#transcendens

Konsten är den distans till lidandet som tiden ger. Det är människans transcendens i förhållande till sig själv.

Ju mer spännande, underbara, gudomliga ting jag skådar under en dag, desto mer utvidgad och odödlig blir jag.

19 april. Väcktes på natten av av klingande musik – förbipasserande vandrare som sjöng. För ett kort tag blev min existens så utvidgad och oändlig och besläktad med det gudomliga att jag såg hur outtömd, nästan helt outnyttjad människans kapacitet är för ett gudomligt liv ...

Eftersom hans tankar är identiska med mina, lever han fortfarande. Det spelar ingen roll vilka atomer som tjänar oss.

Jag hade varit gammal och sträng så länge, graverad med sorg och år som en monolit. Men det var bara en form jag hade blivit hälld i. Jag behövde inte behålla den.

Genom sin nyfikenhet och sitt ständiga frågande visar sig människan vara en självtranscenderande varelse, som ständigt strävar efter att nå utöver sig själv och det som hon hittills har upptäckt.

Fullmånekväll