Kaptenens Logg

1. Aldnoah.Zero Med det största Dream Team:et inom branschen på flera, flera år lyckas denna serie med att hålla om till hypen och till och med överträffa den. Detta första avsnitt kan vara den starkaste att sätta om sin egna scenario sedan Shingeki no Kyojin.

2. Zankyou no Terror Sommarens bäst animerade serie som också har haft stora förväntningar på sig av den äldre publiken lyckas även den hålla upp måttet. Aktuell handling fylld med samhällskritik 

3. Barakamon En enkel, gullig slice of life om konstnären som söker efter inspiration och flyttar ut till landsbygden. Naru är den gulligaste och mest genuina barnet sedan Kaga Rin, mycket av att man faktiskt använder sig av ett barns röst.

4. Space Dandy 2 Dandy är tillbaka med ett av de bästa avsnitten hittills! Kreativiteten har alltid varit Dandys största styrka och detta avsnitt skojar till det med parallella universum där vi får träffa många unika versionen av Dandys gäng. Och slutskämtet var extremt skrattframkallande 

5. Free! Eternal Summer Första säsongen av Free fungerade både som en frisk, adrenalinfylld sportserie för oss som tycker om det samt som en satir till all fanservice serier som finns

6. Tokyo Ghoul Flera scener som fick mig att fnissa åt seriens absurditet. Att spruta in en majonnäs, senap och wasabi brukar väl de flesta göra när vi rickigt hungriga? Skämt åsido 

7. Gekkan Shoujo Nozukuki-kun En mycket enkel komediserie som inte har större ambitioner än att sätta vår hjältinna i besvärliga situationer när hon hjälper Nozukukis brainstorming kring Shoujo-manga. Ibland behövs inte större ambitioner gör att lyckas, bara man håller sig kring tillräckligt fokuserat på det man presenterar.

8. Akame ga Kill En av de mer hypade serier denna säsong. En serier som tydligen skulle ballansera på gränsen mellan Shounen och Seinen fylld med fantastiska strider. Efter första avsnittet kan jag bara se Seinen-material i hur våldsamt material. Atmosfären, karaktärerna, handlingen är typiska shounen-klyschor. Men detta behöver inte vara något negativt i sig och jag hade väldigt roligt när jag tittade på detta avsnitt. Hoppet är dock att karaktärerna inte blir för mycket "out-there"

9. Sailor Moon Crystal Jag är en inte tittat särskilt mycket på Shoujo-serier eller serier riktade till tjejer. Sailor Moon är den första animen jag såg när jag var liten (Även fast jag inte var medveten att det var "anime" vid den tiden.) men jag har inte särskilt starka minnen från serien. Kommer ihåg karaktärerna, deras personligheter och några vaga minnen var serien tog för handling. Detta avsnitt kommer jag väl ihåg från originalet förutom Sailor V. 

10. Sabagebu! En av 2 serier som jag inte riktigt vet var jag har dem på min skala på vad som är bra och dåligt. Serien försöker vara en satir på både CGDCT-genren och på C#-bu? Men flera av seriens skämt faller platt tack vare dålig tajming. Starkaste kortet är seriens berättare som är väldigt självmedvetet och bryter ständigt den fjärde väggen.

11. Glasslip Serie nummer 2 som jag har svårt att placera. PA Works är som allra bäst med sina melodrama och jordnära berättelser samt sina karakärs-dramor.  Glasslip är en blandning av alla dessa element och känns på förhand väldigt inspirerad av Nagi no Asukara med sin kärlekshexagon som presenteras första avsnittet, vilket känns lite tråkigt att följa upp Asukara med en liknande situation.

12. Sword Art Online II Den mest populära seriens som sänds denna sommar kommer definitivt vara uppföljaren till Sword Art Online II. För mig som inte alls tyckte om första säsongen kommer det säkerligen vara tungt att även titta på denna säsong. Men första avsnittet var helt okej. INte så mycket hände, utan vi blir bara återintroducerad till världen samt presenteras en helt ny spel värld med nya konflikter. Det kommer säkerligen komma fler ögonblick som kommer förbanna mig med detta avsnitt saknade detta.

