#ondska

Man måste förstå det goda i saker, för att urskilja det verkligt onda.

Människans mörka sida

Evil must be healed by good, not by evil.

Man kan inte bekämpa Fienden med hans egen Ring utan att bli till en Fiende ...

Litet historiekunskap gör en beklämd med känslan av den evinnerliga tunga massan av mänsklig orättfärdighet: gammal, gammal, trist, ändlös upprepad oföränderlig obotlig ondska ... Och samtidigt vet man att det alltid finns mycket gott: mycket mer fördolt, mycket mindre klart skönjbart, och det bryter sällan öppet och synligt fram som skönhet i ord eller handling eller uppsyn, inte ens när helgelse, vida större än den för ögonen uppenbara ondskan, faktiskt föreligger. Men jag fruktar att för alla utom ett fåtal är saldot i det egna livet ett underskott - vi gör så litet som är positivt gott, ens ifall vi negativt undviker det som är aktivt ont.

I det verkliga (yttre) livet står människor på båda sidorna: vilket innebär en brokig allians av orker, djur, demoner, enkla naturliga hederliga människor, och änglar. Men det gör viss skillnad vilka som är ens anförare och ifall de i sig är orklika!

Allt som är och görs har ett värde i sig självt, vid sidan av sin 'orsak' och 'verkan'. Ingen människa kan bedöma vad som verkligen pågår [ur evighetens synvinkel]. Allt vi vet, och det till stor del genom förstahandsupplevelse, är att ondskan arbetar med väldig makt och ständig framgång - förgäves: den bereder alltid bara marken för oförutsett gott att gro i. Så är det i allmänhet, och så är det i våra egna liv.....

Monster existerar, men de är alltför få för att verkligen vara farliga; de vanliga människorna är mycket farligare ...