#nr 17

Round and round Nr. 17 goes🔄️

Desburocratizar normas de segurança favorece construção

Fonte: Portal Itambé

Por: Altair Santos

Divulgação: Engenharia Compartilhada

Acesse aqui a matéria no site da Engenharia Compartilhada.

Objetivo é facilitar a compra de maquinários, qualificar a mão de obra e gerar empregos com mais agilidade

Das 11 normas regulamentadoras que serão inicialmente revisadas, 3 estão diretamente ligadas à construção civil.

Das 37 normas regulamentadoras (NRs) ligadas…

För nytillkomna läsare kan jag upplysa om att jag har ett långkörarprojekt som går ut på att granska alla källorna i Pär Ströms bok "Sex feministiska myter". Boken verkar visserligen fallit lite i glömska hos de flesta (att föredra förstås) men jag ser ändå referenser till den i diverse genusdebatter och trovärdigheten hos källorna går tydligen inte att rucka i en diskussion om de samma om man inte kan presentera kritik mot alla 112 källor samtidigt. Vilket alltså är poängen här. 

För mer info om syftet, hur man går till väga för att deltaga samt alla referenser och länkar till de samma hittar ni här.

Inledningsvis kan jag upplysa om att jag upptäckt en liten lustig detalj angående källorna, förutom det faktum att det inte alls är 112 källor utan 112 referenser till 99 källor. Jag har också noterat att Pär använder sig av Annica Dahlströms bok Könet sitter i hjärnan i sin löpande text (s. 10-12), men att han faktiskt missat att lista henne bland sina källor i förteckningen. Vadan detta, Pär? Bara ett misstag, eller ett erkännande av att Dahlströms bok faktiskt redan blivit bemött med en hel del kritik? 

Nåväl. Vidare till dagens granskning, som passar väl ihop med mitt tidigare inlägg om aporna, nämligen en granskning av den lilla passagen vid namn Människan är ett djur (s. 17-18), och som innehåller inte mindre än 6 referenser, nr 17-22 (men jag kommer skippa nr 18 för tillfället, den kräver att jag tar mig till ett bibliotek, och det hinner/orkar jag helt enkelt inte just nu). 

Pär börjar stycket med att anta att "djuren knappast kan vara påverkade av människors könsroller och sociala normer. Om naturen har skapat djuren så att könen skiljer sig åt av biologiska skäl, varför skulle människan vara ett undantag?" 

Redan i introduktionen glömmer Pär således att tänka ett steg längre och ifrågasätta varför våra sociala normer och könsroller uppkommit från första början. "Naturen" är inte "Gud" och därmed statisk. "Naturen" är "evolutionen". Vi utvecklas i förhållande till våra miljömässiga förutsättningar och vår sociala och kulturella miljö, och de som inte utvecklas därefter - dör. Darwin på sitt bästa. 

Men vidare. 

Referens 17: Ett forskningsprojekt med "apor", som visserligen står med som granskad av En människa i orginalinlägget, och det är även henoms tips på motgranskning som jag tar upp nu. Tipset består av Forskaren och biologen Malin Ah-King som redan har granskat studien närmare, på 14 sidor närmare bestämt, och den texten är verkligen läsvärd på alla möjliga sätt och vis. Men jag förstår om ni inte pallar det, så för att det hela ska bli lite mer lättåtkomligt kör jag en snabbgenomgång här. 

Det specificeras inte vilka apor det är som gäller i Pärs bok, men det är Gröna Markattor. Pär Ström hänvisar till Scientific American 2005 och konstaterar, vilket stämmer väl överens med vad artikeln hävdar, att 

Forskarna fann att hannarna ägnade mer tid åt att leka med de "pojkinriktade" leksakerna (orange boll och polisbil. Inte lastbilar som Ström skriver i ett tidigare stycke, min anm.) än honorna, medan honorna ägnade mer tid åt det "flickinriktade" leksakerna (En docka och en röd gryta, min anm.). 

