Sakta men sÀkert
Sakta men sĂ€kert gĂ„r saker och ting kĂ€pprĂ€tt Ă„t pipsvĂ€ngen, och jag har ingen aning om hur jag skall göra för att vĂ€nda skutan. Jag vet att jag tĂ€nker helt fel, men lyckas inte Ă€ndra det hur mycket jag Ă€n försöker. Snarare tvĂ€rtom, ju mer jag funderar pĂ„ vad jag kan göra Ă„t mina tankegĂ„ngar desto mer fel tĂ€nker jag. Det Ă€r en jĂ€vla snĂ„rskog av pĂ„hittade tankevurpor som jag inte verkar ha en chans att ta mig ur nĂ€r jag vĂ€l Ă€r dĂ€r. Det enda jag kan komma pĂ„ som hjĂ€lper Ă€r att inte ge mig in i dylika tankebanor alls, fast det Ă€r lĂ€ttare sagt Ă€n gjort. Sluta, sluta och sluta sĂ€ger jag till mig sjĂ€lv, men inte lyckas jag övertyga mig sjĂ€lv sĂ„vĂ€rst bra. Jag vet att jag mĂ„ste, jag har dessutom möjlighet att fĂ„ tankarna att övergĂ„ till drömmar om jag vill - det Ă€r bara att lĂ€gga sig och sova lite sĂ„ förĂ€ndras allt. Men klockan Ă€r inte sĂ„ mycket Ă€n, och att gĂ„ och lĂ€gga mig nu kĂ€nns inte helt korrekt. SĂ„ jag kĂ€mpar pĂ„ med âsluta, sluta, slutaâ ringandes i öronen. Â














