Min kropp i bikini
Jag vet att sommaren nÀrmar sig, och med den kommer alltid samma gamla oro. Jag borde kanske inte ens kÀnna sÄ hÀr, men hÀr Àr jag ÀndÄ, fylld av en blandning av Ängest och stress över tanken pÄ att behöva visa mig i bikini. Det kÀnns nÀstan som om varje dag jag inte fÄr till den dÀr "perfekta" kroppen Àr en förlorad chans att fÄ njuta av sommaren pÄ det sÀtt jag skulle vilja. Allt handlar om att komma i form i tid, att vara nöjd med vad man ser nÀr man tittar pÄ sig sjÀlv i spegeln, och jag kan inte skaka av mig kÀnslan av att jag Àr pÄ en tidsgrÀns. Som om det redan Àr för sent.
Det kÀnns som om alla andra redan har lyckats, alla andra Àr redan dÀr, i sina bikini, och ser ut som om de aldrig haft en bekymrad tanke om sin kropp. Och jag dÄ? Varför kÀnns det som om jag inte ens kommer att kunna ta pÄ mig en bikini utan att kÀnna mig som en stor, obekvÀm klump? Jag försöker verkligen, men det Àr svÄrt att inte kÀnna sig otillrÀcklig nÀr man stÀndigt jÀmför sig med andra.
Jag vet inte om det Àr för att hela vÀrlden verkar vara fixerad vid utseende eller om det bara Àr nÄgot jag har i mitt eget huvud, men det Àr svÄrt att skaka av sig oron. Jag vill vara en av dem som kan slÀnga pÄ sig sin bikini och kÀnna mig fri, utan att tÀnka pÄ alla de stÀllen pÄ min kropp som jag egentligen vill Àndra. Och jag vill verkligen inte vara den som undviker stranden eller inte vÄgar gÄ in i vattnet för att jag inte kÀnner mig bekvÀm. Jag har aldrig kÀmt mig bekvÀm vare sig i bikini eller ens att visa mig i underklÀder, jag kÀnner mig uttittad och det Àr sjukt jobbigt. I Är ska jag köpa en snygg bikini som inte visar för mycket, eller en baddrÀkt. Fast det kÀnns som om en baddrÀkt Àr för barn och tanter. DamklÀder typ.
Men hĂ€r Ă€r saken â jag Ă€r inte den enda som kĂ€nner sĂ„ hĂ€r. Jag mĂ„ste pĂ„minna mig sjĂ€lv om att vi alla Ă€r pĂ„ vĂ„ra egna resor. Ingen kropp Ă€r perfekt, och alla har sina egna osĂ€kerheter, Ă€ven om de inte alltid syns pĂ„ ytan. Jag borde kanske inte lĂ€gga sĂ„ mycket fokus pĂ„ att "hinna" gĂ„ ner i vikt innan sommaren, för vad sĂ€ger egentligen att jag inte kan vara glad och sjĂ€lvsĂ€ker i min kropp hĂ€r och nu? Det Ă€r svĂ„rt att acceptera, men det Ă€r nĂ„got jag mĂ„ste pĂ„minna mig om. Att vara bra nog som jag Ă€r, Ă€ven om jag inte ser ut exakt som jag hade tĂ€nkt mig nĂ€r jag först började tĂ€nka pĂ„ bikini-sĂ€songen.
SÄ kanske Àr det inte viktnedgÄngen som jag borde fokusera pÄ. Kanske borde jag försöka slÀppa pÄ alla de mÄsten och bara vara i nuet, att vara snÀll mot mig sjÀlv oavsett vilken storlek jag har pÄ min bikini. Kanske handlar det mer om att hitta sÀtt att kÀnna mig bra med mig sjÀlv, Àven om jag inte Àr dÀr jag hade velat vara Àn. Jag hoppas att jag kan komma dit.
Jag ska leta efter lite peppande bilder. Lite positiva tankar kan göra susen, eller inte.
