Eva Vadenmark

Demokrati - ett statsskick av de som är alternativen, som vi tror på i västvärlden. Tanken, att vi enskilda medborgares upplevelser, tankar, önskningar och kunskapsbas, skall kunna räknas och tas med i smältdegeln, där politik och inte minst vårt välmående formas. 

Demokrati, teknokrati, diktatur, kleptokrati, monarki etc det finns många olika styrelseskick i världen. Varför strävar vi efter att upprätthålla demokratin? För att vi tror att det är det styrelseskick som ger bäst kreativitet och är effektivast. Det styrelseskick som skapar mest respekt och nöjdhet.

Utveckling tar inte bara tid

I en successivt fram mejslad process har vi i Sverige nått dithän, att vi valt att ha ett demokratiskt styrelseskick. Bakom det ligger mängder av människors kamp för större delaktighet, för rättvisa och rättfärdighet. För kvinnor och mäns lika rättigheter. För jämställdhet och balans mellan könen. Otroligt modiga människor, som drivit frågorna med risk för och offrande av sina liv i många, många fall.

Demokratins byggstenar

Demokrati bygger på människors lika värde, på människors rätt att föra sin talan och där yttrandefriheten är fundamentet. Om förtryck, manipulation, oärlighet  och andra maktmedel tillåts ta överhanden över människors uppriktiga meningsutbyte och delande av åsikter, så ges däremot demokratin inte en chans att verka optimalt. Det är otroligt viktigt, att vi både får och vågar uttrycka oss i våra nära relationer, i arbetsrelationer och i samhällsdebatten. Det krävs både villighet och mod att hålla dialogen öppen och det är verkligen inte alla, som vare sig vågar, förstår vikten av eller kan. Rädsla för bestraffning på olika sätt smyger sig in och tar överhanden. Vadå bestraffning? Någon blir sur, förbannad, fryser ut en, talar illa om en eller? Tänk om något annat faktiskt händer. Tänk om friheten, glädjen, självkänslan ligger i mycket av dessa steg. 

Framgångsrik kommunikation

På mitt recept för Framgångsrik kommunikation har jag en kraftfull varning för husfrid, för att undvika att ta upp lite utmanande och svårare tankar, känslor och teman. Detta gäller i privata relationer såväl som offentliga.

På sikt dör inte bara kärlek och känslan av delaktighet i relationer utan också respekten för en annan åsikt, en annan person.

Detta - att våga stiga fram, att våga säga det man önskar, det man tycker - är det absolut viktigaste, när det gäller att skapa bra relationer. Respektfulla relationer.

Att inte stiga fram

Återhållsamhet känns. Oärlighet känns. Manipulation känns.  Det betyder inte, att man alltid kan sätta ord på, vad som känns eller varför det känns så.  Istället är det mycket lätt att ifrågasätta sig själv, sina egna känslor och tankar. Man tar liksom till de förklaringsreferensramar man själv har, om än de är rent bort i tok.

Detta gäller ju inte bara våra nära privata relationer utan också våra arbetsrelationer och vårt förhållande till samhället. Allt utanförskap, bitterhet och cyniskhet, som en del kan bära på kring t ex politiker, där är det oftast inte svårt att i bakgrunden finna bristen på delaktighet, brist på kommunikationskanaler och modet att tala. 

Att lita på någon, som inte är ärlig, som vill manipulera dig, som vill få dig att tänka annorlunda än du faktiskt gör, jag säger, det är en våldtäkt på ditt tänkande. 

Respektfulla relationer bygger på ärlighet, uppriktighet och villighet att lita på, där någon är pålitlig. Om inte är det viktigt att våga, kunna, klara att ifrågasätta och inte tro. 

Säger jag härmed att människor mår topp, har det bra och den demokratiska världsordningen är perfekt?

Nej, det säger jag inte. 

Många människor har det tufft och tuffare ju mer av vår kollektiva ambition att bry oss, som demonteras. 

Det jag däremot säger är,  att oddsen ökar för att olika perspektiv skall tas med, när politik formas. 

Men det blir totalt fel, när de, som deltar i det politiska samtalet,  inte drar sig för att förvränga fakta, avsiktligt feltolkar och t o m kostar på sig att ljuga hej friskt i ambitionen att styra människors uppfattningar och åsikter. 

SD - tänk om det kunde hjälpa med att säga - skäms. 

Att avfyra nackskott i demokratin är det ni ägnat er åt i era trollfabriker. 

Det är fruktansvärt. Och det förbrukar vårt förtroende. Det ni velat att vi skulle ha,  för er seriösa politiska ambition. 

Må så många som möjligt välja politiker, som är villiga att sträva efter uppriktighet i de svåra politiska samtalen. Allas perspektiv behövs, när vi formar vår politik och där hör manipulation inte hemma. 

Skillnad mellan påhopp och kommunikation

≈

Demokrati, teknokrati, diktatur, kleptokrati, monarki etc det finns många olika styrelseskick i världen. Varför strävar vi efter att upprätthålla demokratin? För att vi tror att det är det styrelseskick som ger bäst kreativitet och är effektivast. Det styrelseskick som skapar mest respekt och nöjdhet.

Utveckling tar inte bara tid

I en successivt fram mejslad process har vi i Sverige nått dithän, att vi valt att ha ett demokratiskt styrelseskick. Bakom det ligger mängder av människors kamp för större delaktighet, för rättvisa och rättfärdighet. För kvinnor och mäns lika rättigheter. För jämställdhet och balans mellan könen. Otroligt modiga människor, som drivit frågorna med risk för och offrande av sina liv i många, många fall.

Demokratins byggstenar

Demokrati bygger på människors lika värde, på människors rätt att föra sin talan och där yttrandefriheten är fundamentet. Om förtryck, manipulation, oärlighet  och andra maktmedel tillåts ta överhanden över människors uppriktiga meningsutbyte och delande av åsikter, så ges däremot demokratin inte en chans att verka optimalt. Det är otroligt viktigt, att vi både får och vågar uttrycka oss i våra nära relationer, i arbetsrelationer och i samhällsdebatten. Det krävs både villighet och mod att hålla dialogen öppen och det är verkligen inte alla, som vare sig vågar, förstår vikten av eller kan. Rädsla för bestraffning på olika sätt smyger sig in och tar överhanden. Vadå bestraffning? Någon blir sur, förbannad, fryser ut en, talar illa om en eller? Tänk om något annat faktiskt händer. Tänk om friheten, glädjen, självkänslan ligger i mycket av dessa steg.

Framgångsrik kommunikation

På mitt recept för Framgångsrik kommunikation har jag en kraftfull varning för att undvika att ta upp lite utmanande och svårare tankar, känslor och teman.

På sikt dör kärleken och känslan av delaktighet i relationen. Enligt mig så är detta – att våga stiga fram, att våga säga det man önskar, det man tycker – det absolut viktigaste, när det gäller att skapa bra relationer. Kärleksfulla relationer.

Att inte stiga fram

Återhållsamhet känns. Oärlighet känns. Manipulation känns.  Det betyder inte, att man alltid kan sätta ord på, vad som känns eller varför det känns så.  Istället är det mycket lätt att ifrågasätta sig själv, sina egna känslor och tankar. Man tar liksom till de förklaringsreferensramar man själv har, om än de är rent bort i tok.

Detta gäller ju inte bara våra nära privata relationer utan också våra arbetsrelationer och vårt förhållande till samhället. Allt utanförskap, bitterhet och cyniskhet, som en del kan bära på t ex kring politiker, där är det oftast inte svårt att i bakgrunden finna bristen på delaktighet, brist på kommunikationskanaler och modet att tala.

Skillnad mellan påhopp och kommunikation

Märk väl jag pratar om att berätta, vad man tänker, tycker och önskar. Skillnaden mellan hat, personangrepp och olika hot gentemot människor, det är inte yttrandefrihet. Det är inte ett seriöst delande av ens åsikter, önskningar och behov. Det är inte försvarbart. Men ”så här tänker jag, känner jag och önskar jag” det är något helt annat. Värt all respekt och faktiskt en ömtålig gåva.

Att inte av rädsla avstå från att sätta fokus på viktiga aspekter i vårt demokratiska system det är så viktigt.

Lars Vilks var en person, som just satte fokus på det villkorliga i yttrandefriheten. Som genom sina alster visade på illusionen, om hur öppet och tillåtande vår samhällsdebatt var och är, när det kom till kritan. Som satte fingret på rädslans makt i samhället, i politiken. Det fanns verkligen en bortre gräns för vad som tolereras. Den yttrandefriheten och berikningen av perspektiven var inte ok. En ovärderlig röst har tystnat på ett djupt tragiskt sätt. Det kommer att bli tomt utan hans röst som värnade öppenhet, yttrandefrihet och demokratin. Hans död känns och känns overklig.

2 KOMMENTARER

OKTOBER 8, 2021 KL. 5:21 E M SVARA

OKTOBER 8, 2021 KL. 5:23 E M SVARA

Berätta vad du tycker

DIN E-POSTADRESS KOMMER INTE PUBLICERAS

DITT BÄSTA JAG-TOPPENFORM HELT ENKELTEVA VADENMARK

EVA ÄR PSYKOLOG OCH LIVSSTILSCOACH TILL VARDAGS. I BLOGGEN LIGGER FOKUS ATT FÅ IHOP LIVSPUSSLET OCH OM ATT SKAPA BALANS I LIVET.

NAMN: EVA VADENMARK ÅLDER: I MINA BÄSTA ÅR MITT MOTTO: ATT VARA MITT BÄSTA, GÖRA MITT BÄSTA OCH BLI MITT BÄSTA. MIN BAKGRUND: LEG PSYKOLOG + LEG PSYKOTERAPEUT + LIVSSTILSCOACH. I MIN VARDAG SOM PSYKOLOG OCH LIVSSTILSCOACH HJÄLPER JAG MÄNNISKOR ATT SE OCH FÖRSTÅ SIG SJÄLVA SÅVÄL SOM VARANDRA, BIDRAR TILL ETT VÄXANDE GENOM ATT GE REDSKAP FÖR KUNNA ATT SKAPA, DÄR MAN TIDIGARE SUTTIT FAST. LIVET LIGGER I VÅRA HÄNDER I MYCKET STÖRRE UTSTRÄCKNING ÄN MÅNGA TROR. DET HANDLAR BL A OM ATT HA ETT PERSPEKTIV OCH ETT FOKUS SOM ÄR KREATIVT. LIVSPUSSEL - BALANS I LIVET... DET TROR JAG KOMMER ATT BLI DELAR AV MITT FOKUS I DENNA BLOGG.. HITTAR DU MER OM MIG.

RECEPT FÖR EN BRA DAG

Dagen har börjat, som jag vill, att den skall.

Jag startar alltid med Aloevera juice i mycket vatten för att återställa vätskebalansen i kroppen efter nattens äventyr.

Sen  örtdryck. Grönt te med vanligt te som krydda tillsammans med hibiskus, malva, citrus och kardemumma, Nej jag blandar inte själv utan njuter av, att det har företaget Herbalife Nutrition gjort, så mitt jobb att använda mig av det. Avslutning en härlig näringsfylld TriBlendshake, som jag toppar med chili från min egen odlingslåda och selleri idag. TriBlend en härlig blandning av Quinoa, Linfrö och ärtprotein. Gud vad det här blev gott. Och bitigt.

Att ta hand om sig. Det konsumerar tid, ja det gör det. Det är fötter och händer, ansikte och tänder och så träningen. Gå upp i tid är en del i receptet.

Nu är min start på dagen i hamn. Vad? Jag har gjort mina utmaningar. En är 25 push-ups och det  i 25 dagar i rad. Bara för att och för att sätta fokus på psykisk ohälsa, hur den kombinationen går ihop.

I dag dag 5.  35 benlyft i 25 dagar och sedan 7 min workout. Yes. Jag har gjort det.. Jag satsar på, att allt det här skall bli bästa vanan.

Bonus har blivit, att jag som bor högt upp i huset, har gett mig chansen att gå upp och ner i 6 av 9 tr 7 gånger denna dag.Redan idag. Jag kom ifrån tvättstugan och granne på väg in i hissen frågar, skall du med? Nej jag tar chansen att gå i trappan. Ähh, va går du upp? Jo... jag kanske skall hitta på en utmaning i huset. Gå i trapporna 25 dagar.

Jag är klart nöjd med min morgon.

Intressant dock så noterar jag, vilka otroligt listiga motståndstroll, som smyger sig på, utan att jag inviterar dem.  Det är definitivt en viss kamp att mota bort dem. Jamen avstå någon gång säger ett, eller inte idag. Du gjorde ju så mycket igår. Eller har du verkligen lust? Nej. Jag vill inte helt enkelt.                                                           Jo, djupast men inte idag. Att glömma bort att idag bygger i morgon, som bygger i övermorgon, som bygger etc. Som helt enkelt bygger en livsstil.

Hur bli av med inkräktarna då?

Prata bort dem? Detronisera deras argument? Ignorera dem och göra ändå?  

Min största hjälp i kampen är, att jag är otroligt motiverad att komma i form igen. I min bästa form. Jag vill åka skidor med glädje och kämpa lusta i vinter. Jag vill, att det skall vara roligt att igen ge mig ut på min cykel och låta en mil avlösa en annan. Jag vill ta fram den klänningen, som jag har sparat i garderoben så många år, och som jag bara vägrat att ge bort för att den var för liten.

Hur ser ditt recept ut? Din plan du gjort för att må bra. Har du inte gjort någon? Gillar du att känna dig fram och vara mer luststyrd? Det kommer att leda till upp och ner och hit och dit, utan din kontroll. Planera för att må bra, det uppmanar jag dig. Mitt recept innehåller

* någon form av träning varje dag

* att du är villig att ta itu med dina skulder - till dig själv. Ja, just dig själv. De som tär på dig. Som äter på din stolthet och din självkänsla. Gör en plan för att rätta till dem.

* satsa på toppnäring. Varje dag. Detta är färskvara. Min är definitivt Herbalife Nutrition. Har inte hittat något i närheten av denna. 

* Nu njuter jag av min morgon. / min workout, styva timmen gå/jogg, några simtag. jag bestämde mig för att ta tag i detta tidigt före regnet och jobbet. 

* Det gäller att bygga de vanor, den livsstil som vi vill ha. Det är annorlunda än dåliga vanor.

* Det finns kurer. Det finns utmaningar som är för där o då. En livsstil är just det. Ett önskat sätt att leva livet över tid.

*Här kan ni hitta en en optimal frukost som ger kroppen näring, som återställer vätskebalansen o som ger mig god energi till att sätta mig i rörelse.

Dagen har börjat, som jag vill, att den skall. Jag startar alltid med Aloevera juice i mycket vatten för att återställa vätskebalansen i kroppen efter nattens äventyr. Sen  örtdryck. Grönt te med vanligt te som krydda tillsammans med hibiskus, malva, citrus och kardemumma, Nej jag blandar inte själv utan njuter av, att det har företaget Herbalife Nutrition gjort, så mitt jobb är att använda mig av det. Avslutning en härlig näringsfylld TriBlendshake, som jag toppar med chili från min egen odlingslåda och selleri idag. TriBlend en super blandning av Quinoa, Linfrö och ärtprotein. Gud vad det här blev gott. Och bitigt.Att ta hand om sig. Det konsumerar tid, ja det gör det. Det är fötter och händer, ansikte och tänder och så träningen. Gå upp i tid är en del i receptet.Nu är min start på dagen i hamn. Vad? Jag har gjort mina utmaningar. En är 25 push-ups och det  i 25 dagar i rad. Bara för att och för att sätta fokus på psykisk ohälsa, hur den kombinationen går ihop.I dag dag 5.  35 benlyft i 25 dagar och sedan 7 min workout. Yes. Jag har gjort det.. Jag satsar på, att allt det här skall bli bästa vanan. Bonus har blivit, att jag som bor högt upp i huset, har gett mig chansen att gå upp och ner i 6 av 9 tr 7 gånger denna dag.Redan idag. Jag kom ifrån tvättstugan och granne på väg in i hissen frågar, skall du med? Nej jag tar chansen att gå i trappan. Ähh, va går du upp? Jo... jag kanske skall hitta på en utmaning i huset. Gå i trapporna 25 dagar.Jag är klart nöjd med min morgon. Intressant dock så noterar jag, vilka otroligt listiga motståndstroll, som smyger sig på, utan att jag inviterar dem.  Det är definitivt en viss kamp att mota bort dem. Jamen avstå någon gång säger ett, eller inte idag. Du gjorde ju så mycket igår. Eller har du verkligen lust? Nej. Jag vill inte helt enkelt.                                                           Jo, djupast men inte idag. Att glömma bort att idag bygger i morgon, som bygger i övermorgon, som bygger etc. Som helt enkelt bygger en livsstil. Hur bli av med inkräktarna då? Prata bort dem? Detronisera deras argument? Ignorera dem och göra ändå?  Min största hjälp i kampen är, att jag är otroligt motiverad att komma i form igen. I min bästa form. Jag vill åka skidor med glädje och kämpa lusta i vinter. Jag vill, att det skall vara roligt att igen ge mig ut på min cykel och låta en mil avlösa en annan. Jag vill ta fram den klänningen, som jag har sparat i garderoben så många år, och som jag bara vägrat att ge bort för att den var för liten. Jag vill bli mitt bästa jag helt enkelt.

Vanor, vanor, vanor …. så smarta de är… massor av beteenden som helt enkelt automatiseras… Vi behöver inte tänka utan hjärnan tar liksom en genväg och vi bara gör… Snabbspår helt enkelt. 

Smart eller hur? 

Ja inte sant, om vi har bra vanor. 

Dock inte, när vi har vanor, som vi inte gillar, när ”notan” skall betalas. Gör det sen beteenden. Fallit för onyttigheter, när bråttomlivet blommar, när ångesten och svåra känslor knackar på och vi bara vill bort, döva. För mycket alkohol. Droger. Det är så effektivt en stund.  Snabba lösningar med långsiktiga konsekvenser. 

För mig är det en lycka att ha jobbat med det jag gjort o gör. Det har matat mig med konsekvens- bilder  av och  förståelse för, hur viktigt det är att tänka mer långsiktigt.

Dåliga vanor styr våra liv precis som bra vanor

En seminariet morgon, där jag möter en vän och jag ser energin är lite låg … jo, det var fest igår… tänk att jag aldrig lär mig. Jag hade ju bestämt, att jag inte skulle dra iväg så där igen. 

Eller en ganska vanlig. ”Jag har slutat röka. Det är så skönt… Har du? Grattis vad kul. Och sen dag 2 eller 3, ja det är lite tufft, men jag har bestämt mig. Jag har slutat röka. Dag 4 o 5 jo, det är kämpigt, för handen är i fickan hela tiden och letar efter cigaretter, men jag har bestämt mig”… Och sen när det blir lite mer kämpigt. När livet utmanar. När man blir sur, frustrerad och stressad. Då prövas det där beslutet. Hur skall vi klara att uppfylla det då?

En annan bekant till mig sa, när jag påpekade, har du börjat röka igen? Nej, det är bara sommarrökning… Jaha, sommarrökning. Det var ett nytt fenomen. 

I början på oktober kände jag på doften, att sommaren fortfarande varade för honom. 

Eller denna, nej jag gick inte och träna idag. Alltså jag var så trött, eller det var så stressigt eller jag behöver eller jag måste. Man måste väl inte jämt, eller. Man måste ju få leva, få unna sig etc och så letar vi ursäkter och försöker legitimera våra avvikelser från vår önskade kurs, vårt önskade upplägg. Men inom oss vet nog de flesta… det känns inte riktigt bra. Vi sätter oss i skuld till oss själva. 

Mitt jobb har ideligen visat mig, att det inte håller att fly o låta dåliga vanor styra våra liv. Vanor, som nästan med blixtens hastighet får oss att göra sådant, som vi sedan - minuterna efter, dagen efter, veckorna efter - ångrar.

Att bryta dåliga vanor

När vi vill bryta dem, blir vi verkligen påminda om, hur otroligt automatiserade och starka de är. 

Kanske behövs det lite jobb för att bygga upp sin dag, som man önskar den, för att lyckas. Det räcker mycket sällan med det där känslomässiga beslutet vi tog. Det måste till mycket mer genomtänkthet. Mycket mer jobb. Vad då för jobb?

Vad innebär det? 

Låt mig dela några steg på min väg att förstå vanor och hur bryta de icke önskade.

Skuldkontot

Jag har på min hemsida www.vadenmark.com skrivit en hel del om SKULDKONTOT. Om hur vi drar på oss underlåtenhets skulder till andra och till oss själva. Ju mer i skuld desto tyngre att bära.  Jag lovar. Man vill liksom bort från påminnelsen, bort från sig själv. På alla de möjliga krokiga och mindre krokiga sätt. Ju större underlåtenhetsskuld desto kraftfullare flyktvägar utvecklar vi för att döva alltihop och se ut, som om jag har världen i min hand. 

Bilden om skuldkontot kom till mig en gång för länge sedan. Banken skickade mig ett meddelande och berättade, att jag hade övertrasserat mitt konto med 1,67. VAR VÄNLIG ÅTGÄRDA.  (Portot var dyrare. Det kommer jag ihåg. ) Det var bland de viktigaste brev jag fått i hela mitt liv. 

Vilken helt underbar metafor tänkte jag i samma stund. Tänk, om vi kunde vara lika duktiga på att skicka små meddelande till oss själva. 

Vi kan stå i skuld på så många områden. Det första vi tänker på är kanske ekonomi. Det är så tydligt. Nu har du spenderat mycket mer pengar än du egentligen har. Nu har du banne mig riktig ångest. Man kan ju förstås börja spela på diverse i hopp om vinst och kunna åtgärda. Man kan på ett eller annat sätt försöka komma över andras pengar. Men på meddelandet står: Var vänlig åtgärda på allvar. En avbetalningsplan. Som Skuldfällan gör t ex. 

Dock man kan stå i skuld till sig själv i alla möjliga avseenden.

-Nu är du på minus på din träningskvot, var vänlig åtgärda. Men vem har inte hört talas om, vi börjar på måndag. Eller på nyår.

-Nu har du inte varit noga med den där tiden, som du lovat dig, att du skall ta för dig själv. Tid för att hinna läsa lite, läsa ikapp lite tidningar etc. Bara vara för dig, Var vänlig åtgärda. 

-Du skulle ju städa upp, röja upp disken efter middagen. Var vänlig åtgärda. 

-Eller,  nu var det länge sedan du gjorde något kul med dina barn. Ta fram din kreativa hjärna och hitta på lite kvalitetstid tillsammans. Var vänlig åtgärda. 

-Nu har du inte kontaktat den och den vännen på länge. Nu är du på minus på ditt vänkonto. Var vänlig åtgärda.

Träna, tenta läsning, ringa ”svåra samtal”, städa, bära bort sopor, underhålla huset eller trädgården, att inte låta tvätten bli berg och så motbjudande till slut. Att komma i tid. Att betala räkningar i tid, att deklarera.

Att ligga efter med, att skjuta upp - nej, jag vet att jag borde, men nej inte idag. Att inte vilja.  Att låta lagen om kroppars tröghet ta överhanden över det, som du egentligen skulle må bra av. Eller flykten bort från, bara jag tänker på det mår jag dåligt. Bengt Stern, som startade  Mullingstorp skrev boken Att må dåligt är en bra början. Så sant. Att våga möta sig och det som känns. 

Men konstigt nog, det är många som inte gör jobbet. En kund, som jag pratade med igår, som så behöver förändra sin livsstil och som är på en väg, där han riskerar att arbeta sönder sin hälsa, sitt liv faktiskt. ”Jag har så mycket att göra. Nu har vi fått in nya jobb, som bara måste göras etc.” Jag har hört det så många gånger från t ex just honom. Och varje gång vi pratas vid har han sagt, å vad bra, att du hörde av dig. Nu skall det bli allvar av. 

Jo, jag vill verkligen, för att bara veckor senare steg för steg försvinna in på de upptrampade spåren igen och tappa kraften till en livsstilsförändring där varken hjärtinfarkten, blodtrycket eller diabetes varningen hjälper. Så stark är beteendenas makt. De dåliga vanornas makt. 

Vad sträva efter?  Kort beskrivet - Gör en bild av, hur vill du leva. Och gör det när du är utsövd, mätt och nykter. Bli pålitlig för dig själv och för andra gentemot den planen. Stå vid ditt ord till dig själv och till andra. 

Lova inte det du inte har en strategi för, hur du skall kunna hålla. Något, som du verkligen är beredd att ta ansvar för. Annars är det bara en önskan och bör presenteras/hanteras som en sådan av dig.

Bl a skjut inte upp. Gör det så snart det bara går. Gör en plan, tänk igenom och gör. Belöningen kommer - du mår bra och  andra mår bra. De känner din pålitlighet. Du lovar och du håller. Det känns tryggt att vara med dig, vare sig det är att vara din vän, din arbetskollega, din käresta eller ditt barn. Det känns tryggt. 

Att bidra till att människor förändrar både sin självkänsla och sitt självförtroende handlar väldigt mycket om just detta - att gå från att sätta sig i skuld till sig själv till att faktiskt bli en överflöds- människa.

En människa, som är i kapp med sig, lyser. Är lugn, stolt och nöjd, medan en människa, som står i skuld till sig, utvecklar alla möjliga försvar för att legitimera detta. 

Jag hade en kurskamrat, när jag läste till psykolog som var helt osannolik för mig då… han läste till psykolog och jurist samtidigt. Han må ju ha haft en begåvning lite extra, men det var nog mer än så… Han var hela tiden ikapp med sina arbetsuppgifter. Han hade gjort det han skulle göra i tid. Han var inte med på de vildare festerna utan skötte sitt, och när vi andra streckläste och hade panik över alla sidor vi skulle hinna med, då var han så cool och repeterade etc. Där fick jag upp ögonen för någonting. Han spetsade givetvis på varenda tenta dessutom. 

All förändring börjar med ett starkt VARFÖR och att utveckla strategier för att klara de utmaningar som garanterat kommer.

VARFÖR SKALL JAG ÄNDRA MIG? Vilka är mina bärande skäl. 

För några år sedan fick jag en chans att vara med och cykla till Herbalifes Extravaganza i Köln. Vi skulle samlas i Malmö. Därifrån båten till Travemunde och sen skulle vi trampa på. Kvalificeringen för att få vara med var, att vi cyklat 250 mil den säsongen vid augusti månads slut. Jag hade aldrig cyklat så mycket. Men något inom mig sa, det vore ju stenkul. Ok hur skulle jag få ihop 250 mil Jag började räkna. Spinningpass 60 min  räknades som 2 mil. Hur många mil, per månad per vecka behövde jag då? Hur många utomhus cyklingar och hur långa etc? På det sättet fick jag styckat upp det i små, små bitar och jag kunde börja beta av. 

Jag var noga med att packa träningskassen på kvällen, göra shaken klar och ha i kylskåpet bara att greppa. Sedan kom så många månaders test av, hur seriös var denna min önskan. Höll den när kl ringde 05.00. Ville jag verkligen gå upp då? Så många gånger när jag pratade med mig och dialogen gick ungefär… Jag vill inte, jag behöver sova istället. Ja, du är ju en fri människa Eva, du gör ju precis som du vill. Och det fiffiga var… jag hade lagt planen när jag var utvilad, mätt och nykter. Den motsvarade vad jag allra helst ville. Det andra var bara - lagen om kroppars  tröghet - motstånd -  som slog till. Väl uppe så vaknade jag ju till, klädde på mig, tog min shake och greppade väskan och gick iväg. Där var jag överlycklig att jag hållit mitt löfte till mig själv. Energin blev stark och starkare. 

Dessutom, jag var kanske äldst i gänget, där några t ex tävlings cyklat. Jag pinnade på som bara den på gymmet med en känsla inom mig, att jag tänker inte hamna sist i klungan. Inte skall de andra kunna säga… den där damen där bak hon kanske skulle åka följebilen ett tag. Nej, det skulle inte bli jag, och så trampade jag på allt vad jag orkade. Mitt varför var starkt och min strategi var tydlig.

21 augusti hade jag mina mil på plats. På min härliga cykel och jag njöt. Jag var lycklig och stolt. Jag var trovärdig. Mitt varför var starkt nog att bära genom många prövningar. 

En annan bild om Varför betydelse. Jag hade träffats av kärleken. Fullkomligt förtrollats av den genom Knuts tolkning av Beethovens Patetique på flygeln, som stod på EMS studio. Han gav tonerna en gestaltning jag aldrig nåtts av tidigare. Hans närvaro bar varje ton. Hans förståelse av världen, av människan. Jag föll. 

Knut var rädd om sina dagar. Hade mycket viktigt som han ville realisera. Så han hade inte tid att slarva bort dem på diverse. Och inte sin hälsa heller. Så cigaretter och i princip alkohol gick bort. Alkohol var inte jag heller så intresserad av, så den livsstilen gillade jag. Men rökningen den satt jag fast i. När jag var hos honom, och ville röka, så sa han absolut nej. Inte hos honom. Jamen, jag kan väl få röka i fönstret.  Nej, vill du röka, så får du gå ut på gården. Det var kanske inte direkt vad jag ville, kanske i natten, kanske i väldigt olämpliga situationer. Ja, inte på hans lantställe heller. Han tyckte inte om, att kyssas när jag rökt. Nej han tyckte, att jag - även om jag borstade tänderna -  luktade illa. Det blev körigt. Men kärleken till honom och hans styrka att stå för sitt förhållningssätt, hjälpte mig. Han var så viktig, livet med honom var så viktigt. Cigaretter vägde förhållandevis lätt då. Så många, många gånger jag varit tacksam för detta. 

Så hur starkt ens VARFÖR är, testas i all förändring vi behöver och vill göra. 

Jag hjälper ju i mitt jobb människor att komma i form också.  Så följande är från ett möte med en kund.  Hon ville gå ner 17 kg. De första veckorna gick som en dans. Hon var inspirerad och det var lätt för henne att hålla sig till programmet. Sen, hon skulle bort. Det blev lite utsvävningar, som kanske inte var så önskvärda. Lite svårt att berätta för mig, när vi pratades vid…Det blev ytterligare någon situation som bara gled, och hennes resultat började stå och stampa. Vad hade hänt då?

Ja, sa hon … det var det där med jobbet. Ok, vantrivdes hon på jobbet och tröståt? Nja inte direkt så, men vid fikat på jobbet så fanns det kakor… Ok kakor? Goda kakor? Nej, egentligen inte. Transfettkakor med mjöl, socker och transfetter. Hållbarhet nästan evigt. Hm, och de där kakorna de faller du för…. ja, det gjorde hon. En, två eller kanske tre? Nej, jag såg på henne att det stannande inte där, och det blir så lätt med snabba kolhydrater - lite vill ha mer. Och så var det. Det fanns kartonger med kakor i kafferummet. Bara att ta.  

Och det fantastiska är, ger vi efter, så släpper vi liksom taget, och vi tappar kraften, som vi behöver för att klara testerna. När vi däremot gör, som vi djupare vill och vi avstår, så blir vi starkare. Självkänslan stärks medan däremot när vi ger efter, så blir vi svagare. Är inte det fantastiskt egentligen. Det är inte mycket som behövs. 

Ok, sa jag till henne … då förstår jag var du sitter fast.

Och sedan säger jag följande till henne. Är du nöjd med lönen på ditt jobb? Kan du göra allt det du vill göra? Resa, bo, möblera etc som du vill? Nej, inte direkt. Ok. 

Vad skulle du säga om jag säger, jag ger dig en miljon, om du lyckas ta bort dina 17 kg och jag menar allvar nu. Hennes ögon testade mig, som vore jag galen. Jag är seriös, säger jag. Du får en miljon, av mig om du lyckas ta bort dina 17 kg. Skulle du verkligen välja kakorna då? 

Ditt VARFÖR  lyckas är inte starkt nog, så det klarar inte ens kakorna. Därför lyckas du inte. Så låt oss pratas vid bara om vad, som skulle bli annorlunda, om du tagit bort dina 17 kg. 

Det blev ett mycket spännande samtal.  

Så ens VARFÖR avgör utgången av löftet man ger mer eller mindre lättvindigt till sig själv. Oavsett inom vilket område, och sedan gäller det att när man är mätt, utvilad och nykter lägga upp sin plan för hur klara utmaningarna som kommer att komma. Detta vare sig det handlar om att dricka för mycket, falla tillbaka till rökningen eller andra droger, tappa fokus på vad som behöver göras o skjuta upp etc. Helt enkelt sätta sig i skuld till sig själv och så som ens önskade jag ser ut. 

Är du värd att bli en överflödsmänniska? En människa som det känns gott och tryggt att vara tillsammans med. En människa som lyser. Dörren till seger över dina Negativa Vanor står öppen och till att bygga dina Goda Vanor. 

Tycker du detta är spännande, så rekommenderar jag dig att titta på

IT STARTS WITH WHY med Simon Sinek https://youtu.be/IPYeCltXpxw på Youtube, 

och att läsa 

SVÄLJ DEN FULASTE GRODAN FÖRST av Brian Tracy, 

liksom 

Vi skall be att få tacka för alla år, som du varit blodgivare,sa de och så räckte de fram en mugg som tack. Vadå mugg? Jag kom ju för att lämna blod.

Tyvärr, jag hade fyllt 70 år, och där kvalade jag ut. Jag fick alltså  inte lämna mer. Trots bästa blodgruppen och bra värden.

Det var nog den första riktigt utmanande påminnelsen om mitt eget åldrande. Jag fick inte vara med längre och göra det, som varit så viktigt under så många år.

Det har kommit fler påminnelser… Jämna födelsedagar? Nja, jag vet inte. Det har mest varit roligt - så ser min minnesbild ut. Så det har inte pressat. Mitt gråa hår då? Nej, det får jag så mycket komplimanger för, så det är bara en tillgång.

Min kunskap då? Är jag inte lite gammalmodig? Nej, så känns det inte utan snarare, att jag snabbare kan sätta fokus på bristande strukturer och hack i kommunikationen i relationer än kanske någonsin. Var brister ens egens självkänsla och självförtroende likaså. Var börja betala av skulden till sig själv. Det känns så bra. Då känns ålder och erfarenhet som en ren tillgång.

Men vad är det som far igenom mitt huvud och mina tankar då?

Att bli gammal. Att vara utestängd från livet med alla dess utmaningar och mysterium, äventyr av alla möjliga slag. Att stänga ute mig själv och börja säga, nej, det är väl ingen idé. Jag är för gammal.

Jag gillar inte, att livet har en bortre gräns. Det är ogripbart för mig, trots alla adjö som jag varit med om, och som just påmint om: det pågår inte för evigt. Dock det kan ta slut på så många olika sätt. Ålder är givet ett. Men många får inte åldras, så som vi tänker oss. Olyckor, utmanande livsstilar, sjukdomar av olika och otroliga slag. Något så enkelt som ett fästingbett, som snabbt bar iväg och mannen ifråga gick inte att rädda. Cancer, en utmaning som inte bara utmanar vuxna utan också barn.

Alzheimer, där psyket försvinner före kroppen, och människan är inte densamma längre. Sen inte att förglömma alla de, som inte får ordning på sitt liv, och helt enkelt inte orkar, utan gör slut på det på ett eller annat sätt. Vilka utmaningar.

Nu, fokus på ålder - på att leva färdigt fullödigt

Vilket slags liv då?

Ja, hur skall jag förhålla mig till detta? Skall jag ta med det i beräkningen, inför mina lite vildare planer? Säg om det tar slut inom 25 år, skall jag i så fall satsa på landet igen, där jag älskar att vara. Liksom få vara i mitt element nära naturen, sola och simma. Många gånger om dagen? Ska jag? Skall jag byta bostad och befria mig från lån?  Skall jag satsa på farmor livet och vänner? Skall jag satsa framåt med full maskin? Tankar knackar på och funderingar föds…

Jag tog ett litet nytt steg på gymmet

En man kom fram till mig och frågade, om jag hade prövat Senior Circuit training pass. Han har varit med på spinningpasset under många veckor, så jag har sett honom. Vältränad som bare den. Men ändå, jag? Senior Circuit, är du oförskämd eller omtänksam eller? Hur som spred det sig en glädje över ansiktet på honom, när han berättade, att han faktiskt tog sig en bra bit hit på morgonen för att vara med här. Så himla kul instruktör och stämning.

Ok jag tog helt enkelt ett nytt steg … jag anmälde mig och gick på detta Senior Circuit training pass.

In i det sista var jag tveksam. Det kändes, som jag la på mig 20 år genom detta steg. Skulle jag verkligen? Jag, som är så jäkla fräsch och framåt. Bland seniorer? Jag kunde ångra mig och köra på löpbandet istället.

Men ändå, är det så farligt att uppleva det, som denne man tyckte var så kul och känna efter?

Mer styrka, det är ju egentligen lite av det, som jag vill lägga till mitt annars ganska genomtänkta och småtuffa upplägg. En vecka  innehåller 4 spinningpass, 1 corepass och 1 stretch och en timma i bassängen. Utan supernäring helt omöjligt, jag lovar. När jag håller det är jag riktigt nöjd, och faktum är, det har jag gjort nu två månader med endast något litet undantag.

Men lite mer styrketräning vore nog inte så dumt.

Alltså, jag går på Senior Circuit… Puhh, jag började svettas, redan innan jag kommit in. Väl där, vilken stämning, vilken öppen attityd, vilken instruktör och vilken utmaning. Det kändes och svetten rann. På mig bland gamlingar. Min föreställningsvärld fick sig en ordentlig puff, och det var riktigt roligt. Innan jag lämnat omklädningsrummet för denna dag, så har jag anmält mig till nästa vecka. Så läckert.

Det är väl lika bra att leva på som vanligt

Och min känsla landar i - åldras?  Det är väl lika bra att leva på som vanligt och göra det, som  jag längtar efter och mår bra av, så länge jag vill göra det.

Vänern, here I come… men inte bara det, det blir Halv Vättern och det ser ut som en långcykling också i år … mot Köln med ett superhärligt gäng. Entre till Herbalifes Extravaganza per cykel… det är kul.

Oordning skapar osämja och spänningar

Här står tallrikar, här grytor, här skålar och bestick... ja, de där närmaste vardagssakerna får många gånger sin plats. Men plånboken då, eller nycklarna eller posten både den öppnade och den oöppnade? Var skall detta ligga?

Var sak på sin plats

Vår både mamma och pappa var väldigt noga med ... lånade vi en sak, ett verktyg, en skål, en sax etc, så skulle det lämnas tillbaka och läggas tillbaka på samma plats, som där vi tog det. På dens plats. Verkstaden var en lycka att gå in i med dess ordning och reda. Jag fick t o m uppgiften vid ett tillfälle att rita konturerna runt de vanliga verktygen och sedan måla upp deras platser, för att allt skulle bli än tydligare.

Uppfostran vad är det?

Att lämna en såg eller en yxa eller en spade utomhus och bara springa därifrån, det var inte godkänt. Och de hade koll och såg till, att vi gjorde om och gjorde rätt. Det hade en konsekvens och de höll i detta. Likadant med skurspann och skurtrasa. När man använt detta, så ingick att skölja ur och rent och hänga upp på tork och lämna tillbaka.

Konsekvensen blev - vi lärde oss. Succesivt så kom det att sitta i ryggmärgen. Jag visste  var saker och ting fanns och skulle stå.

Att låna saker utan att fråga, nej det var inte heller godkänt. Fråga och hänga tillbaka. Om något gått sönder,  kan vi skall hjälpas åt att laga, hur hantera.... Vi lärde oss.

Hygien en annan fråga som på många sätt har kommit i fokus igen.

Tvätta händerna efter toabesök. Före maten, skilja på handdukar till gäster, till händer, till kropp och till stjärten.

Före penicillinets intåg så var ju detta livsviktiga saker. Det är många infektioner, som kan förhindras bara genom en bra handhygien. Läs gärna Hans Roslings - Hur jag lärde mig förstå världen och hans inlägg om barnadödlighet. Jag läste ett annat inlägg från Sanna Edhin om parasiter häromdagen.

Hon skriver - "Både lite vackra varelser och läskiga eftersom de är PARASITER. Bidrar med ingenting utan bara stjäl näring, tar energi och smutsar ner! Suger sig fast i tarmväggen, förökar sig och kan sprida sig till fler inre organ. Bort med dem!!!! 💪👊💥

Ser ni piskmasken? Det är ett allvarligt problem nu på dagis och förskolor, barnen blir smittade och tar med sig hem och smittar föräldrarna. Noggrann handhygien är mkt viktigt, samt ta ett medel som dödar piskmasken."

Så enkelt att leva mer energisnålt

Att inte låta vattnet bara stå och rinna. Att släcka lamporna när man lämnade ett rum. Att ta bort fläckar istället för att tvätta ett helt plagg etc. Det blev en energisnålhet på det sättet. Frågor dags att tänka på igen?

Konsekvenser i relationer

Och varför i hela friden kommer jag att tänka på detta alls just idag, när solen lyser så lockande, och jag vill ut och njuta av den. Jo, för att jag satt med ett par - och de är inte de enda - som hade såna utmaningar med röran i hemmet. Där just var sak inte har sin plats. Där ungarna inte har tillräckligt med plats att hänga upp sina ytterkläder, där skorna svämmade över och garderober att mata undan kläderna i inte fanns. Resultat... det låg kläder överallt och i högar huller om buller. urvuxet och smutsigt tillsammans med det, som de letade desperat efter morgonen därpå, när det var dags att gå till dagis.

Och nycklarna till bilen, var var de? Eller har du sett min nyckelknippa, eller kan du ringa till min telefon eller nu har jag glömt att ladda den, eller kan jag låna ditt SL kort för jag har förlagt mitt, eller här ligger den räkningen. Har du inte betalt den? etc, det var exempel efter exempel på, vad som händer när inte grundstrukturen är på plats. Så mycket svåra utmaningar egentligen i onödan... det finns ju lösningar...

Eller någon som lånar ur den andres garderob, för där fanns både rena och fina kläder... det lånar jag... och så kom det tillbaka fläckigt och liggande någon annanstans. Eller även om det smugits tillbaka, så var det inte rätt.

Ingår den typen av frågor i den vägledning som man vill ge sina barn och de krav man vill ställa successivt i takt med att de växer. Eller tänker man att livet skall forma dem?

Jag har mycket sällan sett, att man blir irriterad och inte tycker om någon, som tar ansvar för sig, håller ordning på sig och sitt, och är i själen fri att se sig omkring istället. Men jag har sett massor av spänningar och irritation kring omhändertagna saker.

Jag fick frågan och tänkte, det är en viktig fråga. Det kan vara skillnaden mellan att fortsätta att leva tillsammans eller inte. Och leva tillsammans och utvecklas tillsammans. Bli kapabla att skapa ett bra liv. Ett inspirerande liv. 

Mitt svar blev:

Att leva tillsammans är en utmaning för de allra flesta. Förälskelse får oss att vilja. Dock när den väl lagt sig, och det börjar bli vardag, så är det helt andra faktorer, som kommer att sättas på prov.

Familj och barn ja, det brukar utmana än mer. Prövar vår kapacitet att styra upp vår relation.

Ens egen självkännedom spelar oss spratt. Jag brukar säga, vi får inte en bättre relation till någon annan än den vi har till oss själva. Så vi sätter gränser, och så många gånger utan att ens förstå det. Det är den andra/es fel.

För att kunna förändra något, så är det så viktigt att vi lär känna, hur vi upplever och känner. Att kunna lyssna in, och tolka det som sägs lite mer faktabaserat.

Det gör ont att bli missförstådd och det är svårt, när någon tänker och känner ¨fel¨. Det stämmer inte. Det är orättvist. nej, så är det inte etc. Eller jag vågar inte säga, vad jag verkligen tycker, för då blir han/hon så himla arg, eller då kanske hen lämnar mig, eller etc.

Att klara att vara ärliga utan att anklaga den andre är utmanande, och ändock så viktigt.

Inspirerad av segling och sjökort, har jag skapat Relationers sjökort, där många av de vanligaste grunden finns utmärkta.

Att skapa en bra relation är så mycket lättare, när vi känner till dem.

Detta handlar inte så mycket om lust och vilja  utan mycket om kunskap kring relationer.

Att få professionell hjälp för att få en annan förståelse och medvetenhet kring, hur prata med varandra kring svåra frågor och klara att uttrycka oss, utan att anklaga den andre, kan betyda skillnaden mellan att klara att vara kvar i relationen respektive inte. Det betyder mycket.

Att lära sig mer kring, hur skulle ni kunna hantera olika situationer istället. Hur kunna samtala framgångsrikt med varandra.

Att få nya infallsvinklar och ny förståelse för, hur relationen ser ut och kunna hantera relationen framgångsrikare.

Jamen, jag kanske inte vill fortsätta relationen. Jag kanske vill separera. Är familjerådgivning fel då?

Absolut inte, utan snarare tvärtom. Det vi förstår och har gått igenom har vi mycket lättare för att respektera och acceptera, om än det är svårt. Medan det som lämnade obesvarade frågor, det sitter kvar och gnager.

Oktober 2018

Pålitlig, vilket underbart ord i denna föränderliga värld. Att vara/ bli en ansvarstagande person. En, som skapar trygghet i sina relationer, för att den gör det den säger, att den skall göra. Det avlastar dynamiken både inom en människa och mellan människor och mycket mer än man kanske vanligtvis tror.  

VEM BÄR ANSVARET

En snickare skulle hjälpa mig med en sak i mitt kök. Tiden gick och inget hände. Han hade lovat, och jag puffade på. Jo, han skulle fixa. Jag puffade på igen, jo, det var bara det, att han hade inte fått hem den där listen. Mer tid gick och jag puffade på igen. Jo, nu hade han fått den, så han kommer. Dock jag fick puffa på igen. Jag kände mig så tjatig. En sida jag inte är van vid att tycka om. Men det var ju liksom nödvändigt, för att det skulle bli gjort. Jag bar liksom hans åtagande, som han inte tog ansvar för, och fick tjata och tjata. Det blev tråkig känsla i mig. ”Nej, inte honom någon mer gång, sa jag, för det vet jag inte, när det blir av.” När han till slut åtgärdade det han skulle, sa han… vad skönt, nu slipper jag undvika dig varje gång, som jag ser dig. Jag har haft så dåligt samvete.

BRUTNA LÖFTEN

Många brutna utfästelser, åtagande och löften sätter spår… både i en själv och i andras upplevelse av en. Yttersta prövningen är ofta i relationer, där trohet sätts på prov. Det händer sånt, som hen inte tycker om att berätta, utan börjar skygga istället. Energin blir annorlunda. Distansen blir större och det känns. Är du en människa att lita på? Är du en människa, som klarar de svåra dialogerna. Som vågar vara ärlig, eller mörkar du i förhoppning om, att din partner inte kommer få reda på det i alla fall? Förrädiska kraftfält i relationer. Otrohet är svårt och djupt sårande och  i synnerhet, om man själv inte berättar om det, utan det kommer fram på annat sätt. Ibland är det t o m för svårt, för att parterna skall orka ta sig igenom alla de känslor, som det väcker.

Men det finns till synes mindre sårande kraftfält. I vardagen liksom.

URSÄKTER

Det är många, som inte är på det viset. Just nu ser jag framför  mig barnaögon, som är så ledsna, och som säger, du lovade. ”Jag vet men”… och så kommer ursäkterna. Ursäkter, som ingen egentligen accepterar inombords mer än kanske en, två gånger, men när det börjar bli en vana… nej, då börjar vi sortera in det, som att du är en opålitlig person. Du säger en massa, men det går inte att lita på dig. Vi får försöka filtrera och fundera, för vi vill ju oftast ge människor en chans också. Menar du det du säger nu? Är det sant? Är det verkligen sant? Jo absolut,  men likafullt betyder det inget mer än i stunden.

När känslan smyger sig in… Jag kan inte lita på dig, så är det förödande för relationer.

ATT TA SITT ANSVAR

I att lita på  ingår t ex att hålla ordning på sånt man lånar. En bok, en peng, saker och ting. Att behöva bli påmind.  ”Å förlåt det har jag glömt. Tack för att du påminner. Det skall jag åtgärda bums” och så tappas det bort igen.  Personen ifråga kanske litar på sitt minne och si det är ju så kort. Det kommer andra saker emellan, och så for det iväg.

Så varför är det så svårt, när det har en så stor prislapp? 

KALENDERNS LOVSÅNG

Att umgås med pålitliga människor kan ge en referens. Det skapar trygghet och man kan slappna av i samvaron med den personen. Så känns det.

En förutsättning för att det skall fungera,  är att ha koll. Att komma ihåg det man sa. Det man lovade. 

Jag lovprisar t ex kalendern. Den där interaktiva, där man faktiskt skriver in det man har sagt. Som har poster för ATT GÖRA och när.  Att disciplinera sig att också gå igenom, vad som står på den listan. Om något inte blir av, när jag tänkt, flytta det till ny möjlig tid t ex. Om jag inte kan göra det jag lovat, omförhandla. Lämna inte den andra att bara bli besviken.

HUR SNABBLÄRDA ÄR VI

Vi lär oss genom besvikelser, men hur många? Svårt att kunna avgöra i ett myller av förklaringar, av bedyrande och av oskuldsfullhet.  Lika fullt en läxa som är viktig.

Är detta är en person, som går att lita på. Som är noga med sina ord och sina utfästelser och inte ger dem lättvindigt. Kanske  för att vara till lags, som vill i stunden men utan att ta ansvar för dem. Skall jag vara mer på min vakt? Vad är realistiskt att förvänta sig av en annan, så att jag inte hela tiden jämför med hur det borde vara och blir besviken. Ha lite mer realistiska förväntningar.

Maj 14 2018

Vilken hundring?, sa du och vände på dig och gick iväg med så beslutsamma steg, som du kunde. Kamphund och annat till trots. T-tröjan var både sliten och för stor och jeansen likaså. De kom ändå knappt till midjan och magen hängde utanför alltihop.

Det gjorde så ont i mig, när jag såg dig. Hur gammal kunde du vara? 35-40 år kanske. Och redan så förstörd i ditt liv, så på väg i en total utförsbacke, som bara har ett slut.

Hur har vägen dit sett ut i ditt liv?

En gång föddes du helt oskyldig och i totalt beroende av värnande, omsorgsfulla armar. Armar, som kunde vyssa dig till sömns, när du behövde känna omfamningen och tryggheten. Att någon var där, som kunde förstå din gråt, när du grät den, som kunde vägleda dig genom livets utmaningar, som kunde ge dig hjälp att förstå mer och mer av dig själv, tolka dina känslomässiga uttryck, så att det blev möjligt att sätta ord på det du kände, önskade och behövde. Som kunde hjälpa dig att förstå världen runt ikring dig och alla krafter, som ville ditt bästa ibland alla energier,  som drog åt märkliga håll och som behövde ha lärt dig att vara rädd om dig. Sätta dina viktiga gränser…

Vem kunde aldrig hjälpa dig att hitta dina drömmar och din längtan efter ett bra liv. Ett liv, där du skapar din framtid, som du kunde vara stolt över. En längtan, som kunde vara starkare och större än rädslan och smärtan. En längtan, som kunnat bära dig genom utmaningarna, som du mött på livets gång. Vem vet, kanske var du inte ens önskad. Kanske var din värld fylld av elände ända från start.

Det gjorde ont i mitt hjärta, när jag såg dig i den där förtvivlade, aggressiva och nedgångna trion. En trio av söndertrasade liv förmodligen omöjliga att räta ut. För vem bryr sig.

Kanske är du en av dem, som rullar ut ditt liggunderlag i någon park med dina kassar omkring dig. Så otroligt olika hjälp, stöd och vägledning vi har fått i livet och vilka konsekvenser detta får. Det är därför som en progressiv skola, en stark välfärd i vårt samhälle är så viktigt för mig.

NOVEMBER 26, 2017

En helt underbar känsla strömmar igenom mig vid mitt senaste besök hos den kiropraktor jag går hos. Min kropp var i princip både stark och stabil. Det är en utmaning att kunna hålla emot hans diverse muskeltester. Sådana där tester, som brukar visa – attans, där släppte kraften helt och jag fått uppleva, att jag inte kunnat hålla emot bara för att en stund senare efter diverse manipulationer ha styrkan på plats igen. Vilket mysterium.

Sen 2-3 veckor senare igen uppleva, nej så tappade jag styrkan på vissa ställen igen. Grrr, jag vill inte. Jag vill komma dit, att kroppen är stabil och kanske bara behöver små, små justeringar. Jag tränar ju mycket. Det borde gå. Ja, så där kan jag hålla på och resonera med mig själv.

Kiropraktorer och jag har ett långt förhållande. Många olika har jag provat och känt mig för. Tips och rekommendationer, och jag vill testa. Kroppen – det viktigaste vi har inklusive kronan på allt - hjärnan med all vår kunskap, alla våra trosföreställningar, tillkortakommanden, där vi strävar efter att lägga ett framgångsrikt livspussel. Ett pussel, som blir en hjälp att kunna styra upp vår vardag. Att kunna bli alltmer kapabla att skapa våra liv, som vi önskar dem.

Minnesbilderna om min kropps historia kommer en efter en. Blindtarmsoperationen, när jag var 3 – 4 år, som fick så starka influenser på mig. I varenda terapi kom den upp. Denna otroligt hemska upplevelse, där jag var fullkomligt övertygad om, att de där grönklädda monstren runt omkring mig, skulle döda mig. Eterbedövningen som var så hemsk. Som gjorde det omöjligt att skrika på hjälp, på mamma.

Ideligen, ideligen kom denna händelse upp i alla de olika sorters terapier, som jag har gått, under min resa att utbilda mig till psykolog och psykoterapeut. Inte förrän jag utforskade Journey processen, så kunde min bearbetning fullbordas och jag visste – Jag kommer aldrig mer att komma tillbaka till detta på detta sätt. Och det har jag inte heller. Många erfarenheter.

Nästa kroppsincident, som dyker upp i minnesbanken – jag skulle vara med och hugga ved. 6 år. Jag hade en liten yxa och pappa hade en stor. Jag var snabb på att vilja använda den. Pappa hann inte riktigt med, så min tumme låg ovanpå ved klabben, som jag skulle klyva. Och si jag klöv tummen istället. På landet, ingen bil där då. Vad göra mer än desinfektionvätska och spjäla med en pinne och gasbinda. Ja, tittar jag på den tummen, så minns jag. Pappa och jag.

Det där snabba och lite för lite säkerhetstänkande har följt mig under många, många år och det har tagit lång tid att ta in, att jag är för snabb.

I gymnastiken – vill skulle hoppa över plintar. Det var kul och jag var ivrig. Satte händerna för långt fram och damp i golvet istället med dem. Aj, där bröt jag handleden. Ja, det var ju i stan, så där fanns ju sjukhuset nära och det blev gips ett antal veckor och sedan, som minnesmärke, en cysta i handleden. Denna hade en benägenhet att komma tillbaka gång på gång. Och den fick tömmas med hjälp av en ordentlig spruta. Läskigt? Absolut.

Nästa intressanta attack på kroppen. En vild skidtur nerför backarna. I Sälen tror jag det var. Å in i en trädrot, som stack upp, och jag gled tvärsöver och spräckte svanskotan. Det gjorde ont. Länge. Rätt var det var, så knöt sig alla nervtråds ändar och det gjorde ont. Men inget att göra mer än låta läkningen ha sin gång.

Bara för att några år senare slå upp den sprickan igen. Och igen i skidbacken. Nu börjar jag ta rygg på de mer försiktiga i backarna.

Minnesmärkena fick konsekvenser. Har jag slutat åka skidor? Nej. Men en viss oro kommer jag absolut ihåg, när det var dags att föda mitt första barn. Tänk om svanskotan skulle spricka.

Och när det var dags absolut inte syrgasmask. Där kom uppenbarligen min blindtarms operation farande och jag blev vansinnigt arg, när de försökte trycka masken över mun och näsa. Att det kunde hänga ihop med blindtarmsoperationen förstod jag långt senare.

Det är så intressant att kroppen bär på vår historia.

Nästa smäll då? På landet. Sommaren börjar gå mot sitt slut. Dags att packa ihop och dra mot storstaden med min söner. Men attans den där vindskivan mot sjön, som jag skulle måla. Jag hade ju inte gjort det… Det behövde göras inför vintern. Ja, det var till att bita ihop och sätta ihop stegen och klättra upp. Men min brist på försiktighet utmanade mig igen. Jag slarvade med att sätta ihop stegen, så högst upp på den, så kollapsar den och jag far i backen med den. Det blev inte Stockholm för mig utan ambulansen till sjukhuset, och barnen fick åka hem med moster o morbror. Och sen till pappa. Och Oskar, som skulle börja skolan och mamma kunde inte vara med. Det var hårt. Sen bar kroppen på tre kotkompressioner som successivt gjorde, att jag utvecklade en sned rygg, en svag scolios – högerkonvex i bröst ländrygg och vänsterkonvex i nedre ländrygg står det i mina papper.

