Let's go for a walk.

Do -something- - 1 skål soyghurt med granola, kaffe - 1 portion sparrisrisotto - 1 minisemla, 1 banan - 1 bit pizza med ost och grönsaker Motion: nej

Hello darkness, my old friend. I've come to talk with you again. - 2 mackor med smör och ost, kaffe - 1 äpple, kaffe - 1 portion bönpasta med kräftstjärtar och avo - 1 äpple - 1 portion sparris&feta-risotto Motion; nej PS Om jag skriver ner det blir det roligare att motionera, även om det bara är typ en promenad.

Let february come. Let each and every day and night come and go. I do not need to fight. 

Cheers.

Nä okej. Så... Vad ska jag göra? Jag är övertygad om att jag kan hitta sätt.

När jag på riktigt förstår att det aldrig kan bli rätt, då är jag fri. Jag är förstås alltid fri, jag har alltid allt (och inget). Men jag kommer inte kunna uppleva friheten så länge jag tänker med mitt Lilla Medvetande. Att vara lätt innebär inte att alltid göra rätt val eller att lyckas med allt eller att vara perfekt. Inte alls. Lätthet innebär att möta vardagen och varje situation med ett tomt och fördomsfritt sinne. Att vara som en nattsvart himmel där små stjärnor kan strös ut, där allt ibland lyser upp av en blixt som försvinner i nästa stund. Blixten finns inte kvar, men kanske minnet av den. Låt vardagen fylla natthimlen med kunskap, men möt samtidigt varje stund som en tom, svart himmel. Stjärnor och blixtar kommer och går, men all kunskap, alla känslor, tankar och saker finns samtidigt alltid där. Allt existerar, men lyser upp en i taget på den nattsvarta himmelen. Låt det vara så. Betrakta stjärnorna, men möt samtidigt varje ny stund som en stjärnlös himmel. Hur ska du annars lära dig något nytt? Rädsla är en stjärna, skam är en stjärna. De finns där, tillsammans med alla andra stjärnor. Titta på dem när de dyker upp på himmelen, låt dem stanna om de stannar, låt dem gå om de går. Stirrar du dig blind på en stjärna kommer du inte upptäcka de nya som dyker upp.

Börja där. Listor och planering kan komma senare.

Att jag är tjock. Att jag har ont. Att jag är rädd. Jag är en liten själ som bär på en kropp. Som alla. Andra. Vi är samma.

SKIT SAMMA. Jag får äta, när jag äter. LEV I NU. nu nu nu nu nu

Styrka är styrka just för att det krävs något att vara stark. Det handlar om att göra något, eller bara se något, som inte känns bekvämt. Det är jobbigt att vara stark men det blir jobbigare att inte vara det. Så var stark.

Här kommer ett inlägg om jobbet. Okej! I morgon kommer jag boka många möten, fler än vad som förväntas av mig. Orsaken till detta är: *När jag ringer kommer jag ringa fokuserat. Stänga av mailen, på med skygglapparna. *Jag kommer inte nöja mig när jag bokat ett möte, utan alltid fokusera på att boka nästa möte. *Jag kommer tro på det jag säljer, och gå in i rollen som anställd på kundens företag. *Jag kommer förutsätta att jag ska boka varje person jag pratar med. *Jag kommer ta varje samtal by the book: bemöta invändningar, avdramatisera, lyssna, komma med förslag, boka in! * I varje samtal se möjligheter istället för begränsningar!

Det är fredag. Working 9-5.

Jag är trött och energilös för att jag inte tar hand om mig själv. Tagga ner. Allt måste inte göras på en och samma gång. Jag behöver bli gladare, och det är en utmaning. Rädslan och kontrollbehovet och stressen inför maten finns, och det får finnas. Det är inte ett odjur som ska bekämpas. Säg hej. Det är okej att jag kommer hem och är trött och stressad.

Jag vaknar av åskan. Jag ska jobba fast jag hellre vill ligga kvar i sängen.

Det är det klassiska Never Try Never Fail-syndromet. Jag har mycket av det när det kommer till att rita, och till intressen och att lära mig nya saker över huvud taget. Läsa en bok är lättare, att springa eller promenera är också lättare. För jag kan inte göra fel. Sanningen är att jag inte kan göra fel när jag ritar heller. Men det känns som det. Jag har en föreställning om att aktiviteten ritande/tecknande/skapande kan gå bra eller dåligt. På sätt och vis kan det väl det. Det kan kännas mer eller mindre roligt, ibland har jag inspiration, ibland inte. 

Regnet ÖSER ner och jag välkomnar det med öppna armar och öppet sinne.