ATT HĂ
LLA SITT HJĂRTA ĂPPET, VAD BETYDER DET EGENTLIGEN FĂR VĂ
R EGEN GLĂDJE
Min svÄger Toomas Tuulses familj kommer frÄn Estland
Det Àr i sig en rikedom att ha fÄtt förmÄnen att lÀra kÀnna honom och hans ursprungsfamilj. Vilken familj. Pappa Armin konstprofessor och mamma Liidia psykolog. Det var en mycket fÀrgstark och mÀnniskovÀnlig familj. Lidiia lÀrde jag kÀnna en hel del, och det var hÀrligt. En stark kvinna och en varm kvinna.
I lördags fick jag chansen att komma med och lyssna in firandet av Estlands nationaldag lite i förtid. En stark dag trots att jag inte förstod en del av talen, dÄ de var pÄ estniska. Dock jag greps av stÀmningen. Den var sÄ varm och inkluderande. Jag riktigt kÀnde, hÀr har vi nÄgot att lÀra.
Det talades bl a om Den sjungande revolutionen, som varade i över fyra Är med olika protester och missnöjesyttringar. NÀr sovjetiska stridsvagnar 1991 försökte stoppa frigörelseprocessen utropade Estlands högsta sovjet den sjÀlvstÀndiga staten Estland och bestred Sovjetunionens lagliga rÀtt till territoriet. Det samlades mÀnniskor överallt och samlade kraft och inspiration genom att sjunga. Det var starkt och det var vackra framtrÀdande Àven denna gÄng. SÄngen har en stor betydelse, sÄ min glÀdje över svÄger Toomas, som arbetar med Estniska kören sÄ kreativt och hÀrligt.
DĂ€r jag satt och reflekterade, sĂ„ tĂ€nkte jagâŠ. Det Ă€r inte sĂ„ lĂ€nge sedan just Toomas förĂ€ldrar och hans storebror i en öppen bĂ„t flydde frĂ„n Estland till Sverige pĂ„ flykt frĂ„n förtryck och livshot.
Vem kostar pÄ sig att lÀmna sina rötter, sÄ mycket av sina Àgodelar och relationer, sÀtter sig i en öppen bÄt och tar sig ivÀg till ett annat land? Det Àr inte pÄ skÀmt.
Jag greps sÄ av, hur viktigt det Àr att vi hÄller vÄra hjÀrtan öppna. Att vi vÀrnar om mÀnsklighet och strÀcker ut en hand. Men ocksÄ och kanske Àr det den delen av planen, som vi inte gett tillrÀcklig med fokus, ⊠vad hÀnder sen, hur skall vi vÀgleda mÀnniskor in i en gemenskap med oss, in i de demokratiska vÀrderingar, som vÄrt land och vi kollektivt mejslat fram genom Ärtionde och Ärhundrade. En vision om ett likvÀrdigt samhÀll, dÀr kvinnor har lika stort vÀrde och lika stort ansvar som mÀn.
Inte lĂ€mna mĂ€nniskor Ă„t sitt öde vĂ€l innan för grĂ€nserna i sĂ„ stor utstrĂ€ckning, som verkar ske nu. Utan verkligen att vi var och en funderar över, hur skulle vi kunna integrera de, som kommer hit. Och att vi kunde fĂ„ fler förestĂ€llning typ den, som de hade pĂ„ Kulturhuset, dĂ€r en flykt över Medelhavet gestaltades. HjĂ€lp oss att förstĂ„, och hjĂ€lp oss att stĂ„ upp för, hur vĂ„rt samhĂ€lle fungerar. De goda exemplen â lĂ€r ut de till oss alla pĂ„ alla olika vis.
En stor utmaning för vÄrt samhÀlle verkar det dock vara, men  sÄ vÀrt det, tÀnker jag, efter att ha kÀnt pÄ den dÀr hÀrliga, varma kÀnslan en lördag eftermiddag i Stockholm .
