Med skitiga fingrar

En akacia i Utvälinge. Jag växlade några ord med en äldre herre som låg på alla fyra i trädgården som berättade att han planterat trädet för 15-20 år sedan och att den blommar intensivt några dagar i maj, och att doften ska vara helt fantastisk. På Wikipedia läste jag att världens mest isolerade träd var en akacia som växte i Niger. Det var från detta träd 400 km till närmaste grannträd. 1973 kom en packad lastbilschaffis och drämde rätt in i trädet så att det dog. När jag flyttar till hus ska jag sätta en akacia och kalla det Tenereträdet efter trädet i Niger, som en hyllning till världens kanske mest ensamma träd.

Några vänner flyttade förra sommaren till Vånga, norr om Kristianstad. Det är ett område där många odlar äpplen och det verkar som att klimatet där mellan kullar och bergsknallar är gynnsamma för just fruktodling. Rosen på bilden hade de just hittat i den vildvuxna trädgården. Den gömde sig bakom ett buskage och den förtjänade ett bättre öde än så. Trädgården i övrigt är ett paradis med massor av fruktträd och blommor, björkar och bokar, blommande murgröna och fjärilar. Hade det inte legat så långt från Malmö vettefan om man inte flyttat dit. Med mig hem fick jag en märkligt färgad borstnejlika (inte brosknejlika som jag trodde de sa...), lupinfrön, dagliljefrön och en redan utblommad iris. Allt detta planterade jag i fars trädgård i norra Skåne. Jag hoppas han ger f*n i att rensa ogräs med motorsågen.

Det var många år sedan någon förbarmade sig över farmors rosenbuske. Den stod där, ensam och lusangripen, död ved och ihopsnurrad till ett törnesnår utan friska blad. Marken var täckt med ogräs. Efter en morgon där min ettåring prompt ville stiga upp kl 4 så blev det dags att ta tag i rosenbusken redan kl 6 (när lillen vilade "förmiddag"). Jag klippte, slet; band upp och sprayade såpvatten i två timmar, och nu är den i respektabelt skick. Den är inte vacker, men den lever i alla fall. Kanske den får lite mer växro nu när de flesta lössen är borta och ogräset inte längre konkurrerar om vatten och näring.

Rosmarin är en ganska svåranvänd krydda och jag använder den nästan uteslutande i fisksoppa, men det finns säkert många spännande maträtter man kan göra med den.

Vad använder man salvia till? Två tips: köttbullar/biffar och tomat-mozzarellablomma. För att ge köttbullar mer viltsmak fungerar det utmärkt att blanda i 20 finhackade salviablad i smeten. Det blir sagolikt gott! För tomat-mozzarellablomma så finhackar du 10 salviablad som du strör över tillsammans med hela basilikablad, salt, peppar och massor av olivolja. Det är så man piffar upp en gammal sommarklassiker!

I slutet av juni sådde jag omgång nummer två. Om du undrar vad du ska använda koriandern till så kolla in receptet på den här mexikanska tomat- och koriandersalsan!

Det enda man behöver är en rejäl grönsallad med kanske lite plocksallat, tomat och gurka, och ovanpå river man en krämig fetaostvariant som består av komjölk och vegetabilisk olja. Sorten jag använder importeras av Larsa foods i Malmö men det går säkert att få tag på varianter av den även i övriga delar av landet.

Trädgårdsportlaken är aningen syrlig i smaken men det är främst texturen som gör den alldeles lysande att ha i en grönsallad. Den ska tydligen vara rik på omega 3-fettsyror.

Fröerna kom i jorden i början av maj och jag gallrade bort hälften av plantorna i början av juni. Några få bladlöss har jag hittat men de sköljer man enkelt bort. Varför inte göra en makedonsk brännvinssallad?

Bild: 1 juli var mizunakålen riktigt fet!

Knoppen är betydligt större än den vanliga gräslökens knoppar. Jag drog upp några och planterade i grönsakslandet, ska bli intressant att se om den ynglar av sig.

