NÀr vi började kursen i augusti och blev introducerade i allt vi skulle göra och allt vi skulle lÀra oss under lÀsÄret försökte jag flera gÄnger förestÀlla mig hur jag skulle kÀnna mig i maj, nio mÄnader senare, efter att ha upplevt sÄ mycket nytt och spÀnnande. Det tycktes som ett sÄ enormt livsförÀndrande vÀgval, olikt det mesta jag tidigare varit med om.
Skulle jag vara en helt ny person efterÄt?
Skulle jag kÀnna mig totalt sjÀlvsÀker och ha en bestÀmd riktning i mitt liv?
Det kÀndes omöjligt att förestÀlla sig var jag skulle befinna mig sÄ lÄngt fram i livet. Men helt plötsligt, mycket fortare Àn vad jag hade kunnat ana, befann jag mig pÄ andra sidan Bolivia-resan. Befann mig hemma igen efter den mest intrycksfulla resan i mitt liv, fylld av blandade kÀnslor och tankar.
Var jag en ny person dÄ?
Första dagen i skolan pratade jag helt plötsligt flytande spanska med den nicaraguanska stÀderskan. Men i övrigt var det förvÄnande lÀtt att sjunka in i den gamla bekanta tillvaron och att fortsÀtta leva (nÀstan) precis som innan. Som om Bolivia aldrig hade hÀnt mig. NÀr mÀnniskor i min nÀrhet frÄgade om resan visste jag aldrig vad jag skulle sÀga trots att den hade betytt sÄ mycket för mig.
Samma person som började kursen i augusti,
som lÀmnade Landvetter i februari,
samma person skriver den hÀr texten.
Jag tog mig igenom mÄnga svÄrigheter och upplevde Ànnu fler fantastiska stunder, men jag Àr fortfarande jag, bara lite rikare pÄ minnen. Ingen kan se nÀr de tittar pÄ mig att jag har delat en del av mitt liv med en familj och tjugo dagisbarn pÄ andra sidan jorden och jag kommer inte heller att bli personen som för all framtid refererar till sin tid i Bolivia.
Min insikt Àr att mitt vÀrde som person Àr kopplat till mig och inte till vad jag gör, Àven om mina erfarenheter sjÀlvklart fÄr mig att utvecklas. Jag tar med mig mÄnga lÀrdomar frÄn den hÀr tiden som kommer att hjÀlpa mig i alla delar av tillvaron. Att Ästadkomma saker tillsammans skapar vÀldigt stor gemenskap, oavsett om det Àr en flashmob för allas lika vÀrde eller ett teatraliskt indiskt bröllop för att uppmÀrksamma barnÀktenskap. Man lÀr sÄ mycket mer nÀr man tillÄter sig att lÀra av andras erfarenheter. Vi har sÄ mÄnga fler likheter Àn skillnader med mÀnniskor runtom i vÀrlden (nÄgot som jag alltid har trott pÄ, men det var sÄ fint att fÄ uppleva det pÄ egen hand).
Med ökad kunskap och pÄeldat engagemang för mÀnniskors situation i vÀrlden kommer jag att fortsÀtta mitt liv med en ambition att förÀndra sakers tillstÄnd till det bÀttre, ett livsval som aldrig har kÀnts sÄ sjÀlvklart som efter detta Är.
