Lena Mellin och den politiska kaffesumpen
FÄ saker fÄr det att pirra till i magen pÄ politiska kommentatorer som en ny opinionsundersökning att sÀtta tÀnderna i. Likt en spÄgumma petar de fingrarna djupt i den politiska kaffesumpen och slÀnger ur sig vilda spekulationer som vore det strÄlat in i deras huvuden direkt frÄn en högre makt.
Det som möjligtvis kan konkurrera om att ge politikspanarna stÄpÀls Àr en gammal hederlig regeringskris. Aldrig har det funnits ett mer gyllene lÀge att med sÀker stÀmma deklarera vad precis alla borde ha gjort annorlunda.
SÄ förestÀll er bara den jackpot det innebÀr nÀr de tvÄ sakerna kombineras.
HÀromdagen var det Lena Mellin pÄ Aftonbladets tur att lÄta ögonen lysa mjölkvita och spana in i etern. Och resultatet blev ett politiskt horoskop drÀnkt frÄn ingress till byline i tveksamma slutsatser och genomskinlig partiskhet. LÄt oss ta en nÀrmre titt!
Förtroendet för V-ledaren Nooshi Dadgostar har gÄtt som en raket under denna korta period. Andelen som har stort eller mycket stort förtroende för henne har ökat med hela sju procentenheter under denna korta tid. Nu har 39 procent, nÀstan fyra av tio, stort eller mycket stort förtroende för henne.
Förtroendet för VÀnsterpartiets partiledare har skjutit i höjden efter att hon tog stÀllning mot marknadshyror. Det hÀr var nÄgot VÀnsterpartiet hade lovat att göra sen lÀnge, och att en politiker faktiskt gör vad de lovat Àr uppenbarligen nÄgot som uppskattas av mÄnga vÀljare. Det hÀr Àr Àrligt talat en ganska enkel analys att göra. Men den verkar inte passa in i Lena Mellins vÀrldsbild, för hon vÀljer istÀllet en annan vÀg.
Man kan tycka att det Àr mÀrkligt eftersom det var VÀnsterpartiets motstÄnd mot ett utredningsförslag om fri hyressÀttning i nybyggda hus som utlöste den nuvarande krisen och att regeringen röstades bort. MÄnga vÀljare anser att det Àr rent trams. Men trots det ökar förtroendet för Dadgostar.
Trots att Lena Mellin alltsÄ sitter pÄ facit - att det Nooshi Dadgostar och vÀnsterpartiet gjorde var enormt populÀrt bland deras vÀljare - sÄ vÀljer hon att kasta bort det till förmÄn för att pÄpeka att mÄnga vÀljare faktiskt tyckte att det var tramsigt. IstÀllet för att fundera pÄ varför förtroendet ökar gör hon poÀngen att det inte borde öka.
Om jag vore en cyniker hade jag kanske sagt att Lena Mellin Àr mer intresserad av att uttrycka sin egen Äsikt Àn att skildra verkligheten hÀr. Men lÄt oss istÀllet gÄ vidare och se vad mer för guldkorn vi kan grÀva fram.
Det gör det ocksÄ för statsminister Stefan Löfven. Under den senaste veckan, sedan han röstades bort för att en majoritet i riksdagen saknade förtroende för honom, har hans förtroende stÀrkts hos allmÀnheten med tvÄ procentenheter.
HÀr görs ingen analys alls, vilket kan tyckas mÀrkligt. UngefÀr lika mÀrkligt som det kan tyckas att Löfven stigit i förtroende trots att han röstats bort frÄn sin position som statsminister. Kanske kÀnde Lena inte att hon hade nÄgon bra analys hÀr och gav istÀllet bara upp.
En intressant sak att ta upp hÀr Àr konceptet felmarginal. En sak som ni kanske inte vet om mig Àr att jag pluggade journalistik en gÄng för ungefÀr fyra miljarder Är sedan. Jag var visserligen en absolut bedrövlig student som snubblade mig genom mina tre Är pÄ universitetet och sedan direkt gav upp pÄ idén att bli journalist, men nÄgonstans lÄngt bak i huvudet minns jag fortfarande lektionerna i statistik.
NÀr man gör en statistisk undersökning Àr det sÀllan möjligt att frÄga hela populationen man vill dra slutsatser om. Demoskop, som utfört den hÀr opinionsundersökningen, har exempelvis inte frÄgat alla tio miljoner invÄnare i Sverige om deras Äsikt om partiledarna. IstÀllet har de frÄgat 1184 personer, och extrapolerat statistiken frÄn svaren de fick.
Man kan sÄ klart inte veta sÀkert att de 1184 personerna Àr ett perfekt genomsnitt för det svenska folket, sÄ dÀrför mÄste man rÀkna med en viss felmarginal. Aftonbladet har inte valt att publicera nÄgon information om undersökningens felmarginal, i alla fall inte i den hÀr texten, vilket tyvÀrr Àr vanligare Àn man skulle önska i tidningsbranschen, men lite googlande tog mig till Demoskops egen sida om felmarginal.
