#skillnader

Det känns som att det var en evighet sen jag jobbade nu. Va det typ sju år sen? Jag har minnen av ungdomar omkring mig och vi höll på med färg och sånt och hade kul. Det känns som ett annat liv. Som att jag kommer ihåg från tidigare existenser. Va det ens jag? Eller var det bara en fantasi jag hade? Jag har för mig att vi tränade men det är så långt ifrån att jag inte kan säga med säkerhet att det hände. 

Satt jag kanske i mina smutsiga mysbyxor och åt mackor mest? En slob som tror hon gör saker när hon inte gör det. 

Det är lite inne i dimman. Det kanske blir det i träsket. 

Träsk träsk träsk träskus maximus. 

Ok så jag tror jungfrumåne i 8:e. De två stora förändrarna i skorpi! sex, död, återfödelse kopplat till både pluto OCH saturnus. Sheisse. Medan mina ligger i inre trygghet/hem och kommunikation.

Sen har hon norra noden och solhuset i 5:e vilket gör henne lejonlik och ger hennes otroligt lavish ways. HON ska va the star. HON ska upp på scenen och äga som lejoninnan. Sen kommer alltså hennes södra nod från skorpi/vattu så hon ska in i oxe (stabilitet/egen försörjning/) och gå ifrån andras bästa och hela skorpigrejen. ... vilket blir jävligt skumt när hon har så mycket i skorpionen. så hon SKA vara mycket i sex, död, återfödelse, drama men samtidigt stå i centrum och vara egenförsörjande typ. Sounds like her. 

Jag tror vattuasc eller skytteasc. MOST DEF luft eller eld iaf. 

Fått sova mellan 5-7 timmar två dagar i sträck nu. Trots lite mishaps igår för att min självdisciplin ibland är kalle anka. Men det gick bra! 

Imorse ville jag prova lyssna på 80s rock till frukosten men min kropp reagerade VÅLDSAMT och tyckte vad ÄR det för HIMLA SKRÄN! Det ska va klinki kliiiiink iklinklinkiklink, tyckte den. 

Igår fick jag en jäkla känsla av WHAT....IF. What IF jag nu gör mig starkare och jag nu kan ta körkort och what IF jag sen köper en liten söt bil jag kan åka dit JAG vill när JAG vill. Igår togs det några steg till i hjärnan; what IF jag vågar åka typ till karlstad och...lära mig kitesurfa? BLOOOOING! tyckte hjärnan. holy moses on a stick. Det KANSKE KAN...gå om jag håller i hatten. KANSKE. Bara det att det finns med på kartan gör mig helt knäpp och hög. 

Så jag satte mig och kollade lite på nybörjarkit och då kom kroppen igen och tyckte nÄÄäääehädu! sånna HÄR GALENSkaPer ska vi inte ALLS syssla med sörru! Nu stänger du NER dehär omedelBUMS! o där med basta. Några sekunder med actuall kitesurfing på en video blev helt overload. STÄNG AV OMEDELBUMS! 

Så då tänkte jag näääe hålla på och pumpa upp är tungt och sen ska man våga sig ut i vatten och näääääe USCH, det är ju FULLkomliGT LIVSfarliGT! Varav jag tyckte sådär jaaaa...det kanske det faktiskt är. Mest en galen fantasi. Men i samma veva tyckte kroppen även att åka bräda var TOtAL Galenskap också. USCH! man kan ju RAMLA! och sen måste man böja knäääna och...

Nånstans där började jag inse att jag tror det här snarare är min magnesiumbrist. Allt som nu är fysiskt och mer än vad Agda 93 skulle palla är nu strängt förbjudet och off limits. Påta med blommor, gå runt huset, handla, gå till bilen och göra mat - DÄR. Övningskörning är också sådär näääe usch, det verkar ansträngande. Kroppen behöver LUGN och ro nu. Återsamling av min inre balans, vilken ökar markant när jag äter magnesiumrik kost och får sova. 

Imorse vaknade jag dock med en kaaaanske kan övningsköra snart och kaaanske köper jag en egen liten bil. Den tanken smyger omkring i mig som att jag nästan kan ana att jag är på väg ditåt? Det är för tidigt än och jag vågar inte hoppas för mycket men jag märker galen skillnad de här dagarna vs för några dagar sen då jag vaknade i total stress och bara låg och grät och åt spenat med bönor och banan för att inte gå upp i limningen. Men det var inte ens nånstans nåt sånt idag och inte heller igår. Och när kurvan förändras så fort på kort tid är det svårt att missa. Hur stabil kan jag bli om jag fortsätter såhär? 

