#vansterpartiet

PS: Ner med kungen. DS

Jag fick igår veta att en av de finaste kamraterna har lämnat oss. Hanna, jag saknar dig. Känner mig för chockad för att skriva mer. Lite halka på en skånsk väg - och så slocknade ett liv. Du och din familj hade förtjänat bättre. R I P Hanna Awad.

Oj, oj. I en tidigare krönika skrev jag att kommunisten Bertolt Brecht hade författat texten till den ökända stalinistlåten Lied der Partei. I själva verket är Brecht oskyldig i sammanhanget. Det var ingen mindre än Louis Fürnberg som skrev "partiets sång" år 1949 som en hyllning till Tjeckoslovakiens kommunistiska parti. Tjeckerna var dock inte särskilt förtjusta, förtäljer diverse artiklar på nätet. Det berodde nog på att Fürnberg var tysk.  Jag får be de båda författarna om ursäkt.  Brecht skrev däremot dikten Lob der Partei som inte alls fick samma popularitet - sången blev ju så småningom den inofficiella partihymnen för det östtyska statsbärande partiet SED - men ändå... För att inte nämna "den lärande pjäsen" Åtgärden (Die Massnahme). De där lärande pjäserna skulle användas som redskap för att skola såväl skådespelarna som publiken och handlade s.a.s. om kommunistpartiets etiska problem. Åtgärden handlar om det hårda, men nödvändiga beslutet att avrätta en kamrat vars agerande har hotat överlevnaden av en kommunistisk agitationsgrupp. Pjäsen ansågs av somliga kritiker fungera som ett försvar av Stalins "rensningar" på 1930-talet. Brecht förbjöd visserligen att pjäsen iscensattes efter 1945, men ändå...  

Jag kunde sålunda läsa att många av Brechts pjäser ”tillhör dramatikens klassiker” och att Brecht gick i landsflykt år 1933, ”eftersom han var socialist och tydlig motståndare till nazismen”. Intressant. Ty, Brecht var visserligen antifascist, men han var också k-o-m-m-u-n-i-s-t.  Jag misstänker att den person som författar sådana här smånotiser för TT:s räkning på något sätt tyckte att det lät bättre att inte skriva det där k-ordet rakt ut. Eftersom Brecht är en kulturpersonlighet som sina politiska övertygelser till trots ingår i en borgerlig kulturell kanon behöver man förstås skala bort det som kan tyckas vara anstötligt. T.ex att denne Brecht, vars inflytande över modern västerländsk teater är enormt, skrev dikter och låttexter som hyllade såväl Stalin som stalinismen. T.ex Das Lied der Partei (Partiets låt) från 1950:  "Sie hat uns alles gegeben, Sonne und Wind und sie geizte nie. Wo sie war, war das Leben, Was wir sind, sind wir durch sie. Sie hat uns niemals verlassen, Fror auch die Welt, uns war warm. Uns schützt die Mutter der Massen, Uns trägt ihr mächtiger Arm.  Refrain: Die Partei, die Partei, Sie hat immer recht Und Genossen es bleibe dabei, Wer da kämpft für das Recht, Der hat immer recht Gegen Lüge und Ausbeuterei. Wer das Leben beleidigt, Ist dumm oder schlecht, Wer die Menschen verteidigt, Hat immer recht. So aus Lenin'schem Geist Wächst von Stalin geschweißt Die Partei, die Partei, die Partei."  Sången är förstås mest ökänt för refrängens slut: "Format i Lenins anda, växer, svetsat av Stalin, partiet, partiet, partiet...Och så vidare. Denne Brecht var helt enkelt en kommunist av sin tid. På den tiden ifrågasattes Stalins förträfflighet inte av många partimedlemmar, särskilt inte efter att Sovjetunionen hade vunnit kriget mot Nazityskland. Och så sent som år 1956 kunde ju också en C H Hermansson författa hyllningstal till den där Stalin.Och det fick C H ju också höra länge... För många sentida kulturvetare har det dock varit enklast att helt enkelt ignorera det faktum att Brecht inte bara var vänstervriden, utan dessutom övertygad kommunist fram till sin död. Ibland hittar man visserligen ett påpekande om att han på gamla dar skulle ha ändrat sig och blivit någon slags dold antikommunist. Han satt ju i sin sommarvilla i Buckow och skrev elegiska dikter som kan tolkas som en försiktig kritik mot DDR-regimen. Samtidigt anklagade han å andra sidan de arbetare som gjorde uppror mot regimen år 1953 för att vara ”CIA-avlönade provokatörer”. Klurigt det där. Denna text har i kortad version publicerats i tidningen Flamman.

