Sakta ner

Orkar man trycka in caps lock, shift eller annan lämplig tangent när man skriver ett litet blogginlägg? Jag orkar än så länge göra det, men känner att blotta tanken på det får hjärnan att gå i spinn. Ännu ett sätt att se på saken, men av erfarenhet vet jag att det sällan eller aldrig leder mig i rätt riktning. Men jag fortsätter att göra det jag så ofta gör, fastna om och om igen. Som jag hörde idag: “efter en vecka så...” och så fortsatte meningen. Det gör inte jag ikväll, jag går och lägger mig. Godnatt!

Varför inte köpa en hyresfastighet för veckopengen? Här hittar man massor av olika fastigheter till salu :-)

En riktigt härlig soffa från Mio

Något helt annat, men likväl intressant läsning om man är lagd åt det hållet. man får skumma lite för att palla igenom det hela, fast har man viljan att läsa så har man. Så varför inte?

Mer intressant läsning för de som försöker hitta rätt fackförbund men inte lyckas. Detta är säkert vad ni söker.

Har man som jag fått frågan om vilken fastighetsbeteckning man har så äfr detta sajten man skall bege sig till. Lantmäteriet har koll på alla fastigheter i Sverige. Varsågoda

Sakta men säkert går saker och ting käpprätt åt pipsvängen, och jag har ingen aning om hur jag skall göra för att vända skutan. Jag vet att jag tänker helt fel, men lyckas inte ändra det hur mycket jag än försöker. Snarare tvärtom, ju mer jag funderar på vad jag kan göra åt mina tankegångar desto mer fel tänker jag. Det är en jävla snårskog av påhittade tankevurpor som jag inte verkar ha en chans att ta mig ur när jag väl är där. Det enda jag kan komma på som hjälper är att inte ge mig in i dylika tankebanor alls, fast det är lättare sagt än gjort. Sluta, sluta och sluta säger jag till mig själv, men inte lyckas jag övertyga mig själv såvärst bra. Jag vet att jag måste, jag har dessutom möjlighet att få tankarna att övergå till drömmar om jag vill - det är bara att lägga sig och sova lite så förändras allt. Men klockan är inte så mycket än, och att gå och lägga mig nu känns inte helt korrekt. Så jag kämpar på med “sluta, sluta, sluta” ringandes i öronen.