Med den här enkla metoden kan man få växterna att klara sig fint i säkert två veckor. Planerar du att vara borta ännu längre är det kanske värt att investera i ett självbevattningssystem eller att be dina vänner om hjälp att vattna. Dock finns ju risken att de glömmer bort det...

Här är (tror jag) en ängsblåvinge (hane) som tillhör familjen juvelvingar. Vackrare små kräk får man leta efter. Läs mer om den på Wikipedia.

Nypon- eller stenros i full blom. Överallt ser man nyponbusken och den är så vanlig att man slutat att stanna upp för att betrakta blomman. Den är så liten och skör om man jämför med många andra rosor. Stanna upp nästa gång nyponet kommer i din väg! Om nyponros på Wikipedia.

Det här är en blomma jag inte lyckades artbestämma - trodde först det var Sankt Pers nycklar, även om färgen på dessa ska vara rödvioletta snarare än blå. Sankt Pers nycklar är en orkidé som gillar kalkrik mark och därför är vanliga på Öland. Hittade denna i vägrenen till stugan där vi bodde.

Idag grävde jag i landet på Öland för att ta bort ogräset kring rabarbern, och då dök några vildmorötter upp. Bladverket ser ut som hos moroten och roten är tunn, vit, hårig och luktar morot. Den är tyvärr ej ätlig. Läs om vildmorot på Wikipedia.

Ja! Och nej... Jag ska försöka förklara varför. En viktig aspekt av odlandet är, för mig, att försöka se till helheten: hur mycket energi som tillförs (i form av jord, gödsel, vatten etc) och hur mycket energi som kan "utvinnas" (i form av mat). Den industriella matproduktionen är ännu väldigt beroende av fossila bränslen (traktorernas "mat") och det är väl därför mycket av vår mat är relativt billig. När jag förra sommaren började fundera på att försöka odla så mycket mat som möjligt på balkongen började jag också fundera på hur jag kunde skapa ett kretslopp i miniatyr. Kunde jag, till exempel, använda hushållets matrester till att göra egen jord? Tanken på att köpa tio 50-literssäckar med plantjord kändes inte så lockande, för vem vet med vilka medel den har tillverkats, hur mycket fossila bränslen som gått åt för att framställa den och transportera den till butiken? Men hur skulle man då gå till väga för att kompostera i en lägenhet mitt inne i stan? Tanken på att ha en maskkompost på balkongen kändes inte då lockande. Av en slump fick jag höra talas om Bokashi som är ett slags vetekli som berikats med det som kallas effektiva mikroorganismer. Tydligen är detta en komposteringsmetod som använts i Japan i flera decennier. Den går ut på att man under ett antal veckor syrar matavfallet, på ungefär samma sätt som när man syrar gurkor eller andra grönsaker. Bokashin innehåller bl.a. syrningsbakterier och dessa gör att matavfallet luckras upp och därmed lättare bryts ner när det sen kommer i kontakt med de organismer som finns i vanlig matjord. I augusti i fjol påbörjade jag min första spann bokashikompost. Under hösten, vintern och våren producerade jag mer än 20 spannar à 10 liter och komposten blandade jag sedan upp med vanlig (redan använd) blomjord i plastkassar på balkongen. Efter några veckor rörde jag om i jorden för att tillföra mer syre för att påskynda nedbrytningen och efter ett par månader kunde jag fylla en först egenproducerad säck med näringsrik matjord. Allt grönt jag odlar den här sommaren är alltså odlad i matrester som slängts sedan augusti i fjol. Ett par hundra liter jord har det blivit. När sommarvärmen slog till i södra Sverige i slutet av april blev jag tyvärr tvungen att sluta med komposterandet: värmen gjorde att sorgmyggorna växte till i stora antal och det blev omöjligt att hålla efter dem. Går det att kompostera i en lägenhet? Från höst till sen vår går det bra, men om man inte har tättslutande kärl är det svårt att fortsätta under sommaren eftersom flugor och sorgmyggor älskar det. Om man kommer på ett sätt att sluta tätt men ändå släppa in syre finns det stora möjligheter att fortsätta även under sommaren, men för min del fick jag sluta i april för min egen och grannarnas skull. Jag kommer dock att börja i augusti igen :)