#urtyp

Det är som att vissa tror att ju större desto mer. Män som blåser upp sig till galenskap och jag vet inte varför. För att vara manligare? Som att störst vinner. Men kan de inte BÄRA UPP DEM så ser det ut som de just varit på heliumkalas och lekt med gasen. Det blir små pojkar med stora bucklor som istället skriker av osäkerhet och otillräcklighet. Titta..! NU är jag jätteman! Kolla vad bucklig jag är!

Detsamma gäller kvinnor. De blåser upp sina boobs eller det senaste äju jätterumpor. Men det är samma sak där. En kvinna med faktiska sådana former upplevs som väldigt klassiskt kvinnlig och därför blir det väl en jakt på att vara en sådan kvinnokvinna. Men de drar det till absurdum och man ser bara deras osäkerhet och faktiska. Det blir ballonger som ska visa de som urkvinnan men de följer inte gravationslagarna och istället ser det ut som de varit på samma kalas som jättemännen. De kanske gillar luft? De kanske gillar att se ut som ballonger, vad vet jag? Vill de vara ballonger så är det klart att de får vara ballonger. Jag tycker mest att om de försöker se urmanliga eller urkvinnliga ut så tycker iaf jag fett med FAIL. Det blir som glaserade tårtor utan innehåll. Det ska se ut som tårta på håll men tar man en bit säger det PANG! i ballongen.

“The further away I am from the human race, the better I feel.” - Charles Bukowski