#vpol

Full caption ⬇️

Ecuadorian prosecutor Alexandra Bravo was assassinated on June 14 as she was investigating US drone strikes on three Ecuadorian fishing boats and survivors' accusations of torture, enforced disappearance and kidnapping, according to a Drop Site investigation by Camila Lourdes Galarza.

￭ According to the report, Bravo had faced internal pressure to limit the investigation to disappearances despite testimony from 36 survivors describing airstrikes, severe injuries and eight days of detention aboard a US-flagged vessel by armed men wearing US military uniforms.

Full caption ⬇️

Cuba’s Ministry of Foreign Affairs (MINREX) responded to the new US State Department report accusing Cuba of running a 67-year campaign of “subversion” against the US and blaming the island for all domestic protest movements within the US.

￭ MINREX called the report a “mediocre propaganda pamphlet” that “seeks to manufacture consensus for an eventual military aggression.”

Jag blir lite fundersam när jag läser Jonas Sjöstedts försök att förklara en gång för alla vad Vänsterpartiet står för i internationella frågor. Mest därför att mannen verkar ha dammat av en debattartikel som kunde ha skrivits typ 1991. "Demokratisk socialism" var då ett rätt så vettigt begrepp, ty Vänsterpartiet/VPK fick ju på något sätt definiera sig bort från allt som påminde om "auktoritär socialism". Dels slopade partiet därför k-et i partibeteckningen. Och så plockades ett begrepp upp som tidigare mest hade använts av sossar, till exempel Olof Palme. "Demokratisk socialism" skulle helt enkelt sätta punkt för ett kapitel i partihistorien som ingen längre ville stå för, alltså det där med "kommunism". Mycket riktigt så hävdade, när det begav sig, folk som Johan Lönnroth att det som hände mellan 1917 och 1921 inte alls var reko. Bara Lenins fel och ett jäkla diktaturkramande. I konsekvens var det Rosa Luxemburg (i selektiv läsning) som gällde istället. Det var ju i och för sig ingenting som var unikt för just den svenska postkommunistiska vänstern. I DDR exempelvis bytte landets styrande partiet namn i ett desperat försök att framstå som förnyat och värdigt att behålla makten. De lade helt enkelt till förkortningen PDS - "Den demokratiska socialismens parti" - till partibeteckningen. Så skedde i februari 1990. Nästan alla tog alltså avstånd från det som precis hade krakelerat eller fortfarande höll på att krakelera: Den realt existerande socialismen. Ingen ville ju längre framstå som diktaturkramare. Det var då, det. Men det var liksom rätt så länge sen att det där begreppet från tiden kring Murens fall hördes i en allvarlig debatt om vänsterns vilja och vägval. Jag trodde i min naivitet att Vänsterpartiet var ett "socialistiskt och feministiskt parti" på något slags miljömedveten grund. Men nix, nu är vi alltså "demokratiska socialister". Som om "socialism" egentligen innebär att vi inte skulle vara demokrater. Visst. Fast, förutom att jag nu bättre förstår många vänsterpartisters vurm för just Olof Palme, så blir jag ändå en smula eftertänksam och undrar om Jonas Sjöstedt kanske verkligen tror att året är typ 1995?

Alla äro vi sociala demokrater. Typ.

Jag undrar om någon har berättat för Nya moderaterna och andra som glatt och något hycklande gratulerar alla kvinnor på internationella kvinnodagen att det var den socialistiska kvinnorörelsens Köpenhamnskongress som utsåg den 8 mars som rörelsens internationella kampdag? På förslag av ingen mindre än Clara Zetkin, som några senare hade den dåliga smaken att vara med om att bilda tyska kommunistpartiet och den ännu sämre smaken att låta sig begravas vid Kremlmuren. Clara Zetkin 8 mars var därför en röd dag i samtliga realt existerande socialistländer i östra Europa. Men den fick den mycket märkvärdiga utformningen att männen skulle "uppvakta" sina fruar på denna dag: blomsterbukett och frukost i sängen. Kanske t o m ett frivilligt manligt städ- eller diskpass (men det var nog vanligare att barnen fick stå för den insatsen) och så ut och äta finmiddag på kvällen. Och så gratulerades förstås alla kvinnor på kvinnodagen och kunde med lite tur få en nejlika på stan av glada ungpionjärer. Lustigt att det är just moderaterna som bär denna fina tradition vidare: