#bifobi

Det är drygt 4 år sedan jag skrev ett inlägg här (ish). Nu är det dags att återuppliva det här!

Tidigare hade jag ett väldigt brett fokus (depression/psykisk ohälsa, biexualitet/bifobi/monosexism, genderfluid/transfobi). Temat kommer nu smalnas av ganska drastiskt, nämligen: bifobi/monosexism med inslag av generellt HBTQAI+.

Vi dyker in i det nya temat direkt!

Monosexism kills. Biphobia kills. Bisexual people commit suicide, bisexual people get sick, bisexual people lose our homes, our families, our friends, our communities, our support, our jobs, our money, our education; bisexual people suffer violence and sexual violence; we are beaten, brutalized, bashed, raped, and sexually assaulted; we get STI’s, no information, no treatment ; we get exploited, alienated, marginalized, disempowered, dismissed, erased, derided. And after all of this we are told that it’s all in our heads, that monosexism and biphobia do not exist, that those problems are our personal problems: We are pathologized. Our experiences, our lives, our pain, and our oppression are written out and wiped clean of history, culture and community. But this is not our “personal" problem, this is not “just in our heads". It is not a figment of the imagination. It is real, and we see it and feel it in our bones, as we struggle to survive and as we struggle to live. We testify as we also remember those gone: Monosexism kills. Biphobia kills.                         

Shiri Eisner, “Bi: Notes for a Bisexual Revolution”, sida 64

Det här är temat. En plattform att ta det som sägs inte existera, sägs vara våra personliga problem, det som suddas ut från historia, kultur och samhälle, och föra fram det.

För monosexism dödar. Bifobi dödar.

Mycket av vad jag har skrivit kan kanske kännas lite långsökt ibland. Lite “men JAG har aldrig stött på någon som uttrycker sig bifobiskt, alltså finns inte bifobi”. För ett år sedan gjordes en undersökning som visade att 43% av brittiska ungdomar är varken helt heterosexuella eller helt homosexuella. Kommentarerna är skrämmande. Här kommer några exempel och deras översättningar.

‘No wonder the UK is no longer a world power.’  / Inte undra på att UK inte längre är en världsmakt.

‘Half of those “young people” don’t even live in reality, just delusional fantasy.’  / Hälften av dessa “unga människor” lever inte ens i verkligheten, bara i en vanföreställande fantasi.

‘If these kids don’t say they are at least a bit bi then they will be called bigots.’ /Om de här barnen inte säger att de åtminstone lite bi kommer de att kallas för trångsynta.

‘Bisexuals are just afraid to identify as straight because of PC gone mad.’ / Bisexuella är bara rädda för att identifiera sig som heterosexuella eftersom PK har blivit extremt.

‘Don’t worry. One day there will be a cure.’ / Var inte oroliga. En dag kommer det finnas ett botemedel.

Det finns mycket, mycket mer. Det här är kommentarer på en undersökning. En. Bisexuella råkar ut för sådana här kommentarer överallt, både av mildare och hårdare hårdare typen. Både över internet och ansikte mot ansikte.

Jag tror mycket på kunskap och förståelse. För den som vill bredda sig lite har jag här lite boktips. Alla böcker länkas till en svensk bokaffär i stil med bokus och adlibris. Jag kan inte svara för om de finns att låna på diverse bibliotek.

Bi Any Other Name - Bisexual People Speak Out, en antologi på engelska. En samling berättelser från bisexuella personer

The Bisexual Option, en faktabok på engelska för de som vill fördjupa sig lite.

Det känns konstigt att vakna i sin egen säng, en skönlitterär svenska om bisexualitet.

Bisexuell, roman om bisexualitet. Kan vara svår att få tag i

Blandade känslor : bisexuella kvinnors praktik & politik, en avhandling från Linköpings univedrsitetet. Kan vara svår att få tag på.

A home at the end of the world / Ett hem vid världens ände, roman på engelska om kärlek mellan män och bisexualitet. Finns översättning på svenska som är svårare att få tag på.

Timmarna, roman på svenska om kärlek mellan män, kärlek mellan kvinnor samt bisexualitet. (Är även filmatiserad)

The rules of attraction, roman på engelska om bisexualitet. Finns översatt till svenska under namnet Lustans lagar

Är klänningar farliga?, lättläst faktabok om HBT där homosexuella, bisexuella och transpersoner svarar på frågor

“Biphobia and homophobia together make our society into one where bisexual people don’t want to come out, even to other LGBT folk. We need to stand up to it, we need to disprove the myths, we need to start recognizing bisexuals.” — The bisexual index

Att prata bifobi med människor som inte är insatta är väldigt svårt. När jag har försökt ta upp ämnet bifobi har det ofta mötts av reaktioner som i princip säger “nej, bifobi finns inte.”