SÀg att skattningen av sympatierna för ett visst parti Àr 18 % i ett urval om 1000 personer. Det ger en felmarginal pÄ +/- 2,5 %. Felmarginalen kompletteras med nÄgot slags sannolikhetsutlÄtande, en konfidensnivÄ. Ofta Àr denna nivÄ satt till 95%. Det betyder att om undersökningen upprepades mÄnga gÄnger skulle felmarginalen skriven som ett konfidensintervall 18% +/- 2,5 % innehÄlla det sanna vÀrdet i 95 % av fallen.
De rÀknar alltsÄ med en felmarginal pÄ 2,5%, med en konfidensnivÄ pÄ 95%. NÀr jag gjorde en egen utrÀkning via en tjÀnst online sÄ fick jag det till 3%, men jag Àr ganska dum i huvudet, sÄ jag kan inte svara pÄ vem som har rÀtt. Oavsett om felmarginalen Àr 2,5% eller 3% sÄ Àr den dock högre Àn den rapporterade ökningen med tvÄ procentenheter för Löfven. Vilket betyder att den siffran Àr helt meningslös, nÄgot man tycker att en professionell journalist som Lena Mellin borde veta.
Har förtroendet för Löfven ökat? Kanske. Men statistiken som Aftonbladet har kan inte anvÀndas för att dra den slutsatsen.
Förlorat pÄ regeringskrisen har dÀremot Centerledaren Annie Lööf gjort. VÀljarnas förtroende för henne har minskat med tre procentenheter pÄ drygt en vecka.
Tre procentenheter Àr precis över felmarginalen som Demoskop anger, sÄ lÄt oss anta att förtroendet faktiskt har sjunkit för Annie Lööf, Àven om det Àr ganska osÀkert. Vad kan dÄ detta bero pÄ?
Förklaringen kan vara hennes motstÄnd mot allt samarbete med Sverigedemokraterna och VÀnsterpartiet. Hon kan framstÄ som alltför principfast.
Slutsatsen att det Àr Annies Lööfs överdrivna principfasthet som gjort att hon fallit i allmÀnhetens ögon Àr bara möjlig om man ignorerar det faktum att Nooshi Dadgostar fÄtt ökat förtroende just tack vare sin principfasthet. Som tur Àr har Lena Mellin gjort precis det, sÄ hÀr finns ingen logisk inkonsistens att hitta.
Det kan sÄ klart vara sÄ att det faktiskt Àr ovilligheten att samarbeta med bÄda SD och V som satt henne i skiten, det lÄter för mig som en inte helt otrolig analys faktiskt, men om det Àr sÄ sÄ skulle jag inte sÀga att problemet var hennes principfasthet. Om jag skulle gissa skulle jag istÀllet tro att problemet Àr det konsekventa likstÀllandet av de tvÄ partierna som folk nu börjar tycka skaver.
Men vi Àr inte hÀr för att diskutera vad jag tror, det hÀr Àr Lenas tid att skina.
Tappat har ocksÄ Moderatledaren Ulf Kristersson gjort. Han förklarade att det var omöjligt för honom att vÀljas till statsminister efter att ha funderat pÄ saken i mindre Àn tvÄ dygn.
Förtroendet för Kristersson har under den senaste veckan minskat lika mycket som den ökat för Stefan Löfven, tvÄ procentenheter. Men Kristersson Àr fortfarande den partiledare som flest vÀljare har stort eller mycket stort förtroende för.
HÀr har vi igen ett fall dÀr Àndringen faller inom felmarginalen, sÄ vi borde helt bortse frÄn siffran. Men det har inte Lena Mellin gjort, sÄ det Àr fortfarande intressant att ta det i beaktning nÀr vi tÀnker pÄ hennes övergripande analys. Om det nu faktiskt var sÄ att Ulf hade fallit i opinionen sÄ gÄr det ju lite emot Lena Mellins tankar om att det skulle vara Annie Lööfs principfasthet som var problemet, eftersom Kristersson helt saknar principer.
Det kan ju fortfarande vara sÄ att det Àr Kristerssons principlöshet som gjort honom sÄ populÀr som han Àr, och att det Àr andra saker som nu stÀllt till det (eller inte stÀllt till det, siffrorna Àr som sagt fortfarande inom felmarginalen), men nog kÀnns det lite som att Lena mest gissar hÀr.
Vilket ju sÄ klart Àr precis vad hon gör.
Nooshi Dadgostar nÄr tre toppnoteringar i den hÀr mÀtningen. Hon Àr för det första den partiledare som de kvinnliga vÀljarna just nu har det högsta förtroendet för. För det andra Àr hon den partiledare som den yngsta vÀljargruppen, under 30 Är, har högst förtroende för. Det kan bero pÄ frÄgan hon tagit stridit för eller snarare emot, fri hyressÀttning. Den frÄgan Àr större och viktigare bland de yngre vÀljarna Àn bland andra.