13. Ao Haru Ride Som jag nämnde är jag inte ett stort fan av Shoujo. Den som har gjort stört intryck är Kimi ni Todoke och här kommer en Shoujo från samma studio. Borde jag inte gilla den här också? Inte med de klyschor existerar. Killen som tjejen är en skitstövel med ett hjärta av guld under den tuffa ytan, en protagonist som låssas vara någon annan än sig själv med kommer rasera dessa murar under seriens gång.

14. DRAMAtical Murder Den serie jag har minst att säga om. Intetsägande, tråkig och försöker alldeles för mycket att tillfredsställa unge flickor behagande att se snygga killar. Ingenting att hämta här

15. Argevellon En allt för rask och impulsiv protagonist? Check. En superhemlig robot som aldrig använt förut i strid råkar hamna i vår protagonists händer? Check. En konflikt som inte kommer att utvidgas mer än det goda mot det onda? Check.  Alla punkter till generiska mecha-serier finns här utan att något känns friskt eller unikt.

16. Rail Wars! Tåg-serien som på förhand luktade skunk på långt avstånd levererade exakt vad vi hade väntat oss. Generisk fan-service, tråkiga och schabloner till karaktärer + CGI-tåg. Kanske kan detta bli roligt att titta på om Rail Wars spårar ut (höhö) och blir väldigt extrem med sina tåg.

Jag har varit oerhört dålig på att skriva på denna blogg. Men efter ett par koppar kaffe i blodomloppet så har jag fått energin att skriva ett litet inlägg här igen. Denna gång kommer jag att röra de serier som jag har tittat på denna vår. Har dock inte sett alla serier så om du saknar en åsikt om en serie så har jag inte sett den och kommer troligast inte att röra den denna vår då det har varit en så pass starkt gäng med serier denna period. 

Så här kommer en preliminär rankning av denna säsongs serier.

1. Mushishi Zoku Shou Efter många många år har Mushishi äntligen fått sig sin uppföljare. Och efter 4 sedda avsnitt kan jag säga att andra säsongen lägger ribban på samma nivå som sin föregångare. Klockren musik, magisk atmosfär och berörande korta historier har alltid varit ett signum. Och så har vi såklart det fantastiska introt som fullständigt smälter min själ varenda gång jag hör det.

2. Jojo Kimyou no Bouken: Stardust Crusaders Ännu en uppföljare som levererar. Även denna var en av mina förväntade favoriter innan denna säsong och David Production  har fått en märkbart större budget att leka med för att förverkliga Araki Hirohikos alster till liv. Fullständigt fabulösa poseringar, unika krafter och en grafisk design att dö för får mig ge stora tummar upp till denna tredje generation av JoJo's.

Största frågan är dock i vilken takt denna serie kommer att ha. Om serien fortsätter i samma takt behövs minst 50 avsnitt. Och vi som har erfarenhet av längre serier vet att budgetar är svåra att uppehålla under en längre tid. 

3. Ping Pong The Animation Sportgenren har verkligen fått sig ett ordentligt uppsving det senaste åren. Erkända serier som Kuroko no Basket och Hajime no Ippo fick uppföljare förra året samt nykomlingen Diamond no Ace som fortsätter in i denna säsong är det inte så konstigt att fler studior adaptera fler populära sportmangor. Så efter flera år av sporttorka i mediet ser vi denna säsong en hel drös med potentiella succéer i och med all den sport sp måste man stå ut med någonting speciellt. Ping Pong är den serien som har det. 

Med sin unika stil från regissören bakom Kaiba, Kemonozume, Mind Game och Tatami Galaxy har vi en högoktanig animation som levererar någonting unikt inom genren. Karaktärerna är mångfasetterade från första stund och matcherna står aldrig still, vilket är ett verkligt problem för andra serier i genren, att dem tar allt för lång tid på sig på grund av allt för långa monologer och stillbilder. 

4. No Game No Life Ännu en i raden av serier som existerar tack vare Sword Art Onlines enorma succé. Ännu en gång slängs ett par nördiga karaktärer in i en helt främmande värld där utan grundlig anledning kan använda sig av sina ända specialiteter. Men trotts denna använda premiss så underhåller No Game No Life något enormt. Syskonens kemi fungerar i denna absurda premiss samtidigt som man driver med incest fascination som finns inom anime. 

