Promenera eller spatsera?
Det Ă€r pĂ„skdag. Vi har övernattat pĂ„ sommarstugan och lĂ€mnat de tvĂ„ Ă€ldsta flickorna pĂ„ gĂ„rden för att gĂ„ pĂ„ promenad med tvĂ„-Ă„ringen. Aprilsolen vĂ€rmer nĂ€r vi kommer ut frĂ„n skogen och svĂ€nger ut pĂ„ kalhygget. Frun sĂ€ger: âdet Ă€r ganska skönt att gĂ„ i en tvĂ„-Ă„rings taktâ.
Och det Àr det ju. För sÀllan promenerar man i den takten. Vi funderar pÄ nÄgra synonymer till orden gÄ och promenera. Flanera, spatsera, vandra, marschera kommer vi pÄ. Andra Àr strosa, traska, ströva.
Vi fortsĂ€tter att samtala om ord och sprĂ„k. SprĂ„ket lever som bekant. Nya ord kommer in, ord som inte anvĂ€nds faller bort. Ord som beskriver att âförflytta sig till fotsâ genomgĂ„r ocksĂ„ förĂ€ndringar. Ord som allt mer anvĂ€nds i den betydelsen Ă€r gĂ„ och promenera. Vandra kan ocksĂ„ anvĂ€ndas. Ord som faller bort Ă€r flanera, spatsera, ströva och i viss mĂ„n strosa.
Vad beskriver en sĂ„dan hĂ€r utveckling? En âpromenadâ Ă€r nyttig. Den ger motion, avbrott och frisk luft. En promenad kombinerar nytta och nöje. Promenaden har ett mĂ„l â det kan vara en strĂ€cka eller en tid. âVandraâ anvĂ€nds för att beskriva en upplevelse, som att âvandra i fjĂ€llenâ.
Men den lustfyllda förflyttningen till fots, som stannar upp för att kĂ€nna solen i ansiktet eller för att se hur smĂ€ltvattnet rinner, den saknar vi snart ord för. Tomas Sjödin skriver i âDet hĂ€nder nĂ€r du vilarâ:
Att vila Àr att bestÀmma sig för att det just nu Àr bra nog.
Flanerandet, spatserandet, strosandet och strövandet beskriver detta. Just nu Àr det bra nog. Men dessa ord anvÀnder vi nÀstan inte mer. Det mÄlinriktade Àr pÄ intÄgande. Det marscherar in.