Ding ding ding! Det kÀnns kanske lite mÀrkligt att det tog sÄ hÀr lÄng tid innan Lena Mellin nÄdde slutsatsen att vÀljarna gillar en politikers politik, men jag Àr bara glad att hon till slut hittade hit. Grattis Lena!
Dadgostar Ă€r dessutom den partiledare som lĂ€gst andel vĂ€ljare saknar förtroende för. âBaraâ en fjĂ€rdedel av vĂ€ljarkollektivet saknar helt förtroende för henne. Samma siffra för Nyamko Sabuni (L), som ligger sĂ€mst till, Ă€r 64 procent.
TĂ€nka sig, trots att âmĂ„nga vĂ€ljareâ, enligt Lena Mellin, anser att V:s handlingar Ă€r ârent tramsâ sĂ„ Ă€r det vĂ€ldigt fĂ„ som inte har förtroende Dadgostar. Det Ă€r ju rent av chockerande.
Stefan Löfven ligger femma i partiledarnas förtroendeliga. Statsministern borde ligga högre men har alltsÄ stÀrkt sin stÀllning nÄgot sedan han röstades bort.
Det har han alltsÄ inte.
Noteras bör dock att det Àr fler som helt saknar förtroende för Löfven, 52 procent, Àn som har det, 35 procent.
HÀlften av alla manliga vÀljare har stort eller mycket stort förtroende för Ulf Kristersson (M), nÄgot fÀrre Àn för en vecka sedan. Det Àr dÀr han har sin starkaste supportergrupp. Annie Lööf har alltsÄ tappat förtroende i hela vÀljarkollektivet men allra mest bland mÀnnen. DÀr kan man tala om ett ras, nio procentenheter pÄ bara drygt en vecka. Kanske retar hennes principfasta hÄllning upp dem?
Lenas nÄgot inkonsekventa hÄllning tidigare fÄr hÀr kanske sin förklaring. Det Àr sÄ klart mÀn som hatar principfasthet. De ser nÄgot med principer och börjar genast tugga fradga, slÄ nÀven i bordet och hoppa upp och ner i rent raseri.
Men Lööf har ocksÄ tappat stort bland vÀljarna under 30 Är under den senaste veckan, fem procentenheter. Förklaringen kan vara samma som för Dadgostars uppgÄng - hyresfrÄgan. En varningsklocka för Lööf borde det ocksÄ vara att hela 60 procent helt saknar förtroende för henne. Bara Nyamko Sabuni och Per Bolund (MP) ligger sÀmre till.
Liberalerna med Nyamko Sabuni i spetsen bytte sidan i politiken samma dag som Stefan Löfven fick sparken av riksdagen och den förra DemoskopmÀtningen gjordes. Sedan dess har förtroendet för henne ökat nÄgot, med tvÄ procentenheter. Hon ligger inte lÀngre sist i förtreondeligan. Bara nÀst sist. Vi fÄr se om trenden Àr bestÄende.
à terigen pratar vi hÀr om en Àndring med tvÄ procentenheter, vilket Àr inom felmarginalen och kan ignoreras. Men att byta sida i politiken Àr antagligen principlöst nog för att ökningen ska passa perfekt in i Lena Mellins vÀrldsbild.
En solklar vinnare pÄ regeringskrisen Àr alltsÄ VÀnsterpartiets Nooshi Dadgostar. Av huvudrollsinnehavarna har ocksÄ Stefan Löfven gynnats. Medan förtroendet för Annie Lööf och Ulf Kristersson har minskat.
Av de fyra partiledare som Lena Mellin lyfter fram i sin slutsats Àr det alltsÄ bara tvÄ vars popularitetsförÀndring faktiskt Àr statistiskt sÀkerstÀlld, och den ena av dem bara precis. Men sÄdana detaljer kan vi sÄ klart inte lÄta stÄ i vÀgen nÀr vi plirar i spÄkulan.
Jag har en teori om att politisk analys har en degenerativ effekt pÄ den mÀnskliga hjÀrnan. Jag har inga direkta belÀgg för den teorin, men det kÀnns vÀl ganska passande i sammanhanget.
Folk som tillbringar all sin tid med att kommentera politik som om det vore en fotbollsmatch förlorar med tiden sin förmÄga att faktiskt förstÄ att politiken ocksÄ pÄverkar och pÄverkas av verkligheten. IstÀllet reduceras politiken till en rad taktiska manövrer vars enda syfte Àr att plocka politiska poÀng. Och det Àr bara i den vÀrldsbilden som principfasthet kan presenteras som ett problem att göra sig av med.