Bifobi finns. Bifobi är inte samma sak som homofobi. Bisexuella utsätts inte för samma förtryck som homosexuella. Bisexuella blir förtryckta av både heterosexuella och homosexuella. Det här är inte frågor. Det är verkligheten för bisexuella personer. Bifobi  gör att bisexuella inte har något säkert utrymme att komma ut. Inte ens forum som är ägnade specifikt åt HBTQAI+ är säkra för bisexuella att komma ut och det har allvarliga konsekvenser.

Bisexuella borde välkomnas i HBTQAI+-sammanhang. Så är inte fallet. Bisexuella möts av fördomar. Exempel kan du hitta här. Många bisexuella får lära sig den hårda vägen att de inte är välkomna någonstans. De får lära sig, som jag har fått göra, att varken heterosexuella eller homosexuella vill erkänna bisexualitet som en egen sexuell läggning. Om den erkänns så är det ännu färre som öppet stödjer bisexuella. Faktum är att bisexuella personer utsätts för nästan exakt samma fördomar av både heterosexuella och homosexuella. Tydligen behövs det studier för att bevisa bifobi.

Att inte erkänna bisexualitet eller bifobi påverkar bisexuellas hälsa. Jag kommer tjata om det igen, igen, igen, igen, igen och igen. Ja det här är sjunde gången jag tar upp hur bifobi påverkar bisexuella personers hälsa. Unga bisexuella har dessutom större risk för självmordstankar och självmord samt skolkar i högre utsträckning och blir oftare mobbade (källa).

Med viss risk för att låta som en vit, kränkt bisex afab så kommer jag ta upp grejen om att bisexuella skulle vara transfobiska bara genom att identifiera sig som bisexuella. Jag vet inte riktigt varifrån idén kommer, men det har dykt upp i olika sammanhang. Jag antar att det beror på att andra måste ha en anledning till att hata bisexuella och när de inte har någon kommer de på en.

Jag ska inleda med ett litet (läs: långt) citat på engelska som jag kommer översätta direkt under.

It often feels to me as if bisexuality is never really about our own sexual identity(ies), i.e. – our experiences, our desires, our lives as bisexuals, the oppression we experience as such, the cultural, social and political systems working to shape the experience of bisexual people, institutional oppression experienced by bisexuals, etc. etc. Instead, I feel that my sexual identity (i.e. whether I should identify as bisexual, pansexual, queer, etc.) is expected to be determined according to other people’s gender identity.

The question on whether bisexuality is more or less helpful in reducing gender binarism poses this quite clearly. It implies that bisexual people should determine their identification according to transgender politics as opposed to bisexual politics. Taken from that perspective, then of course the answer would be :”Yes, definitely pan/queer”. But lately I’ve been questioning this very outset as influenced by internalized biphobia. The fact that we (as a movement) have been focusing on this question as a central one implies a political hierarchy that prioritizes transgender issues over bisexual issues.

“Det känns ofta för mig som om bisexualitet aldrig riktigt handlar om våra(n) egna identiet(er), - våra erfarenheter, våra begär, våra liv som bisexuella, det förtryck vi upplever som sådana, de kulturella, sociala och politiska system som formar upplevelsen av att vara bisexuella, institutionellt förtryck som upplevs av bisexuella, etc. etc. Istället känner jag att min sexuella identitet (oavsett om jag borde identifiera mig som bisexuell, pansexuell, queer etc.) förväntas bestämmas enligt andra människors könsidentitet.

Frågan om huruvida bisexualitet är mer eller mindre till  hjälp för att minska köns binarism visa det här klart. Det innebär att bisexuella människor bör bestämma sin identitet enligt transpolitik i motsats till bisexuell politik. Taget ur det perspektivet, så är ju svaret skulle bli: "Ja, absolut pan / queer". Men på sistone har jag ifrågasätta det här, som påverkat av internaliserad bifobi. Det faktum att vi (som en rörelse) har fokuserat på denna fråga som en central fråga förutsätter en politisk hierarki som prioriterar transfrågor över bisexuella frågor.”

Kort sagt, eftersom bisexuella antas vara transfobiska och därför förväntas anpassa sin sexuella identitet efter andras könsidentitet visas en tydlig hierarki inom HBTQAI+-rörelsen där transfrågor prioriteras över bisexuella frågor. Det här i sig kan bero på bifobi inom rörelsen.

Men okej, för att försöka ta ned det här på en nivå som kan verka lite mindre stötande för andra. Transfobi är ett problem. Ett stort problem. Människor misshandlas, blir utsatta för övergrepp och mördas för att de är transpersoner. Men varför är det bara bisexuella som grupp som anklagas för att vara transfobiska? Är inte hetero-homo-strukturen mer transfobisk i sig? Om vi ser på grupper inom HBTQAI+-rörelsen, är inte vita, homosexuella cismän något vi först borde se på, på grund av patriarkatet? Eller hur exkluderande den lesbiska rörelsen varit länge (källa)? Istället är det det bisexuella samhället som anklagas för att vara transfobiskt. Den bisexuella rörelsen tog fart ungefär samtidigt som transrörelsen. Historiskt och även idag är det bisexuella samhället den del av HBTQAI+-rörelsen som även har minst resurser till att exkludera transpersoner.

