#utgivning

I dag sjöng jag tillsammans med musikern Miranda min text som jag skrev för åratal sedan. Det känns lätt rätt jävla häftigt. Nynnar på melodin och texten får ny dimension. För det som var då är ett annat liv. Jag skrev då och idag sjunger vi. En ny arena som inte är helt främmande, men jag känner mig långt ifrån coolast i världen med det. Låtarna ska framföras på en scen eller i en lokal i samband med en utgivning. Musik är inte något som rinner ur mig som orden. Men det är ändå hemma på något vis. Som om min röst tycker om det. Att berätta en med pennan historia har jag gjort mången gång. Att berätta genom sång inte lika många gånger. Men när det väl sker ska det ske med alla sinnen. Jag ska smaka, lukta och känna musiken. 

Boken Det viskade till mig små dystra mirakel finns nu att köpa hos bokhandlarna på nätet: AdLibris: http://www.adlibris.com/se/bok/det-viskade-till-mig-sma-dystra-mirakel-9789198239805 Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789198239805/det-viskade-till-mig-sma-dystra-mirakel/

Diktsamlingen är Camilla Carlqvists första utgivna bok och litterära debut. Hon har tidigare skrivit noveller, artiklar och reportage för olika tidskrifter. Vid sidan av skrivandet är hon verksam som grafisk formgivare. Hon har formgett bokens omslag och fotograferat de bilder som finns inuti. Några av hennes fotografier kan du även se här på vår hemsida.

Ny bok ute nu!

Författarintervju: Camilla Carlqvist Berätta om din bok som kommer ut i dagarna! Det är en prosalyrisk bok med en samling dikter, 96 stycken räknade jag det nyss till, som tillsammans väver ihop en berättelse om en trasslig kärleksrelation. Det handlar kortfattat om passion och sorg och är nog som helhet en ganska dyster historia. Det är en berättelse som främst utspelar sig i Paris, men även Marseille och Nordafrika förekommer som platser. Vad vill du att läsaren ska känna när hen läser din bok? Jag hoppas såklart att läsaren på något sätt blir berörd av min berättelse. Jag vill också gärna förmedla en liten del av livets komplexitet. Situationer och lösningar som kan tyckas enkla och självklara blir ju betydligt mer komplicerade, oförklarbara och irrationella när vi hamnar mitt i dem. Förutom en del svärta, vill jag visa på några av alla de grådimmiga nyanser som vi ibland måste famla oss igenom i livet. Och det här med att följa vårt hjärta, oavsett. Varför utspelar sig berättelsen i Paris? Jag dras ständigt till Paris av olika anledningar, och skriver gärna om det jag upplever, antingen på plats när jag är där eller efteråt. Den här berättelsen utspelar sig mestadels i Paris, så det var självklart för mig att behålla det. Jag hoppas också att det finns någon annan än jag som tycker att Parismiljöer är inspirerande. Vad tycker du mest om med Paris? Jag uppskattar allt som Paris har att erbjuda, men framförallt tycker jag om hur Paris får mig att må när jag är där. Atmosfären passar mig så bra, och jag tycker att jag kommer närmare mig själv när jag är där. Det är direkt och rakt på liksom, passionerat, med allt vad det innebär. Paris är också så mycket i tiden och samtidigt så mycket i historien. Den har därför så många intressanta lager, och du blir aldrig klar med den. Jag har alltid älskat Paris, och när jag var liten brukade jag ibland ljuga och säga att jag bodde där. Vet inte riktigt varifrån detta tidiga Parisälsk kommer, men förr brukade jag tro att jag har levt tidigare liv där. Det tror jag nog inte riktigt längre, men vem vet. Vad fick dig att börja skriva? Jag skriver hela tiden för mig själv, och har så gjort sedan jag lärde mig forma ord med penna. Jag har kvar mina gamla dagböcker, den äldsta är från när jag var sex år och med spretig handstil skrev att jag älskade Brian Connolly i gruppen Sweet. Sedan har det utvecklats därifrån. Jag fick min första skrivmaskin när jag var åtta år och minns att jag jämt skrev saker på den. Ibland skickade jag in små noveller till tidningar och sådär. Jag har senare också jobbat med att skriva artiklar och reportage i olika tidningar. Men nu kände jag att jag ville och vågade skriva mer personliga saker för andra att läsa. Vill se hur det känns och var skrivandet tar vägen. Det är ju en dröm att ge ut en bok, men jag har inte riktigt varit redo förrän nu. Vad inspirerar dig i ditt skrivande? Jag inspireras mycket av olika platser och atmosfärer. Skumma, spännande och pittoreska ställen. Reser mycket och gärna, både kortare och längre sträckor, och älskar road trips där du upptäcker och gör oplanerade saker på vägen. Jag söker mig gärna till ruffare platser, och inspireras väldigt sällan av det som är fint och enligt normen lyckat. Läser gärna poesi och biografier, och prenumererar på massor av utländska magasin, även sådana som jag inte förstår språket i. Jag släktforskar även en del, vilket kan ta dig till platser och tillstånd du inte hade en aning om. Det ger också direkta tankar och idéer till mitt eget skrivande tycker jag. Hur ser din arbetsplats ut? Jag skriver helst i min smartphone, så min arbetsplats är väl egentligen överallt och ingenstans. Jag antecknar kortfattat när jag får en idé eller en tanke, och sätter sedan ihop det till längre texter. Ibland pratar jag in tankar, när jag inte har möjlighet att skriva, och ibland använder jag penna och papper. I slutskedet sammanställer jag allt i datorn hemma, med mina tre katter slumrandes bredvid. Vad läser du själv för böcker? Har du några favoritförfattare? Eftersom jag är så förtjust i Paris och atmosfärer läser jag gärna Patrick Modiano. Han är som en idol för mig, och jag blev väldigt glad när han förra året tilldelades Nobelpriset i litteratur. Hans böcker är fantastiska, och också så aktuella idag, i den verklighet eller overklighet vi lever i. Jag läser en del nya böcker, men de författare som jag gärna återkommer till är mestadels gamla klassiker som till exempel Marguerite Duras, Francoise Sagan, Sylvia Plath, Nils Ferlin, Tomas Tranströmer, Gunnar Ekerlöf, Karin Boye och Edith Södergran. Återkommer också gärna till Mare Kandre och Carina Rydberg. Ganska dystra författare allihop. Vad gör du när du inte skriver? Jag jobbar som grafisk formgivare, så det är det jag mest sysslar med till vardags. Formgivning och text har alltid gått hand i hand genom mitt liv, och jag tror att jag har jobbat ungefär lika mycket med båda. Och så roadtrippar jag, hobbyfotograferar, lyssnar på musik, ser på film, läser, snokar runt på antikvariat och loppmarknader, ser på utställningar, dricker kaffe, promenerar och sitter på parkbänkar. Ungefär så.

Nu är denna bok färdigtryckt! Finns snart i en bokhandel nära dig. Boken heter Det viskade till mig små dystra mirakel och är skriven av Camilla Carlqvist.

Wahlström & Widstrand

den skönlitterära redaktionen