Good Friday? He-he.. nae. De blev inte riktigt sĂ„.. Fick spendera ett par timmar pĂ„ akuten. Det var nĂ„got nytt för mig - har inte vart pĂ„ akuten sen jag svalde en knappnĂ„l nĂ€r jag var 12.Â
Det som hĂ€nde var att, efter gĂ„rdagens blogginlĂ€gg sĂ„ gick jag direkt till stationen för att Ă„ka till jobbet. Helt plötsligt pĂ„ plattformen blir jag supersnurrig och vinglar pĂ„ tunnelbanan. NĂ€r jag sitter ner kĂ€nner jag hur sjukt tungt mitt huvud kĂ€nns och vid varje stopp gör de sig pĂ„mind om att de inte kĂ€nns normalt. Jag ramlar nĂ€stan av tunnelbanan dĂ„ 2 mĂ€n stod lite ivĂ€gen sĂ„ jag fick balansera nĂ„gra sekunder pĂ„ 1 ben, och sen vinglar/ramlar jag hela tiden in i vĂ€ggen pĂ„vĂ€g till hissen. I hissen kĂ€ndes det som att hela vĂ€rlden snurrade (kĂ€nslan nĂ€r man gĂ„r över en liten bro pĂ„ nĂ„got nöjesfĂ€lt med ett snurrande "space-wheel" snurrandes runt en - SĂ
kĂ€ndes de). NĂ€r jag kom ut och försökte gĂ„ med snabba steg till jobbet började allt att gunga istĂ€llet. Jag kunde kolla ner pĂ„ marken och se den röra sig. Alla som sĂ„g mig gĂ„ frĂ„n tunnelbanan till jobbet mĂ„ste garanterat trott att jag var full. And I don't blame them! Kunde inte gĂ„.Â
VÀl framme gÄr jag bara rakt ner för trappan och lÀgger mig ner pÄ bÀnken dÀr Camilla och Marte sitter och kÀkar lunch. De ser att nÄgot Àr fel och jag berÀttar vad som hÀnder - Marte hÀmtar choklad, en banan och vatten - i hopp om att de var ett blodsockerfall. Men de har jag haft förut - och detta var 5 gÄnger vÀrre. NÀr jag vÀl lagt mig ner hade jag stora svÄrigheter med att stÀlla mig upp igen - och sen nÀr jag försökte stÄ upp sÄ föll jag bakÄt. Min balans ville inte alls vara med mig. SÄ fruktansvÀrt lÀskigt & obehagligt!
Moa kom ner och tog mig direkt till akuten dĂ€r vi fick först berĂ€tta allt för en receptionist, sen en sjuksköterska och sen för en lĂ€kare. DĂ„ i detalj. Hon tog flera tester och frĂ„gade mig massa följdfrĂ„gor - men allt var ok. NĂ€r hon gjorde balanstester mĂ€rkte hon att jag var vĂ€ldigt osĂ€ker men det var Ă€ndĂ„ tillrĂ€ckligt för att vara godkĂ€nt. Undrar fortfarande vad hon hade sagt om de hade vart lika illa som pĂ„vĂ€g till och pĂ„ jobbet under testerna - för nĂ€r vi vĂ€l trĂ€ffade henne hade de gĂ„tt 1h30min drygt & de kĂ€ndes en gnutta bĂ€ttre. Det var tydligen bara nĂ„gon liten ful bakterie som letat sig in i min kropp som inte hörde dit innan.Â
Varken Moa eller jag tyckte att jag skulle Ă„ka hem sjĂ€lv, eller vara sjĂ€lv med en gĂ„ng, sĂ„ jag stannade pĂ„ Scandi resten av dagen. Fick sĂ€llskap av Victor och Sia som fick mig att tĂ€nka pĂ„ annat för en stund - och sen vid stĂ€ngning mĂ„dde jag sĂ„pass okej att jag kunde ta mig hem sjĂ€lv. Â
That brings me to today. Vet ej om jag borde, eller egentligen vÄgar, lÀmna lÀgenheten förrÀn ikvÀll dÄ jag ska ut pÄ pÄskmiddag med Linn och Alma och 2 tjejer till i Notting Hill. Man vet aldrig om det kommer tillbaka och vad jag gör dÄ, nÀr jag inte har underbara kollegor runt omkring mig som tar hand om mig. Kanske Àr bÀst om jag stannar inne, tar en kortare, lugn promenad lite senare och bara tar det lugnt med film idag. I think so.
Nu ska jag duscha. Om det Àr nÄgon som kÀnner igen sig i symptomen jag berÀtta om och vet nÄgot mer Àn att "det Àr normalt, man kan fÄ sÄ ibland" sÄ hör gÀrna av er. Det var alldeles för lÀskigt för att vara "normalt".