Land to Light On,
SÄ mÀrkligt. Idag fick jag för mig att titta tillbaka pÄ mina översÀttningar av Dionne Brand. Land to Light On. Det kÀnns som en livstid sedan jag höll pÄ med det. Vet inte om det nÄgonsin kommer bli klart, jag fann Dionne Brand för ca 4-5 Är sedan. En tid dÄ jag sökte efter det perfekta Àmnesvalet för en litteraturvetares ambitioner. Och kanske i en tid dÄ översÀttningsakten i sig var ett konkret sÀtt att bli bÀttre, att mÄ bÀttre. SÄ djÀvulskt svÄrt det var. Inte alltid men ofta. Den frÀmsta anledningen att jag började översÀtta Land to Light On var att jag ville lÀsa dikterna sÄ noggrant som möjligt. Jag ville se hur Brand hade byggt sin dikt... Kanske för att Dionne Brand var en av de poeter som berörde mig pÄ ett sÀrskilt sÀtt, i en sÀrskild tid i mitt liv,, hon formulerade och satte ord pÄ ett raseri, en sorg och stillnad som jag inte hade funnit nÄgon annanstans.
NÄvÀl, vi fÄr se det kanske blir klart, eller inte,  vid det hÀr laget har jag lÀrt mig att det inte Àr meningen att man ska göra klart allt. Vissa saker gör det de skulle i ens liv utan att man blir fÀrdiga.
