇬🇧 Translation work, Flora 🌿 & Music

(*Original, translation below:)

Je suis un Garçon

Leker med barbie-dockor

Ger bort mitt, så de har gott om.

Följer väl doftande blommiga spår.

+ Swe Music.

Finlandssvenskt¿!

Va' fittan Shakki'¿

Ha' hälften av er tappa' huvu'¿

Hälften, vet ju knappt någo'¡

Jag ska' lugn ner mig?

Folk skriker - då ingen ser dig.