Här börjar mitt äventyr med kiropraktorer, för detta gillade jag absolut inte. Nej, nu får musklerna och jag börja samarbeta på allvar…

Så i onsdags när jag går från Tuukka på Gamla Stans kiropraktik och kroppen är stabil och inga skevheter att upptäck. Gissa om det känns bra.  Min förundran över kroppens villighet att repareras är stor. Jo, jag har tränat och jag har arbetat för att räta ut den. Jag har ätit all Herbalife näring varenda dag. Mitt senaste tillägg – jag har tagit ordentligt med Herbalifeline Max -Omega 3 – för ytterligare smörja leder bl a. Om hjärnan också säger tack, så absolut gärna för mig.

Har jag känning någonstans i kroppen utav alla mina skador nuförtiden? Nej, jag känner mig både hel och stark och tacksam och förundrad.

Tacksam också för att ha en betydligt mycket mer försiktig kamrat i mitt liv. En vän, som jag låter mig ta rygg på i vissa avseenden och visa mig, genom sitt sätt att förhålla sig, en försiktigare väg. Det är bra att bli äldre, tänker jag. Äldre och erfarnare. Min villighet att utvecklas och lära mig har varit och är min hjälpreda.

JULI 20, 2017

Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka… ja, så skrev Karin Boye en gång. Vis av livets erfarenheter. Det gör ont att inte nå fram. Att inte bli förstådd. Mycket mycket ondare än många förstår. Förstod vi det, så tror jag, att vi skulle lägga ner mycket mer möda att verkligen lära oss konsten att kommunicera. Att både lyssna och dela med oss av vad vi tycker. Ett samtal. 

Två öron och en mun pratade Martin Ernst – en av huvudtalarna på Herbalifes Summer Spectacular, om i helgen.  Just för att sätta fokus på lyssnandet, som en så viktig del i kommunikationen. Lyssna, vara uppmärksam på varandra. Lyssna inte bara till orden som sägs, utan till andemeningen. Ord och andemening – så beroende av varandra för att vi skall känna oss förstådda. Att inte bli förstådd, att bli missförstådd – det gör ont. Det väcker upprördhet och motstånd. För många, som varit med om det många gånger, kan stubinen vara kort och aggressionen just under ytan. Det gör ont och väcker försvar. Och kommunikationen och samtalet går förlorat.

Många jag träffar på, säkert gäller det mig själv också många gånger, är så ivriga att få sagt sitt, att vi glömmer – det är ett möte, som är det meningsfulla. När dina åsikter möter mina. När vi är inställda på, att ge den vi pratar med tid och uppmärksamhet. Att vi faktiskt vill höra, vad den har att säga. Ett litet inlägg i SvD idag om nya ord i svenskan – där bl a mansplaining har tagit plats. Eller som krönikören också skriver – förkarlar resp fruklarar. Med andemening att man är självupptagen och ser bara det viktiga i att förklara sin position istället för mötet. Många gånger dessutom förklarar sådant, som den andre redan behärskar, i tron att man vet bäst. Ett könsmönster verkar ligga och lura i denna vass. Män förklarar för kvinnor – de som vet lite mindre etc. Och kvinnor vet till synes bäst på vissa territorier.

Kommunikation handlar om något annat. Det handlar om mötet mellan dig och mig.

Dock, det är lika viktigt, att man själv också vågar ta plats i samtalet. Lär sig konsten att ta plats på ett kommunikativt framgångsrikt sätt. Vågar lyssna av sig inåt, och känna efter, tänka efter, var står jag i denna fråga. Vad tänker jag? Vad vill jag? etc. Det är frestande och enkelt att göra som den andre vill. Det blir bra. Husfrid är en sjuka, som jag brukar beskriva som receptet på kärlekens död. Den är i slutändan garanterad. Att inte dela med sig av, vad man själv tänker och tycker, är också att långsamt förtvina i relationen. Förminska sitt eget värde i relationen. Låta den andra bli viktigare och viktigare – för det brukar bli mönster, som håller i sig – med mindre än, att vi bestämmer oss för att göra något åt saken. Personlig utveckling. Prislappen för att låta den här typen av mönster växa är just, att man drar sig ur relationen. Lite, lite, lite i sänder och samtidigt laddar vi den vi låter ”bli starkare” med negativitet. Det är ditt fel, att jag inte utvecklar min förmåga att ta plats. Om du inte, om du kunde, om du aldrig gjort etc. Så drar vi oss successivt undan. Ända bort till det är inte roligt längre. Det känns inte, som vi har något meningsfullt att säga varandra längre. Och det gör ont. Det blir inte längre en viktig relation. Ett viktigt sammanhang ända bort till ett viktigt samhälle. Så många alienerade människor, som inte gör sin röst hörd, och som inte blir hörda. Det gör ont.

Den smärtan måste vi förhålla oss till på något sätt. Bitter, besviken, resignerad, förbannad, upproriskt etc. Vi måste hantera den smärta, som inte blir förlöst. 

Någon av mina klienter sa häromdagen, hur roligt tror du det är att vara gift med en betjänt. Någon, som bara gör som jag säger. Det finns ingen passion, ingen lust kvar.

Det gör ont att inte bli förstådd. Det har en prislapp att inte anstränga sig att göra sig förstådd. Att förstå – en dans där båda parter behöver varandra.

FEBRUARI 20, 2017

Min svåger Toomas Tuulses familj kommer från Estland

Det är i sig en rikedom att ha fått förmånen att lära känna honom och hans ursprungsfamilj. Vilken familj. Pappa Armin konstprofessor och mamma Liidia psykolog. Det var en mycket färgstark och människovänlig familj. Lidiia lärde jag känna en hel del, och det var härligt. En stark kvinna och en varm kvinna.

I lördags fick jag chansen att komma med och lyssna in firandet av Estlands nationaldag lite i förtid. En stark dag trots att jag inte förstod en del av talen, då de var på estniska. Dock jag greps av stämningen. Den var så varm och inkluderande. Jag riktigt kände, här har vi något att lära.

Det talades bl a om Den sjungande revolutionen, som varade i över fyra år med olika protester och missnöjesyttringar. När sovjetiska stridsvagnar 1991 försökte stoppa frigörelseprocessen utropade Estlands högsta sovjet den självständiga staten Estland och bestred Sovjetunionens lagliga rätt till territoriet. Det samlades människor överallt och samlade kraft och inspiration genom att sjunga. Det var starkt och det var vackra framträdande även denna gång. Sången har en stor betydelse, så min glädje över svåger Toomas, som arbetar med Estniska kören så kreativt och härligt.

Där jag satt och reflekterade, så tänkte jag…. Det är inte så länge sedan just Toomas föräldrar och hans storebror i en öppen båt flydde från Estland till Sverige på flykt från förtryck och livshot.

Vem kostar på sig att lämna sina rötter, så mycket av sina ägodelar och relationer, sätter sig i en öppen båt och tar sig iväg till ett annat land? Det är inte på skämt.

Jag greps så av, hur viktigt det är att vi håller våra hjärtan öppna. Att vi värnar om mänsklighet och sträcker ut en hand. Men också och kanske är det den delen av planen, som vi inte gett tillräcklig med fokus, … vad händer sen, hur skall vi vägleda människor in i en gemenskap med oss, in i de demokratiska värderingar, som vårt land och vi kollektivt mejslat fram genom årtionde och århundrade. En vision om ett likvärdigt samhäll, där kvinnor har lika stort värde och lika stort ansvar som män.

Inte lämna människor åt sitt öde väl innan för gränserna i så stor utsträckning, som verkar ske nu. Utan verkligen att vi var och en funderar över, hur skulle vi kunna integrera de, som kommer hit. Och att vi kunde få fler föreställning typ den, som de hade på Kulturhuset, där en flykt över Medelhavet gestaltades. Hjälp oss att förstå, och hjälp oss att stå upp för, hur vårt samhälle fungerar. De goda exemplen – lär ut de till oss alla på alla olika vis.