Det finns transfobi inom det bisexuella samhället. Precis som att långt ifrån alla homosexuella är transfobiska. Däremot är det ett väldigt långsökt antagande att alla bisexuella skulle vara transfobiska på grund av sin sexuella identitet. Då måste en dessutom helt ignorera alla bisexuella transpersoner och definitionen av bisexualitet för att det ska komma i närheten av att ens vara möjligt att diskutera.

Okej så ganska ofta så jämförs förtryck. Vilket absolut ska ske, i viss utsträckning. En rasifierad transperson förtrycks mer än en vit transperson. Alla kvinnor förtrycks, men rasifierade kvinnor förtrycks mer än vita kvinnor. Det känns rätt så självklart. Men sedan brukar förtryck mot sexualiteter jämföras. Ett vanligt påstående är att homosexuella är mer förtryckta än bisexuella. Det finns vissa saker att tänka på när en jämför förtryck. Till att börja med, bortse från vad folk passerar för. Det minskar inte förtrycket, snarare ökar. Det är osynliggörande, det betyder att behöva kämpa mer för sin egen identitet. Tänk på att även de som är förtryckta kan vara förtryckare.

Okej, så nu tänker jag förklara lite varför jag inte håller med om att bisexuella skulle vara mindre förtryckta än homosexuella.

Bisexuella har i många fall sämre hälsa på grund av förtrycket (läs alla tidigare inlägg jag skrivit om detta ämne).

Bisexuella (tillsammans med andra multisexuella och asexuella) förtrycks av homosexuella. Homosexuella förtrycks inte av multisexuella och asexuella.

Homosexuella får “behålla” sin identitet i en relation, på det sättet att ingen antar att homosexuella skulle vara något annat.

Samhället kräver hela tiden ett val, att bara vara attraherad av ett kön, att de inte kan bestämma sig.

Bisexuella antas vara “tillgängliga”, vilket gör dem mer utsatta för sexuellt våld.

Bifobi konfronteras väldigt sällan av rädsla för att själv antas vara bisexuell.

Utbildning, information, projekt, aktiviteter och liknande för och om bisexuella prioriteras ned till förmån för homosexuella.

(Källa: Det mesta är taget från https://lgbt.ucsd.edu/education/biphobia.html utom första punkten, se tidigare inlägg för källor)

Det här är två begrepp som ofta dyker upp tillsammans. Trots att de kan verka rätt lika så är dessa ord långt ifrån synonymer.

Monosexism innebär som jag skrivit i tidigare inlägg att multisexuella och asexuella på ett strukturellt sätt diskrimineras. Detta sker genom tron att det bara går att vara heterosexuell eller homosexuell, att dessa sexuella läggningar är bättre än övriga osv. Diskrimineringen kan ske genom osynliggörandet av dessa läggningar i media, litteratur, tv och film. Diskrimineringen kommer även i att dessa läggningar prioriteras ned vad gäller aktivism och budgeteringar med mera. Detta i sin tur leder till isolering och försämrad mental och fysisk hälsa. Monosexism är alltså den strukturella basen som påverkar alla multisexuella och asexuella. Det är ingenting som är direkt riktat mot bisexuella, men som ändå påverkar bisexuella.

Bi Women Boston örgütünden Ellyn Ruthstrom heteroseksüel bireylerin, özellikle de gey ve lezbiyen bireylerin biseksüel kişilere nasıl destek[1] olabileceğini The Bilerico Project’deki yazısında anlatmış. Bu yazı yazarın deneyimlerinden doğru ABD’deki LGBT hareketini bir biseksüelin gözünden eleştiriyor. Dikkati çekmek istediği noktalar ne yazık ki Türkiyeli LGBT hareket içinde de görülüyor. Bu yüzden bu yazıyı sizlerle paylaşmak istedim.

Birkaç gün önce Jamaica Plain’de sokaktan aşağı yürürken iki kişi ellerinde anket formlarıyla bana yöneldiler ve “eşcinsel hakları için zamanınız var mı?” diye sordular. Neşeli bir biçimde eşcinsel hakları için her zaman vaktim var diyerek sorularını dinlemek için onlara doğru gittim. Genç adam olayı eline aldı ve biraz kıkırdayarak  yanındaki kadına  baktı. Bu işte yeni gibi bir hali vardı. “İnsan Hakları Kampanyası (HRC) bir gey ve lezbiyen organizasyonu…” diye anlatmaya başladı genç adam.  