5. Sidonia no Kishi CGI-animation brukar nästan aldrig gå hem hos mig men denna series fantastiska kvalitativa animering i yttre rymden är bland det bästa jag har sett. Fruktansvärt detaljrika och skräckinjagande monster som känns helt oövervinnerliga håller på att utrota mänskligheten. Världen som man har byggt är oerhört spännande, oddsen för överlevnad är ännu mindre här än i Attack on Titan. Tyvärr måste jag säga att designen på människorna är oerhört tråkiga och känns som marionetter

6. Isshuukan Friends Jag hatar verkligen användandet av minnesförlust som en berättande ursäkt varför vi tittare inte förstår världen som existerar eller varför vissa karaktärer beter sig annorlunda om sina jämlika.

Isshuukan Friends gimmick har efter 4 avsnitt ännu inte avverkat sin charm. Varje avsnitt får vi se en ny sida från Fujimiya och det repetitiva har lyst med sin frånvaro. Designen är sockersöt och charmig i varenda scen.

7. Captain Earth

Bones har haft ett par problematiska år då dem har haft svårt att komma upp sin sedvanliga kvalitativa actionserier. Från Fullmetal Alchemists sanslöst magiska avslutning har studion haft svårt har leverera en intressant historia. 2014 ser dock vara året då dem tar ett steg i rätt riktning. Med både Space Dandy och Noragami har fått enorm popularitet här i väst så är det dags för Bones att återigen skapa sig en ny mecha-produkt. Skarpa actionscener, snygga transformeringar och tematik.

8. Hitsugi no Chaika Magiska världar jag vi sett flera hundra gånger tidigare. Denna värld känns mycket större än de flesta seriers där vi redan har introducerats till flera legender, riken och politiska konflikter. Och så har vi en strid mellan en monsterenhörning, en liten flicka med en giganatisk magisk sniper och en Super Sayin.

9. Akuma no Riddle Har du någonsin sett någonting som har varit så katastrofalt dåligt men du kan inte låta bli att fortsätta att titta. Akuma no Riddle är en sådan serie för mig. Karaktärernas motiv är ologiska, premissen är tok-dum och stilen på karaktärernas personligheter är oerhört lika varandra. Dessutom försöker serien att rättfärdiga karaktärernas handlande med en "tragisk" bakgrund och för en klass fylld med lönnmördare är dem oerhört dåliga då ingen har dött ännu.

10. Goku no Brynhildr Från mangakan bakom Elfen Lied kommer ännu en serie som försöker att chockera oss. Brynhildr försöker att vara chockerande och våldsam samtidigt som den censurerar sig själv. Elfen Lied fungerade då ingenting var censurerat och lämmar flög åt all världens håll där många blev äcklade av all övervåld. Brynhildr innehåller dumma karaktärer som inte kan tänka logisk eller 

11. Haikyuu!! Haikyuu har inte fungerat för mig. Hela seriens känns som Kuroko no Basket Light där vi saknar både ordentlig motivation till karaktärernas kärlek till sporten och saknaden av riktiga rivaler. "Handlingen" som ska finnas där för att binda ihop alla de kommande matcherna har varit 

12. Baby Steps Jag förstår fullständigt vart den här serien är på väg emot. Att A-chan använder sina analytiska egenskaper och sina studiemetoder att bli bättre på att spela tennis. Men för mig känns det oerhört uppenbart och jag känner efter en riktig match att trotts sin lite unika tillvägagångssätt där matcherna kommer att bli hjärnkamper istället för konstanta kraftprövningar. 

13. Ryuugajou Nanana no Maizoukin En serie som har gått upp och ned genom mitt interna rankningssystem. En mycket svag start med förvirrande karaktärsmotiveringar och onödiga fan service scener. Men redan vid episod 3 så byts 

14. Mahouka Koukou no Rettousei En av vårens populäraste serier som inte heller den lever upp till den hype omgav serien innan säsongens start. Hopplöst platta karaktärer med fullständigt onödig fanservice och  mellan våra protagonister. Dessutom är serien fylld till bredden med högervridna ideologier som skrämmer skiten ur mig. 

