#komigen

Har just överlevt årets dödsförkylning. Oklart om jag borde messa runt och be om ursäkt till de som jag kanske hann smitta innan det bröt ut... Kanske skicka blommor. J föreslog att jag skulle göra ett storkok grönsakssoppa att dela ut. Kanske vore en fin idé.

Verkar också som att Bellmans tystnad berott mer på att han är lite korkad är på att han inte vill ses igen. Tur. 

Luggen gick precis härifrån. Jag känner mig så jävla rökt. Det här kommer med största sannolikhet sluta i någon form av känslomässig kollaps från min sida, och tydligen i någon typ av samvetskollaps från hans. Han är så fantastisk, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Han är så härlig att ta på, så skön att ligga med, och jag gillar att prata med honom. Jag skulle vilja ställa så många frågor om hur, när och varför, men kommer nog aldrig få tillfälle att göra det. Härom veckan så slog det mig även att jag antagligen aldrig någonsin kommer att få vakna bredvid honom, och just då så kändes det lite ledsamt. Nu har jag nog hunnit vänja mig vid tanken, ändå. Jag glömmer hela tiden att jag egentligen bara är som ett svart hål i hans liv, korta perioder av tid när ingen, förhoppningsvis, ifrågasätter var han är och vad han gör. Helvete. Det var i alla fall fantastiskt härligt att träffa honom igen, och jag antar att det ska ses som en komplimang när killen kommer på sig själv innan han ens fått på kondomen... Vi laddade om och låg lite till efter det också, men han lyckades inte komma igen. Men han är så härlig.

Kan också tillägga att jag sov hos Bläcket inatt. Det här gången låg vi. Innan vi låg så fick jag dock retas en stund. Det är rätt kul, att retas, att bestämma, att säga nej och sätta gränser. Han verkade också uppskatta det. Och han är en mys-sovare, till skillnad från Studenten.