Onu orada durdurdum ve “gey, lezbiyen, biseksüel ve transgender organizasyonu olduğunu düşünmüştüm” dedim.

Biraz irkildi ama sonra toparladı “tabii ki öyle ama uzun olduğu için söylemesi çok zor…”

“Bu çok kötü çünkü ben biseksüelim ve HRC[2] de farklı kimlikleri kapsama konusunda çok  zavallı. Kusura bakmayın bugün destek olamayacağım” dedim.

Ne yazık ki birçok yerel LGBT örgütü sosyal yardımlarında  ve politika genişletmede biseksüel ve transgender görünmezliğine az yer veriyor. Biseksüel aktivistler devamlı olarak LGBT topluluğundaki alanımızı talep ediyorlar, çoğu zaman da yaptığımız işin yükselen suda yıkılan kumdan kaleler gibi yok olduğunu hissediyorlar.

Sıralayacağım birkaç ipucunu örgütler dikkate alabilir ama asıl hedefim bireylerdir. Çoğu  uzun yıllar içinde geyler ve lezbiyenlerle olan deneyimlerimden gelen önerilerimden heteroseksüel destekçiler de yararlanabilir.

Var olduğuma inanın. Biseksüelliğin olmadığını kararlı bir şekilde ispatlamaya çalışan bilime rağmen ve buna bir de gey ve lezbiyen topluluğunun varlığımızı onaylamadaki genel ilgisizliğini eklersek, gerçekten var’ız.

Size biseksüel olduğumu söylediğimde lütfen benimle kimliğimi rahat edeceğiniz bir başka şeye dönüştürerek konuşmayın. Lütfen bana eğer karşı cinsten biriyle son on senede, beş senede, üç senede birden fazla sevişmemişsem artık biseksüel olarak tanımlanamayacağımı söylemeyin.

Biseksüel kültürünü benimle birlikte kutlayın. Biseksüel toplumu içinde gayet canlı ve zengin bir kültürümüz var. Sadece Bloomsbury Grubu, Greenwich Village, Harlem Renaissance gibi kabul edilmiş ve yaşanmış biseksüel yaşam/sevgi kültürel gruplarının muhteşem örnekleri değil Safo’dan Walt Whitman’a, Virginia Woolf’a, James Baldwin’e, June Jordan’a değin monoseksüel sınırların dışındaki aşkı ifade eden çok yürekli seslerimiz var.

Lütfen geçmişte biseksüel olarak yaşamış kişilerin eğer bugün hayatta olsalardı gey olacaklarına beni ikna etmeye çalışmayınız. Bunu bilmiyorsunuz, bunu bilmiyorum. Biseksüel kişilerin arzudan dolayı değil gereklilikten dolayı biseksüel olduklarına dair inancınızın doğru olduğu konusunda ısrar etmeyin.

Gey ve lezbiyen toplumu biseksüelleri görmezden geldiğinde veya dışladığındaki düş kırıklığımı lütfen onaylayın. Önemli bir konuşmacının LGBT dinleyiciye hitap ederken hepimizi kastedip devamlı “gey ve lezbiyenler” diye cümleye başlaması gibi hareketleri yapmayın ve savunmayın. Beni rahatsız ediyor, bunun sizin için önemli olmadığını düşünüyorsanız lütfen benim duygularım üzerinden konuşmayın, buna kalkışmayın.

Eğer uygun olduğunu düşünüyorsanız karşı cins, hemcins ilişkilerim hakkında sorular sorun. Biseksüel kişiler hayatlarını farklı biçimlerde yaşarlar. Bazılarımız monogamdır ve hayatlarımızdaki insanlarla kiminle olursa olsun bu ilişkimizi açıkça tartışmak isteriz. Bazılarımız da birden fazla ilişki içindeyizdir önyargısız yaklaşabilen kişilerle bunu paylaşabilmeyi isteriz.

Haberlerde bir biseksüel skandal olduğunda lütfen bunu biseksüeller hakkında genel alaycı sözler kullanmak için bir fırsat olarak görmeyiniz. Bildiğimiz gibi, her topluluğun “kötü davranış” gösteren bir örneği vardır, herkesi aynı fırça ile boyamak birbirimize karşı anlayış yaratamaz.

Ben veya bir başka biseksüel ortamda değilken, biseksüel kişiler kötüleniyor veya dışlanıyorsa ses çıkarın. Bizi desteklerken sizi görmek harika, ama biz görmeden de bize yardım ettiğinizi bilmek isterdim. Siz en iyi destekçimiz olurdunuz.

[1] Yazar “müttefik” ingilizce karşılığı olan “ally” kelimesini kullanmış. Açıkçası bana savaşı çağrıştırdığı için bu kelimeyi kullanmak istemedim, yerine destekçi kullandım.