15. Soul Eater Not! Jag vill verkligen ha en andra säsong av Soul Eater. Detta är tyvärr inte det. Fylld med  nyanser av Yuri och att vi inte för följa med de mer erfarna karaktärerna tar bort all spänning som kunde ha funnits här. Så för tillfället får jag sitta och fortsätta drömma om en andra säsong av Soul Eater

Efter många om och men har jag bestämt mig att göra en kort summering av Animevintern 2014. Inte den starkaste av säsongen (precis som vintrarna brukar vara) Men det finns några guldkorn här och där. 

Varför jag inte har färdigställt min lista över föregående års bästa serier är faktiskt för att jag har bestämt mig för att se färdigt de serier som fortsatte över till vintern. Jag räknar i dem som 2013 och vill ha en fullständig analys av serien innan jag bestämmer mig för vilken positions den hamnar på. Ska även skriva några karaktärslistor innan min Topp 20 läggs upp här.

Men nu kommer en väldig (a) kort summering av de serier som jag har sett de 3 första månaderna av detta år. Inga bilder utan vara en punktlista. 

Vintern 2014

Hoozkui no Reitetsu Humorn fungerar ibland men jag känner inget intresse att fortsätta efter avsnitt 5. 

Mikakunin de Shinkoukei Slice of life som inte bidrar med något eget. Förstår inte heller varför man var tvungen att blanda in övernaturliga element när man inte ens använder dem till någonting. 

Nisekoi Efter att ha läst mangan är detta ungefär vad jag hade förväntat mig av Shinobus adaption. Regin passa inte alls in i en sådan här ordinär premiss. 

Nobunagagun Någon som har kontroll över denna serie måste nog ha sett Jojo några gånger för mycket och tänkt att färgvalen i den serien var enkelt att kopiera. Nobunaga är hemskt dålig med generiska strider, dumma effekter och allt för shounen-dumma karaktärer.

Nobunaga The Fool Förväntade mig Aquation blandat med gammal japansk estetik. Fick en allt för tråkig protagonist med för lite GAR.

Noragami Tråkig och allt för förutsägbar. De olika historierna bidrar inte tillräckligt mycket till karaktärsutveckligen. 

Sekai Seifuku Bouken no Zvevda Skulle inte det här vara en originell serie av mannen bakom Darker Than Black? I så fall har han tappat mycket inom sitt skrivande.

Chuunibyou demo Koi ga Shitai! Ren Ganska så hopplös. Inte tillräckligt med utveckling av Rikas och Yuuta förhållande och birollernas egna avsnitt får inga bidragande reaktioner.

Gin no Saji 2 Vinters starkaste bidrag. Fortsätter på första säsongens briljans och introduceras oss till en större värld och en tyngre dramaturgi. 

Inari, Konkon, Koi Iroha En enklare sortens slice of life med goa karaktärer, trevlig atmosfär och använder sig av sin trope mycket väl. 

Pupa Bland de absolut sämsta jag har sett. Alldeles för kort för sitt eget bästa, försöker vara chockerande med sitt material samtidigt som den censureras

Hösten 2013

Kuroko no Basket 2 Adrenalinfylld serie med energiska matcher. Bättre på precis alla punkter än sin föregångare. Aomine for best girl!

Nagi no Asukara PA Works har haft svårt att leverera en ordentlig historia de senaste 2 åren. Som tur är är Nagi no Asukara ett steg i rätt riktning igen med en fantastisk värld och ett relationsdrama med oerhört komplexa relationsband. 

Hajime no Ippo: Rising Inte alls lika stark som föregående säsonger. Matcherna var inte lika intensiva då vi knappt fick ordentliga introdoktioner till motståndarna. 

Golden Time Trotts att jag inte brukar tycka om amnesi som en berättande kloss så används detta hinder mycket väl i Golden Time. En klar förbättring jämfört med Toradora.

Kill la Kill Försöker vara lika lekfull och galen som sin föregångare Gurren Lagann men lyckas inte alls med samma finess eller resultat. Alltför mycket överdrivet upp i ansiktet fan service förstör många av seriens seriösa scener.  

