"Folk och familjâ heter ett stĂ„ende inslag i den dagstidning jag lĂ€ser till vardags. Tidningen Ă€r förstĂ„s borgerlig, finns ju inga s-mĂ€rkta eller andra dagstidningar kvar i SkĂ„ne. Men den berikar mitt liv tack vare en utförlig lokaldel och en förvĂ„nansvĂ€rd pĂ„kostad kulturdel. I denna tidningsdel finns under rubriken Folk och familj alla dessa smĂ„annonser om förlovningar, vigslar, nyfödda, begravningar.
Och dÀr finns dessutom notiser om allt möjligt. T.ex om smÄ och stora kÀndisars födelsedagar: HÀromsistens kunde jag lÀsa att en gammal bekant fyller 41. Det Àr Grön Ungdoms forna ordförande Yvonne Ruwaida, som sedermera gjorde parlamentarisk karriÀr.
Och sĂ„ hittade jag en TT-notis om att en av mina favoritförfattare, den tyske dramatikern och författaren Bertolt Brecht, avled för 55 Ă„r sedan. Medan lĂ€sningen om Ruwaidas politrukkarriĂ€r var mest banal, blev det mer intressant att lĂ€sa hur Brechts roll i vĂ€rldshistorien tolkas för och Ă„t lĂ€saren.Â
Jag kunde sĂ„lunda lĂ€sa att mĂ„nga av Brechts pjĂ€ser âtillhör dramatikens klassikerâ och att Brecht gick i landsflykt Ă„r 1933, âeftersom han var socialist och tydlig motstĂ„ndare till nazismenâ. Intressant. Ty, Brecht var visserligen antifascist, men han var ocksĂ„ k-o-m-m-u-n-i-s-t.Â
Jag misstĂ€nker att den person som författar sĂ„dana hĂ€r smĂ„notiser för TT:s rĂ€kning pĂ„ nĂ„got sĂ€tt tyckte att det lĂ€t bĂ€ttre att inte skriva det dĂ€r k-ordet rakt ut. Eftersom Brecht Ă€r en kulturpersonlighet som sina politiska övertygelser till trots ingĂ„r i en borgerlig kulturell kanon behöver man förstĂ„s skala bort det som kan tyckas vara anstötligt. T.ex att denne Brecht, vars inflytande över modern vĂ€sterlĂ€ndsk teater Ă€r enormt, skrev dikter och lĂ„ttexter som hyllade sĂ„vĂ€l Stalin som stalinismen. T.ex Das Lied der Partei (Partiets lĂ„t) frĂ„n 1950:Â
"Sie hat uns alles gegeben,
Sonne und Wind und sie geizte nie.
Wo sie war, war das Leben,
Was wir sind, sind wir durch sie.
Sie hat uns niemals verlassen,
Fror auch die Welt, uns war warm.
Uns schĂŒtzt die Mutter der Massen,
Uns trĂ€gt ihr mĂ€chtiger Arm.Â
Refrain: Die Partei, die Partei,
Sie hat immer recht
Und Genossen es bleibe dabei,
Wer da kĂ€mpft fĂŒr das Recht,
Der hat immer recht
Gegen LĂŒge und Ausbeuterei.
Wer das Leben beleidigt,
Ist dumm oder schlecht,
Wer die Menschen verteidigt,
Hat immer recht.
So aus Lenin'schem Geist
WĂ€chst von Stalin geschweiĂt
Die Partei, die Partei, die Partei."Â
SÄngen Àr förstÄs mest ökÀnt för refrÀngens slut: "Format i Lenins anda, vÀxer, svetsat av Stalin, partiet, partiet, partiet...Och sÄ vidare.
Denne Brecht var helt enkelt en kommunist av sin tid. PÄ den tiden ifrÄgasattes Stalins förtrÀfflighet inte av mÄnga partimedlemmar, sÀrskilt inte efter att Sovjetunionen hade vunnit kriget mot Nazityskland. Och sÄ sent som Är 1956 kunde ju ocksÄ en C H Hermansson författa hyllningstal till den dÀr Stalin.Och det fick C H ju ocksÄ höra lÀnge...
För mÄnga sentida kulturvetare har det dock varit enklast att helt enkelt ignorera det faktum att Brecht inte bara var vÀnstervriden, utan dessutom övertygad kommunist fram till sin död.
Ibland hittar man visserligen ett pĂ„pekande om att han pĂ„ gamla dar skulle ha Ă€ndrat sig och blivit nĂ„gon slags dold antikommunist. Han satt ju i sin sommarvilla i Buckow och skrev elegiska dikter som kan tolkas som en försiktig kritik mot DDR-regimen. Samtidigt anklagade han Ă„ andra sidan de arbetare som gjorde uppror mot regimen Ă„r 1953 för att vara âCIA-avlönade provokatörerâ.
Klurigt det dÀr.
Denna text har i kortad version publicerats i tidningen Flamman.