#fixa

Att skriva bort saknaden

Jag försöker ignorera saknaden. Försöker fylla den med ord, låta fingrarna dansa över tangentbordet som om det kunde sudda ut det som fattas. Som om bokstäverna kunde bli en mur mellan mig och allt jag egentligen känner.

Så jag skriver. Skriver om allt och ingenting, om världen och om små detaljer ingen annan tänker på. Om meningar som inte leder någonstans men ändå känns nödvändiga. För ibland är det lättare att låta tankarna rinna ut i text än att möta dem rakt av.

Och så har jag hittat tillbaka till en gammal sajt, en plats som en gång var viktig men sedan föll i glömska. Nu har den fått nytt liv, och jag låtsas att jag är där av en annan anledning än att undvika det jag egentligen tänker på. Jag kodar lite, ändrar färger, fixar rubriker och låtsas att det är bara det som betyder något just nu. Som om ett nytt lager design kan täcka över det som skaver. Sajten heter Billigt Online och jag har redan hunnit skriva en hel hög med texter. De ska bara bli rätt.

Men jag vet ju. Jag vet att saknaden finns där, precis under ytan, precis bakom varje ord jag skriver. Och ändå fortsätter jag. För det är så jag hanterar det – genom att skapa något, genom att ge liv åt något som varit tyst alldeles för länge. Kanske hoppas jag att om jag blåser liv i sajten, så kanske jag kan blåsa liv i något annat också. Något jag saknar, men inte vågar säga högt.

Men vissa saker kan man inte programmera bort. Vissa känslor lyder inte under någon logik, ingen kod kan styra dem, ingen uppdatering kan radera dem. Hur mycket jag än fyller rader med text, ändrar layouter och testar nya funktioner, finns saknaden kvar. Den smyger sig in i tomrummen mellan orden, i pauserna mellan klickandet på tangenterna. Den är där när jag stänger av skärmen och stirrar på reflektionen av mig själv i det mörka glaset.

Så jag fortsätter. Fortsätter att skriva, fortsätter att fixa, fortsätter att låtsas att det är kreativitet och inte flykt. Kanske är det både och. Kanske är det just sånt här som håller en över ytan när hjärtat vill sjunka. Att skapa, att göra något av allt som annars bara skulle bli en tyst, tung tyngd i bröstet. Att få en gammal plats att andas igen, när det känns som att vissa saker för alltid slutat göra just det.