Log Horizon Log Horizon lyckas med precis allting som Sword Art Online misslyckas med. Sympatiska karaktärer, intressant värld och integrerad spelmekanik. Det här är en riktig MMO-baserad serie utan att försöka gömma sin inspirationer.

Innan jag fortsätter med del 2 av min lista ska jag kanske förklara mina restriktioner och regler för dessa listor. 

1. Jag rankar endast serier förutom när kategorin säger någonting annat. De som exkluderas är OVA:s, filmer och special-avsnitt. 2. Endast serier som har haft premiär 2013 får vara med. Så jag har inte inkluderat serier som Psycho Pass, Jojo eller Space Brothers.  3. Inga yttre serier som vissa av oss klassar som anime t.ex. R.W.B.Y och The Legend of Korra. Dessa kommer jag att skriva om i sina egna inlägg.

De kategorier som kommer att dyka upp i detta inlägg kommer att innehålla vissa spoilers. Så läs vidare på egen risk. Kommer även att markera dessa spoilers med fet text innan de dyker upp i inlägget.

Årets Bästa Scen/Ögonblick: Kasuga och Nakamura har skoj i klassrummet. Årets knäppaste och obehagligaste scen är såklart från årets sjukaste serie, Aku no Hana. Kasuga har blivit konfronterad och bli manipulerad av den fruktansvärda Nakamura. Till sist släpper dem två sina hämningar totalt och går bananas i sitt klassrum. Kameran som svävar ovanför Kasuga och Nakamura och visar upp det kaos som vilar inom dem fixar platsen som årets bästa scen.

Årets WTFOMGBBQ-ögonblick: Slutet av avsnitt 7 av Samuraj Flamenco Spoilerfyllt inlägg.

Av alla serier som har pågått i år var Samumenco den jag definitivt inte trodde skulle dra fram sin twist så pass tidigt. Jag menar, seriens början är Kick-Ass inspirerad då vi får följa den unga mannen som inte har några superkrafter men går ut i verkligheten för att sopa undan kriminella i rättvisans namn. Så vad händer i avsnitt 7? Jo en skurk förvandlar sig till en gorilla med en giljotin i magen och börjar dekapitera poliser. Detta från en serie med knappt en enda ordentlig skada. Och episoderna följande får vi se vår hjälte slåss mot ytterligare fler underhuggare med skruvade krafter som alla jobbar åt superskurken Mr Torture äslkar att tortera människor (därav hans namn, duh) och serien förvandlas till

Årets Överraskning: Kyousougiga Från en studio som jag endast förknippar med Shounen Jump, Precure och billiga barnprogram kommer Kyousougiga som en ordentlig käftsmäll. Golvade mig totalt med sin väl berättade historia, sina varma karaktärer

Årets Enskilt Bästa Avsnitt: Avsnitt 21 av Shingeki no Kyojin Dekonstruktioner är svåra att göra rätt och vi ser kommer ut allt färre och färre. Shingeki no Kyojin är det bästa försöket på att dekonstruera Shounen-genren sedan Hunter X Hunter. Dess moment är i avsnitt 21 där Vård huvudkaraktär flyr från titanen och där han förbjuds att använda sina krafter som kan troligast rädda sig själv och sina kamrater. Med han förbjuds och sina ber honom att lita på dem att ta ned jätten eller i alla fall uppehålla den. Så vad brukar hända sådana här situationer? Självklart fungerar deras plan, alla överlever och lever vidare i alla sina dagar.

Men inte i den värld som Shingeki no Kyojin har byggd upp. Här blir soldaterna massakrerade hur enkelt som helst och lyckas inte sakta ned titanen i huvud taget. Detta förstärker ytterligare hur fruktansvärd kört mänskligheten är och det enda som kan rädda dem är

Årets Roligaste: Gin no Saji (Silver Spoon) En slice of life i en lite mer annorlunda miljö i och med Hachiken farmarskola. Eftersom jag själv har växt upp på landet är många av situationerna som dyker upp i denna serie igentjännande åt det grövsta. Att Hachkin inte är särskilt erfaren inom området leder till många missförstånd och situationer. 

Men serien har ett sånt enormt hjärta att vi aldrig skrattar åt honom utan vi själva blir indragna i Hachikens kamp att bli en bättre och mer erfaren människa. Och så har vi fortfarande lite kiss och bajshumor i serien som man aldrig rickigt växer ifrån.