Donat är återigen beställt och badkar är på g men det verkar dröja typ upp till 5 veckor. Gerolsteiner ska komma idag. I am f-ing trying känner jag. Eller som T skulle sagt, no you are doing. 

Jag har planterat och bestämt att den här hösten ska ägnas åt att jobba på min självständighet och hitta tillbaka till mig igen. No more skal. Jag vill inte ha ytterligare tid med jaaaa jooo men det kan man väl och nödlösningar. Mitt liv kan inte bli tejp och lagningar. Så... I gotta try. Och det livet jag vill leva finns där mer och mer i bakhuvudet. Det har blivit tydligare igen och den här gången är det inte nog som fantasi utan hamnar mer i gotta try. Annars blir det sådär amen JAG då?? Skante JAG ...få? 

Jag ville fixa till uteplatsen i sommar. Det skulle bli vårt gemensamma projekt och det var tanken. En fin liten mysig plätt som man skulle kunna koppla av på och stärkas av. Inget har hänt på den fronten. Den är i samma tragiska skick. Dock har vi gjort mycket inomhus och framförallt så har ett mycket större och galet mycket viktigare projekt jobbats på. Nåt jag verkligen behövde och ville. Nåt som kanske kan ge enorma svängningar. 

Jag ångrar inte det nånstans nu såhär efteråt. En uteplats är sött men det här är PARAMOUNT. Det är pölen vs havet. Det är lite pistolen mot huvudet för att hitta vad man lever för istället för all inclusive på Mallorca. Det kan verka som 700 år sämre att må dåligt och rycka i äckliga saker istället för att äta mjukglass i solen och bada fötter men...näe. Ibland behövs rejäla spadtag, ibland funkar inte glassen i solen. Om det är krig och allt man har kärt är på väg att tas ifrån en vill man inte direkt ställa sig och äta glass och falalalaalla. Det blir en jävligt konstig kontrast. Hjärtat fattar inte riktigt det. Glass och bada är ALLTID rätt! Man SKA chilla och ha det bra! Men själen är klokare. Själen inser saker som hjärtat missar. Barnet och föräldern. 

Så nu är allt wohooo! inställt och pensionärsaktiviteterna har fått åka fram. Om det innebär att jag kan gå från 93 till 39 igen och faktiskt... så är det värt det alla dar i veckan.

För...jag vill tillbaka till mig igen. Leva det där livet som gör livet värt att leva. Som i Vill. Som i  VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL.

Jag har nu saker att göra. Det är ej längre ett stopp, den möjligheten fanns till idag. Det detta är, det är vad jag tror min far önskar mer än allt annat. Att hans son skall vara som han själv. Att jag har sagt nej till det sedan jag var 12 är inte en motsats - Nej betyder bara nej om båda vill detsamma

Skilnader att hata - Likheter att skämmas för

De uppenbara likheterna skäms han för, skillnaderna vägrar han erkänna. Sin egen uppenbara problematik har han bevis för inte existerar. I den historien var det Tanya som var idiot, pappa den smartare. Jag har hyfsat dålig inställning till Tanya, hon gjorde alla fel redan från start. Men jämfört med dig är hon en ljuvlig rosenträdgård. Hennes sårande kommentarer är såvitt jag vet endast dåligt omdöme. Jag tror inte Tanya Oddner har ondska i sig. Hon förstår inte mig, jag förstår inte henne. Hon trodde hennes roll var extramamma, det fick hon klart för sig inte stämde. Det var 30 år sedan. Jag har noll ilska mot henne, och vad gäller hennes son Alexander så är det du som smakfullt försöker få mig att bli rasande över vad han har fått. 

Jag poängterar att jah kan noll om detta. jag minns saschas som coolare. Att du inte fattat. Det är inte dina pengar jag är intresserad av. 

Du trodde hotade och kan nu inte backa.

