It honestly amazes me how much of medicine, especially trans medicine in the U.S., we owe to transgender men.

Om det å andra sidan inte råder överrensstämmelse mellan kropp och psyke, måste antingen kroppen förmås att passa ihop med [psyket] eller omvänt, och vilketdera som skall göras tillkommer det patienten själv att bestämma [...].

It was as if a sudden tiny gleam of light had appeared showing a possible line of escape from what had been a prison of darkness. […] Re-registration? Was it possible?

Den tankemässigt gjorda indelningen av själslivet i olika avdelningar är inte något nymodigt påfund, och detta konstgrepp underlättar väsentligt uppfattningen av individen, men man får inte glömma att denna indelning endast är en tankeprodukt, i det att själen, ehuru bunden vid ändligheten, är något av en oändlig storhet och därför både delbar och odelbar, en paradox som äger giltighet blott beträffande sådant som är bundet av tid och rum. När vi talar om att dela det oändliga, menar vi alltså att betrakta det från olika synpunkter.

I was […] irritated by the superior attitude of the philosophic world to the scientific, as later I was to be equally irritated by the scientific world’s contemptuous attitude to the philosophic. There should be a bridge between the two.

Nu finns det som sagt ingen annan erkänd form av behandling för dessa människor än den psykologerna erbjuder, ty det som patienten begär, nämligen att kroppen skall göras om så att den passar hans psyke, det förvägras honom. En sådan sak vore enligt psykologernas förmenande detsamma som stympning […]. Varför skall […] självgoda, skenheliga lekmän och psykologer vilkas instinkter har den naturliga begränsning, som är följd av att de inte själva kunnat leva sig in i de människors läge, om vilka de menar sig så sakkunnigt kunna skriva, varför, frågar jag, skall de envisas med att vilja föreskriva de så kallade homosexuella vad de skall göra eller inte göra? Bör inte individen själv få avgöra, om han vill bli "stympad", bli föremål för experiment eller lämnas i fred?

It was the first time that I was able to start among people who knew nothing whatever about me and accepted me as an ordinary young man. The relief was indescribable.