Årets Omedvetet Roligaste Scen: Kotoura Skrikgråter Efter Förlorad Kattunge Kotoura-sans första avsnitt är en ordentlig vattendelare. Enligt vissa är det bland det sorgligaste och som har hänt i en anime. Jag har till och med sett dem som har påstått att dem grät åt de första minuterna.

Jag och en hel del andra vill påstå att de första 10 minuterna var en stor känga åt alla dessa serier som har siktet inställt på ditt lättkrossade hjärta. Annars kan jag inte beskriva min oerhört stora gapskratt vid kattunge-scenen. Kotoura som kan läsa alla människors tankar kan inte läsa andra djurs tankar får tillslut någon som älskar henne. Scenen efter är kattungen borta och Kotoura skriker upp mot himmeln och förbannar all världens gudar. 

Årets Homage/Parodi: Free! Om KyoAni gjorde nått rätt i år så var det att fullfölja sitt April-skämt från i år. Dem släppte en 30 sekunder lång trailer med 4st stekheta manliga simmare. Denna trailer blev så pass populär att dem bestämde att utveckla karaktärerna och stoppa in dem i en riktig serie. Och avsickterna var solklara: Försök att berätta en historia om manlig vänskap samtidigt som man driver och hyllar med hela fujoshi-branschen. 

Årets Förbättring: Toaru no Railgun S Jag hatar verkligen första säsongen av Railgun. De 4 flickorna som leder serien är platta, irriterande stereotyper som varken utvecklas eller fasetteras under de 20+ avsnitt som serien hade. Storyn är cementerad då man inte får gå utanför ramarna som Index har satt upp vilket leder till att ingenting viktigt kan äga rum i Railgun.

Tills jag hörde röster som berättade att andra säsongen av Railgun skulle utveckla och återberätta Sisters Arc från Index, vilket är min favoritdel i detta universum. Och Railgun lyckades att berätta en ännu bättre version av den delen och gav tittaren ett bättre psykologisk djup till Misaka. Dessutom används karaktärer som ännu inte har dykt upp i Index-serien på ett lovande sett. En mycket bra introduktion till dem tills säsong 3 av Index utannonseras.

Årets Film: Berserk: Ougon Jidaihen III: Kourin Efter en oerhörd lång väntan (16 år) får vi äntligen se en fortsättning på Guts äventyr i animerad form. TV-serien som gick 1997 hade inget vettigt slut och gav tittaren en cliffhanger sällan skådat förut eller ens idag. Film nr 3 tänger på gränserna vad som får visas i animerad form och jag är så glad idag att det blev filmer istället för en ny serie på grund av den cesur som skulle drabba den och skulle förminska den brutalitet som äger rum i Berserks värld. Nu får vi bara hoppas att Studio 4C fortsätter att animera mangavolymerna som ännu inte har adapterats. 

Årets Obehagligaste: Aku no Hana Varje år produceras minst en serie som försöker komma under huden på sina tittare och försöker skrämma oss från att lägga oss säkert i vår säng och somna. Förra året var det Another och Shin Sekai Yori som försökte med blandade resultat och i år är det Aku no Hana som lyckas skrämma oss djupare än andra skräckserier.

Den verklighetstrogna premissen tillsammans med animationen hjälper till att förstärka den psykiskt obehagliga mobbning som vår huvudroll får uppleva under seriens gång. Mobbning är ett tungt ämne som ofta bagatelliseras och löses allt för enkelt då mobbarna själv inser sina misstag och blir sedermera förlåtna för sina misstag eller så blir den mobbade mentalt starkare tack vare en extern hjälp och övervinner sin svaghet. Men i Aku no Hana gör någonting bättre och mer rubbat än någon annan serie har vågat med förut.