... och därför hamnar mina Landskronarelaterade inlägg numera här: http://landskronavanstern.blogspot.com/

Valet närmar sig och högern blir alltmer desperat. När det inte finns argument i sak mot de rödgröna partiernas regeringsprogram blir det billiga knep som kvarstår. Guilty-by-asociation är ett sådant knep som är populärt. I kombination med en smula avdammat kommunistskrämsel blir resultatet Fredrik Malms senaste attack mot Vänsterpartiet. Mot Fredrik Malms påståenden om de olika vänsterrörelser som nämns i sammanhanget kan man säga en hel del. T.ex att somliga av dessa faktiskt bildades för att bekämpa våldsamma diktaturer och/eller kolonialmakter. Att andra har varit utsatta för förtryck och inte kunnat delta i demokratiska val - helt enkelt därför att det inte finns någon sann demokrati i somliga länder. Man skulle också kunna påpeka att folkpartiet och andra borgerliga partier ger sitt stöd - och skattebetalarnas pengar - till organisationer som nyss var inblandande i militärkupper mot demokratiskt valda presidenter (Honduras), finansierar exiloppositionsorganisationer, samverkar med aktörer som finansierar väpnade rörelser och annan destabiliserande verksamhet, har varit inblandad i korruptionsskandaler  m m. Skulle jag ta mig tiden att gräva lite i det hela så skulle det nog komma fram både det ena eller andra. Man skulle också kunna påpeka att Malm förstås läser Sadev-rapporter och diverse hemsidor som fan läser bibeln - klart att det går alldeles utmärkt att bara plocka fram de meningar och stycken som bekräfta en egen bestämda uppfattning - "socialism = diktatur". Men det är ganska så onödigt, Malms attack mot Vänsterns internationella forum och i förlängningen Vänsterpartiet är ju inte saklig, utan förstås ideologisk. Och ur det här ideologiska perspektivet kan man ju bara instämma i kritiken: för en sann liberal är det förstås upprörande att vänstern får pengar från staten för att stödja vänsterrörelser runtom i världen. Rörelser som konsekvent bekämpar samma kapitalistiska system och samma klassvälde som folkpartiets systerpartier runtom i världen har byggt och försvarar. Ur det perspektivet behövs heller ingen "granskning" av vänsterns internationella verksamhet, hela vänsterns verksamhet är ju "odemokratisk", ty enligt sitt partiprogram är ju Vänsterpartiet socialistiskt. Och vi vet ju alla hur många miljoner människor som dog pga Stalins brott, ju. Ur mitt eget perspektiv har jag jättestora problem med det faktum att det faktiskt var Folkpartiet som har sett till att man ger Vänsterpartiet alla dessa skattebetalarpengarna för att kunna ägna sig åt "demokratistöd". Vänsterns internationella forum ska nämligen som partianknuten organisation bidra till att lära ut hur demokrati ska fungera: genom indirekta parlamentariska val inom ramarna för ett flerpartisystem, alltså ungefär som här i Sverige... Det var den borgerliga regeringen som såg till att den här sortens verksamhet fick allt större resurser. Man tog pengar från annan SIDA-verksamhet och slussade dem direkt till riksdagspartiernas biståndsorganisationer. Mot vänsterns motstånd - vi tycker inte att partistöd är det bästa sättet att skapa ett mer rättvist samhälle. Kontrollen av dessa pengar har varit bristande, kompetensen inom riksdagspartierna har länge varit tämligen dålig, för att kompensera detta har man behövt skaffa sig en växande apparat av skattepengfinansierade biståndsbyråkrater. Till råga på allt så ska vänsterpartister samarbeta med mer eller mindre skumma vänsterkrafter, precis på samma sätt som kristdemokrater ska göra det med sina specifika antifeministiska polare, moderater med sina reaktionära systerpartier, etc. Och mycket bättre lär det inte bli om SD någonsin skulle ta sig in i riksdagen. Den svenska demokratin bygger nämligen också på tanken att inget riksdagsparti ska diskrimineras, Fredrik. För mig ligger lösningen på dilemmat på handen: Låt alla politiska partier finansiera sin internationella verksamhet med egna pengar. Annars uttryckt: Bort med SIDA:s direkta stöd till de partianknutna organisationerna!

Technorati Tags: politik, Argentina, fotboll, Maradonna