Har inte skrivit nĂ„got till honom Ă€nnu. VĂ„gar Ă€rligt talat inte. Av respekt för mig, honom och min relation. Ăr rĂ€dd för att trampa fel. Och att ge mig sjĂ€lv kĂ€nslor jag inte vet hur jag ska hantera dĂ„ jag sĂ€tter mig i en situation utan kontroll. Vet vad det kan fĂ„ för konsekvenser. Den stora skillnaden Ă€r att jag inte lĂ€ngre Ă€r i ett missbruk. Det ger mig distans, men tankar Ă€r mer komplicerade Ă€n hjĂ€rtat slags och kan sĂ„ snabbt förvrida ens sinne. Och kontroll Ă€r nĂ„got jag vĂ€rderar vĂ€ldigt, vĂ€ldigt högt. Det Ă€r trygghet, lugn och ro. Men det Ă€r ocksĂ„ tomt pĂ„ ett sĂ€tt. Det Ă€r inte speciellt levande eller fĂ€rgglatt. Har lagt munkavel pĂ„ mig sjĂ€lv varje dag sedan jag slutade droga och det Ă€r jag stolt över. Riktigt stolt. För att jag sjĂ€lv valt att ha det sĂ„.
I början av Äret 2025 i samband med Kent-konserten fick jag ett psykbryt, men det var första dagarna som ofrivilligt nykter. Hade Ànnu inte sett att mitt fönster av möjligheter stod öppet. Men tog tillfÀllet sÄ snart jag sÄg det. Hade varit trött pÄ drogerna i mÄnga Är och mitt innersta ville inget hellre Àn att sluta. FÄ kÀnna, utan hjÀrndimma. Till slut var jag dÀr. En dag blev snabbt en vecka och veckorna blev mÄnader och snart har det gÄtt ett halvÄr som nykter. Det Àr en stor seger. En seger som varit relativt enkel, fram tills nu. SjÀlen Àr ensam. Jag skriver inte med nÄgon lÀngre, kanske har jag blivit rÀdd för att hÄlla kontakten med nÄgon, det Àr enklare att sÀga ingenting alls, att ha kontrollen. Men för varje dag kÀnner jag mig mer och mer osynlig, nu nÀstan genomskinlig.
KĂ€mpar med sjĂ€lvkĂ€nslan, vikten och att inte avvika ifrĂ„n den kontrollerande tillvaron/vardagen jag skaffat mig. Ă
ter igen Àr den trygg, men tom.
Hoppas pÄ att maken klarar körkortet sÄ vi fysiskt fÄr mer miljöombyte. En ny satsning, en investering till att fÄ en öppnare vÀrld framför oss. Tankarna har redan bestÀmt resmÄl och drömmen om en resedagbok Àr stor. Men jag vÄgar inte prata om det riktigt i rÀdsla för att tappa kontroll och att det inte blir av.
Inatt tog jag ett litet steg i att bryta den rÀdslan och fÄ vara öppen med orden och hoppet.
