Våren verkar vara här och vad passar väl då bättre än en promenad? Thomas och Johan ger de bästa tipsen kring denna motionsform! Hur gör du? Var gör du det? Vad behöver du veta inför en promenad? Vem promenerade den första promenaden? Kul med tre treor i avsnittets nummer!

Jag har aldrig gillat att promenera, det har väl hänt nån gång att andan fallit på men som regel tycker jag det är tråkigt. Med sällskap går det bra, men det är ont om sånt dagtid. Simon behöver ju å andra sidan komma ut, så jag har liksom inte haft så mycket till val. Jag kan inte lyssna på musik när jag går med honom, för då hör jag honom inte om han börjar gny, MEN man kan lyssna på poddar :)…

Det är påskdag. Vi har övernattat på sommarstugan och lämnat de två äldsta flickorna på gården för att gå på promenad med två-åringen. Aprilsolen värmer när vi kommer ut från skogen och svänger ut på kalhygget. Frun säger: ”det är ganska skönt att gå i en två-årings takt”.

Och det är det ju. För sällan promenerar man i den takten. Vi funderar på några synonymer till orden gå och promenera. Flanera, spatsera, vandra, marschera kommer vi på. Andra är strosa, traska, ströva.

Vi fortsätter att samtala om ord och språk. Språket lever som bekant. Nya ord kommer in, ord som inte används faller bort. Ord som beskriver att ”förflytta sig till fots” genomgår också förändringar. Ord som allt mer används i den betydelsen är gå och promenera. Vandra kan också användas. Ord som faller bort är flanera, spatsera, ströva och i viss mån strosa.

Vad beskriver en sådan här utveckling? En ”promenad” är nyttig. Den ger motion, avbrott och frisk luft. En promenad kombinerar nytta och nöje. Promenaden har ett mål – det kan vara en sträcka eller en tid. ”Vandra” används för att beskriva en upplevelse, som att ”vandra i fjällen”.

Men den lustfyllda förflyttningen till fots, som stannar upp för att känna solen i ansiktet eller för att se hur smältvattnet rinner, den saknar vi snart ord för. Tomas Sjödin skriver i ”Det händer när du vilar”:

Att vila är att bestämma sig för att det just nu är bra nog.

Börja cykla!

Det var en fantastisk promenadsöndag idag. Vilken tur att vi hade stämt träff med Desirée och Calle i Hagaparken. Dessutom dök några andra kompisar Cilla och Arvid och deras tre barn upp. I samlad trupp begav vi oss således mot de klassiska koppartälten där vi fikade, pratade, lekte och lyssnade på en jättegammal gubbe som spelade några fina toner på pianot. En perfekt söndag med andra ord!