Har han fått en bråkdel av det som är du, då finns inte några några gränser för vad som kris för att ta bort den känslan.  Men det är ännu en av dina feltolkningar av mig. Jag har en enda positiv sak vad gäller avsaknad av känslor: Jag känner ej avund. Jag vet inte hur det känns. Jag har varit svartsjuk (på det odelat romantiska vis) som en galning, men aldrig i hela mitt lv har jag missunnat någon annan vad de råkar äga och ha. Det är inget nobelt inblandat i detta, jag har bara inte det i att känslospektrum. Inte ens i teoretisk form, jag förstår den inte. Vad hjälper det mig om någon annan blir av med vad de har? Kanske är det en värdemätare för vissa, eller rentutav många. Men Sascha är ett ämne som - om han råkar läsa - bör vara tydligt och stå för sig själv. Han lär inte leva och dö med min åsikt, men det lutar ju nu åt att det är vad du förmedlat då du lämnade Carro i sticket och drog.  För att förtydliga: Jag har få känslor alls kring Sascha, jag känner honom inte. Men av de få tillfällen nått skett som visat än det ena, än det andra så har han endast imponerat. Jag sms än idag för när jag lade honom om julmonstret: en effekt av att han var så jäkla tuff. Men fan vad taskigt gjort. har du någonsin hört mig säga ett ord om hans Hudson? Jag kan inte fatta att han pallar vara med dig, men bilen unnar jag honom och mer därtill.

Jag hade en text jag tänkte skriva till dig om hur du fått mig att känna mig nykter men ändå så full av liv, om att du var min fötter på jorden i en värld av dyra oliver. En text som beskrev våra motsatsers komplement och dynamik, en lustjakt på ett oss som med passion utforskade sin antites.

En vilja att uppleva, en vilja att känna den andra.

Jag känner inte så längre; vad som tidigare var ursprung till glädje och hopp är nu källa till bitterhet och irritation.

Jag går på om min önskan efter tvåsamhet, att få bli en prioriterad del av ditt liv. En önskan om att få bli placerad däruppe, bredvid kärleken du känner till din hemstad. Jag känner mig ensam, utelämnad ur ditt liv.

Din åtrå försvann när jag var sjuk, nu har du dina gosedjur och jag blev lämnad i landet av längtan, längtan till dig och den passion du hade för mig.

Jag försöker få dig att förstå mina behov, min vilja, ställa krav men det sätter dig på flykt.

Våra konversationers skratt och glädjespel har blivit utbytta mot irritation och gnabb.

Vi har förändrats, är inte längre de två som möttes iträdda ett förkläde en tidig kväll under oktobers avslutande dagar.

Fullkorn. Jag tycker att man blir hungrig nästan direkt efter att ha ätit vitt bröd, nästan så att man skulle kunna säga att det är som att äta luft (om det inte hade varit för att det finns massa kolhydrater i). Det fullkornsbröd som jag till slut hittade är inte alls gott, tycker alla spanjorer som har vågat smaka.

Diskborstar. Fast det går ju ungefär lika bra med disksvamp.

Potatisskalare. Här finns det massa frukt (mums!) och den äts ofta som efterrätt. Ska du då till exempel äta en nektarin så ska den skalas. Med kniv. Jag gör mitt bästa, men fick trots det frågan: “Brukar dina föräldrar skala din frukt?”. Haha, nej, vi brukar bara inte skala frukten hemma…

Pant. Här pantas minsann inte burkarna. Jag vet inte ens om det går att panta, har i alla fall inte sett något ställe där man kan återvinna burkar. Panta mera kanske borde göra en spansk reklamvideo? Med tanke på att man köper i princip allt dricksvatten och ganska mycket läsk så finns det ju en hel del som skulle kunna återvinnas.

Textremsor. Här kör vi dubbning till 110%. Alla filmer, tv-program och tv-serier. På MTV sänder de samma program som i Amerika, till exempel “Punk’d” med Ashton Kutcher. Man hör Ashtons röst i bakgrunden, men det är också en högre spansk röst som pratar samtidigt och överröstar honom… (Utnyttjar dubbningen till min fördel genom att se How I Met Your Mother - como conocia a vuestra madre - på Spanska och på så sätt förena nytta med nöje). Bör tilläggas att dubbningen av HIMYM är ganska mycket bättre än “Punk’d”.

O-sockrad yoghurt. Till slut har jag nu en osockrad yoghurt hemma i kylskåpet! Spanjorerna vill gärna ha lite extra socker på sin. Vilket gör det har varit svårt för mig att hitta en o-sockrad variant. När jag väl har gjort det får jag frågan: Vill du inte ha lite socker att ha på? Jag: ...