Årets Härmapa som är Bättre än Originalet: Log Horizon Trender kommer och går i de flesta mediabranscher och animeindustrin har haft många. Mecha trender under 90-talet, scifi thrillers under tidigt 00-talet och moe/slice of life genren under 2010-talet. Sword Art Online blev en gigantisk succé både i och utanför Japan, så det vara bara en tidsfråga tills en kopierare skulle uppkomma. Själv hatar jag SWO då hela produkten stinker av narcissism och självglorifiering i och med  Kirito. Världen känns mer som en egen fungerande värld istället för ett MMO och manuset tillsammans med de politiska och ekonomiska teman som bidrar till en egen liten serie till för de lite äldre tittarna än vad Sword Art Online siktade in sig på.

Årets Adrenalininjektion: Kill La Kill Den andliga uppföljaren till Tengen Toppa Gurren Lagann har verkligen levererat i år med sin löjligt överdrivna premiss, sina tokdumma karaktärer och animeringstilen får Kill La Killa att bli någonting unik. Nu har serien dock bara nått halvvägs och ännu inte visat tittaren hur galen serien verkligen kommer att bil. Första halvan av Kill La Kill har varit galnare och mer extrem än TTGL: första del men man tog inte riktigt det fulla steget ut till fullständigt kaos och fullständiga logiska luckor. 

Årets Bästa Första Avsnitt: Attack on Titan Ett öppningsavsnitt ska visa vart serien har sina rötter och vars dess framtid har att bevisar. Attack on Titan har ett av de absolut starkaste starter som jag har bevittnat. De startar med människan är utdöende och har fantastisk körd mot det fiender som utrotar dem. Sedan har vi också de sista 5 minuterna som raserar våra tankar av trygghet då vår huvudkaraktärs mamma bli uppmumsad av en av jättarna. Designen på denna jätte är bland de mest skräckinjagande av dem och används väl för att sätta på nivån på serien. Här är ingen säker från döden.

Årets Bästa Sista Avsnitt: Kyousougiga Perfekt är ett ord som jag hatar att använda. Enligt mig finns det ingenting som är eller kommer att vara perfekt. Det finns alltid någonting som går att peka ut eller beskriva något negativt om något verk eller sak utifrån olika perspektiv.

Årets Studio: Prodution IG IG har haft mycket att stå i 2013. Först avslutar man både Robotics;Note och Psycho Pass från hösten med blandat resultat och sedan producerar man årets absolut populäraste anime i och med  Attack On Titan. Samtidigt som studion rekryterat branschens just nu hetaste manusförfattare, Uroboshi Gen som komponerade årets bästa mecha i och med Suisei no Gargantia. Ingen annan studio har stått för lika många kvalitativa titlar i år och då har jag ändå inte sett ikapp Kuroko no Basket ännu. 

Årets Karaktärsdesign: Uchouten Kazoku Efter många år av försök av realism inom animebranschen (nåja) så är det skönt med en design som är simpel men distinkt i sitt utförande. Borta är de gigantiska ögonen och är ersatta med svarta pupiller utan någon vita. Familjemedlemmar liknar varandra utan att man måste använt sig av likadana hårfärger eller exakta ansiktsuttryck för att kunna känna igen släktbanden. Sedan har vi också Benten som ger en oerhörd självsäkerhet i sitt uttryck. 

Årets Karaktärsdesign, Enskild Karaktär: Jättetitanen (Shingeki no Kyojin) Av en serie som är fylld av skamlig design när det kommer till dem skräckinjagande titanerna så lyckats man verkligen med de titaner som är viktiga. Titanen som käkar upp Erens mamma är oerhört otäck med sitt sinnessjuka leende, järntitanen ser ascool ut och så har vi jättetitanen som enkelt kunde ha kommit från närmaste skräckfilms mardröm. 

Årets Animation: Kyoukai no Kanata (Beyond The Boundary) Kyoto Animation står som vanligt bakom den mest välanimerade serien då deras oerhörda detaljrikedom på bara de små rörelserna som vi inte ens tänker på att karaktärerna borde göra om dem fanns på riktigt. Bakgrundskaraktärer som inte ens har någonting med handlingen att göra rör sig på ett naturligt vis och actionscenerna som finns står aldrig still och innehåller också en massa små detaljer som får världen att kännas verklig.

Årets Ögongodis: Kyousougiga Jag gillar färger och Kyousougiga innehåller just det. Massor och massor av färger. Massor utav rött, gult och knallgrönt. Varje scen är en fröjd för ögonen och animering kommer trotts allt ganska nära Kyoto Animations kvalité. Dessutom är art designen underbar med sin surrealistiska tolkning av låssas Kyoto.

