Barnen var som barn Àr, inte vÀrre hÀr Àn pÄ andra stÀllen, det var inte det som spelade nÄgon roll, vad som spelade roll var att de vuxna orkade av en eller annan men egentligen hela tiden samma anledning inte med dem. Barnen var för dessa vuxna ett fientligt folkslag, angripare, inkrÀktare (och inom varje vuxen gnagde och grÀt och stormade en sÄdan arvfiende, ett sÄdant outhÀrdligt barn).
Birgitta Trotzig, Dykungens dotter


















