#oddner

Jag har nu saker att göra. Det är ej längre ett stopp, den möjligheten fanns till idag. Det detta är, det är vad jag tror min far önskar mer än allt annat. Att hans son skall vara som han själv. Att jag har sagt nej till det sedan jag var 12 är inte en motsats - Nej betyder bara nej om båda vill detsamma

Skilnader att hata - Likheter att skämmas för

De uppenbara likheterna skäms han för, skillnaderna vägrar han erkänna. Sin egen uppenbara problematik har han bevis för inte existerar. I den historien var det Tanya som var idiot, pappa den smartare. Jag har hyfsat dålig inställning till Tanya, hon gjorde alla fel redan från start. Men jämfört med dig är hon en ljuvlig rosenträdgård. Hennes sårande kommentarer är såvitt jag vet endast dåligt omdöme. Jag tror inte Tanya Oddner har ondska i sig. Hon förstår inte mig, jag förstår inte henne. Hon trodde hennes roll var extramamma, det fick hon klart för sig inte stämde. Det var 30 år sedan. Jag har noll ilska mot henne, och vad gäller hennes son Alexander så är det du som smakfullt försöker få mig att bli rasande över vad han har fått. 

Jag poängterar att jah kan noll om detta. jag minns saschas som coolare. Att du inte fattat. Det är inte dina pengar jag är intresserad av. 

Du trodde hotade och kan nu inte backa.

Har han fått en bråkdel av det som är du, då finns inte några några gränser för vad som kris för att ta bort den känslan.  Men det är ännu en av dina feltolkningar av mig. Jag har en enda positiv sak vad gäller avsaknad av känslor: Jag känner ej avund. Jag vet inte hur det känns. Jag har varit svartsjuk (på det odelat romantiska vis) som en galning, men aldrig i hela mitt lv har jag missunnat någon annan vad de råkar äga och ha. Det är inget nobelt inblandat i detta, jag har bara inte det i att känslospektrum. Inte ens i teoretisk form, jag förstår den inte. Vad hjälper det mig om någon annan blir av med vad de har? Kanske är det en värdemätare för vissa, eller rentutav många. Men Sascha är ett ämne som - om han råkar läsa - bör vara tydligt och stå för sig själv. Han lär inte leva och dö med min åsikt, men det lutar ju nu åt att det är vad du förmedlat då du lämnade Carro i sticket och drog.  För att förtydliga: Jag har få känslor alls kring Sascha, jag känner honom inte. Men av de få tillfällen nått skett som visat än det ena, än det andra så har han endast imponerat. Jag sms än idag för när jag lade honom om julmonstret: en effekt av att han var så jäkla tuff. Men fan vad taskigt gjort. har du någonsin hört mig säga ett ord om hans Hudson? Jag kan inte fatta att han pallar vara med dig, men bilen unnar jag honom och mer därtill.

Swedish photographer Georg Oddner (1923-2007)