Problemet är bara att det verkar som att det inte alls var det forskarna fann, eller iallafall inte borde funnit. Malin Ah-King påvisar att

när man ser graferna, där hanars och honors procent av tid med maskulina respektive feminina leksaker jämförs, är det lätt att tro att hanarna föredrar maskulina leksaker och honorna feminina. Men om man jämför den tid hanarna spenderat med olika leksaker visar det sig att hanarna varken spenderar mer tid med maskulina eller feminina leksaker.

Men honorna då? Varför visade de en preferens för de så kallade feminina leksakerna? Och på vilket sätt är egentligen en röd gryta "feminin" för en apa som inte lagar mat? 

Författarna resonerar att den gemensamma nämnaren för de feminina leksakerna är färgen rosa /röd (dockans ansikte och kastrullen). Detta skulle kunna vara en signal för att framkalla omhändertagande som ökar ungarnas överlevnad, hävdar de och refererar till en studie som utförts på rhesusmakaker.

Men om omhändertagande är grejjen, borde inte honorna i så fall visat extra stort intresse för de två leksakerna som hade "djurlikt" utseende, nämligen dockan och den könsneutrala hunden? Nej. 

Sammanfattningsvis fanns det inte någon ”preferens” för de leksaker som man skulle kunna tänka sig signalera omvårdnad, dockan och hunden, varken bland honor eller hanar.

Jahapp! Det var det. Ingen speciell preferens hos hanarna. En eventuellt biologisk preferens för röda färger hos honorna som mer troligtvis handlar om mat än om omhändertagande. Omhändertagandet skulle då bestå i att aporna skulle tolka rosa som en signal att ta hand om en nyfödd, och samma tendenser går att se hos människor, dvs att flickor i högre grad väljer rosa färger. Men att detta skulle ha att göra med nyfödda barn är ett märkligt antagande att göra, med tanke på att det finns väldigt många barn i världen som inte är rosa när de föds. Västerländskt tolkande alltså, och säger ingenting om biologiska och universella tendenser hos kvinnor globalt.

Och vad har nu egentligen en studie av markattor för betydelse för att förstå människors beteenden? Inte så mycket kanske, om vi tänker lite evolution igen. 

Hypotesen om att markattor skulle uppvisa könsskillnader i leksakspreferens baseras med andra ord felaktigt på en överförd hypotes om mäns jagande och kvinnors omvårdnad i jägar- och samlarsamhällen. Detta menar jag inte alls stämmer med markattornas sätt att leva, i trädkronorna och på en vegetabilisk diet.

Nej just det. Det var ju det också. Våra eventuella biologiska könsskillnader skulle inte uppkommit av samma anledning som markattornas, eftersom vi lever/levde på helt olika vis. Inte så jävla relevant då, kanske. 

Betyg: Inget bevis för biologiska könsskillnader hos människor i den här studien. Möjligtvis några hos markattor, även om det inte riktigt går att tolka ursprunget till den. Dessutom uppvisar studien en massa brister i tillvägagångssätt och statistisk säkerhet i förhållande till referensgruppering (vilket är för tråkigt att skriva om i en blogg, eller iallafall i den här bloggen, så ni får helt enkelt gå till ursprungskällan för att läsa om det.)

Dock råkar det vara så de här studierna som Pär refererar till faktiskt har som poäng att försöka bevisa skillnader mellan män och kvinnor via djurriket - men deras tolkningar och så kallade bevis tar Pär inte upp i sin bok. Han låter sitt första antagande om att det är rimligt att anta att människor och djur tillika har biologiska könsspecifika beteenden tala för sig självt. Smart retorik, faktiskt. Det är väldigt svårt att hävda att studierna han hänvisar till inte bevisar några som helst likheter mellan människor och djur, när han faktiskt aldrig har påstått det, explicit.

Så som slutpoäng får jag bara konstatera att Pär inte refererar till studien korrekt eftersom han presenterar resultat som inte existerar, att hannarna lekte mer med de manligt kodade leksakerna, samt att det för honorna inte handlade om att de "flickinriktade" leksakerna var just kvinnligt kulturellt kodade, utan om att de hade en specifik färg. 

Undrar om det här lösrykta antagandet kommer vara fortlöpande hela boken igenom? 

Det återstår att se!