Årets Bakgrunder: Nagi no Asukara Precis som Kyoto alltid briljerar i animationen briljerar PA Works med deras möjlig detaljerade bakgrunder. Undervattensstaden är en fantastisk beskådning med all dess små detaljer kring varje hus. Den känns verkligen uttänkt och varje scen där vi har havet I bakgrunden är en fröjd för ögonen.

Årets Bästa Användning av CGI: Majestic Prince Idag används CGI-animering främst för att de robotar en större tyngd och för att lättare animera visa kameravinklar på robotarna som annars hade varit oerhört med de limiterade budgetarna som existerar i industrin. Majestic Prince är den serie som har använt sif bäst av denna teknik i år i sina massiva rymdstrider utan att CGI:n ”hoppar” ut genom skärmen. Alltid fullfart framåt och konstant ögongodis. 

Bästa Film Vinnare: 12 Years a Slave Personlig favorit: The Wolf of Wall Street

Bästa Regissör Vinnare: Alfonso Cuarón (Gravity) Personlig Favorit:Alfonso Cuarón /Gravity

Bästa Manliga Skådespelare Vinnare: Chiwetel Ejiofor (12 Years a Slave) Personlig Favorit: Leonardo Dicaprio (Wolf of Wall Street)

Bästa Kvinnliga Skådespelare Vinnare: Cate Blanchett (Blue Jasmin) Personlig Favorit: Amy Adams (American Hustle)

Bästa Manliga Biroll Vinnare: Jared Lito (Dallas Buyers Club) Personlig Favorit: Barkhad Abdi (Captain Phillips) 

Bästa Kvinnliga Biroll Vinnare: Lupita Nyong'o (12 Years a Slave) Personlig Favorit:Lupita Nyong'o (12 Years a Slave)

Bästa Orginalmanus Vinnare: American Hustle Personlig Favorit: Her

Bästa Manus Baserd på Förlaga Vinnare: 12 Years a Slave Personlig Favorit: The Wolf of Wall Street

Bästa Klippning, Foto, Specialeffekter, Ljudklippning, Ljudmix. Vinnare: Gravity Personlig Favorit: Gravity

Bästa Kostym Vinnare: American Hustle Personlig Favorit: 12 Years a Slave

Bästa Produktionsdesign Vinnare: American Hustle Personlig Favorit: The Graet Gatsby

Bästa Animerade Film Vinnare: Frozen Personlig Favorit: Frozen 

Bästa Dokumentär Vinnare: Dirty Wars Personlig Favorit: The Act of Killing

Animeåret 2013 - Årets 10 Bästa Intron Nr 2: Watashi ga Motenai no wa Do Kangaetemo Omaera ga Warui - Konomin' Kiba of Akiba (WataMote)

Animeåret 2013 - Årets 10 Bästa Intron  Nr 3: Database – Man With A Mission (Log Horizon)

“There’s no use with all your gimmicks, SO CHECK THIS OUT! Login you damned one’s. Crush the won’t you compromise”

Animeåret 2013 - Årets 10 Bästa Intron Nr 5: Preserved Rose – Nana Mizuki & T.M Revolution (Kakumei Valverave)

Animeåret 2013 - Årets 10 Bästa Intron Nr 6: Qué Será, Será – fhána (Uchouten Kazoku)

Animeåret 2013 - Årets 10 Bästa Intron Nr 7: Kogarashi Sentiment - Chiwa Saito & Shinichiro Miki (Monogatari Second Season)

Shaft har alltid varit utmärkta med sina öppningsscener under alla dessa år. Visuellt har dem alltid imponerat med nya och unika idéer. Bakemonogatari hade sin Staple Stable, Madoka hade sin icke sanna intro och Zetsubou Sensei med sin tragikomiska atmosfär. 

Animeåret 2013 - Årets 10 Bästa Intron Nr 8: Crowds - White Ashe (Gatchaman Crowds)

Animeåret 2013 - Årets 10 Bästa Intron Nr 9: All Quartets Lead to the? - Union Square Garden (Yozakura Quaret: Hana no Uta)