A blog for my Sweden principalities OCs

I alla fall så börjar den som så att det för länge sedan var en kvinna som hette Maria någonstans i närheten av ön eller på själva ön. Hon bodde tillsammans med sin make, i en liten stuga. Paret ville gärna ha barn, men Maria lyckades aldrig bli gravid. Hon mådde väldigt dåligt över det, och det slutade med att hennes man kom hem en dag och fann henne hängande från en bjälke uppe på vinden.

Många år senare, någon gång på 80-talet, var det en grupp scouter som var ute och paddlade kanot utanför ön, när en tjock dimma plötsligt rullade in. De hade inte hört någonting om dimma på väderprognosen, och det var inget som tydde på att den var påväg förrän den var så tät att scoutledaren knappt kunde se de andra kanoterna, än mindre land. För att inte tappa bort varandra i dimman knöt de ihop alla kanoter i en lång kedja, och började långsamt paddla i riktning mot vad de hoppades var land. Scoutledaren ropade med jämna mellanrum "kanot ett, är ni där?", och de svarade "ja, vi är här!".

Efter det, "kanot två, är ni där?"

"Ja vi är här!"

Detta fortsatte genom hela kedjan av kanoter och upprepades några gånger, men när scoutledaren åter igen gick igenom sitt upprop hördes det inget svar när han ropade på kanot nio, den sista i ledet.

Han ropade en gång till, "kanot nio, är ni där?", men han fick fortfarande inget svar. Han försökte en tredje gång, men fortfarande inget svar. Då bad han barnen i kanoten framför att hala in repet för att se att allt var bra, men när de halade in repet var det oväntat lätt. De drog in det närmre och närmre, och då insåg de varför kanot nio inte svarat. Repet var avslitet.

Ytterligare tid efter denna händelse, närmare in på 2000-talet, var det två unga killar som skulle tälta i skogen vid Rasta, nära vattnet och Mariaön. De hade vandrat en stund och bestämt sig för att slå läger för natten, då de såg ett riktigt gammalt, övergivet hus stå där i skogen. På himlen verkade det som att det skulle komma regn under natten, så de bestämde sig för att sova inuti huset istället för att försöka få upp sina tält. De lade ut sina sovsäckar och somnade ganska fort, men en av killarna vaknade mitt i natten. Han såg sig om efter sin vän, men han verkade inte vara där. Vännens saker var kvar, och hans sovsäck var halvt öppen, som om han haft bråttom någonstans. Den andra killen ropade efter sin vän och tänkte att han säkert bara gått ut för att kissa, men när han inte fick något svar började han bli orolig. När vännen fortfarande inte dykt upp morgonen efter så ringde han polisen som kom för att genomsöka platsen.

När de letat ett tag, hittade de tillslut en lucka i golvet, som ledde långt ner till en mörk tunnel. Poliserna följde tunneln länge, tills de tillslut hittade en uppgång. När de klättrat upp så fann de sig i ett gammalt övergivet kapell. Tunneln hade lett de under vattnet och upp till Mariaön på andra sidan. När de såg sig om i kapellet såg de tre kistor stå längst fram vid altaret. En såg ny ut, medan resten verkade vara äldre.

Poliserna bröt upp kistorna, och i de fann de killen de letade efter, och de två försvunna scouterna. Deras ögon och munnar var igensydda, och armar ich ben satt på fel plats.

-

Denna historia brukade skrämma slag på mig som tio-åring, och det är kul att få dela med sig av den! På Mariaön finns faktiskt ett gammalt kapell, men jag har inte hittat någon hemlig lucka i golvet (än...). Jag har ingen aning om var den här historien kommer ifrån, men den mest intressanta berättelsen vi har här hos oss. Såklart finns det de vanliga 'vita frun' och liknande på slotten, men de har ingen längre historia kopplad till sig. Jag har också hört någonting om en spökhäst som ska synas under en gammal ek någonstans, men jag vet tyvärr inget mer om den.