Jag hittade den hĂ€r pĂ„ ett antikvariat och greps direkt av omslaget. Det Ă€r sĂ„ coolt! Ălskar hur hundens ben förvandlas till trĂ€dstammar! Boken i sig var... komplicerad. SprĂ„ket var nog den starkaste sidan. Det var mycket mĂ„lande, ibland vackert och ibland groteskt. Handlingen var mer som nĂ„got man hade förvĂ€ntat sig frĂ„n en novell, extremt kompakt, men jag tyckte överlag att det funkade bra Ă€ven som roman. PĂ„minner lite om modernisterna, trots att den skrevs 1969. Kanske hade den varit bĂ€ttre som novell, för den höll inte hela vĂ€gen ut i slutet. Den hade kunnat vara 70 sidor kortare. Om det inte vore för slutet och hur illa berĂ€ttelsen behandlar Piotrs tjocka granne sĂ„ hade detta varit full pott med stjĂ€rnor, för abstraktionen hĂ€r var fantastisk.