Inte ens minnenas söttma finns kvar som tröst det är de ärriga såren som har börjat blöda igen Sakta, sakta förbereder jag mig för döden gräver min egen grav samtidigt som jag mumlar för mig själv: Jag vill inte bli till föda för underjordens maskar jag vill inte att eldens glupska lågor ska slingra sig kring min kropp och förvandla den till en grå askhög som sen kastas i det ofantliga havet Jag vill bli ett moln ett moln som då och då välsignar jorden med sina regngråtande tårar