#imorgon

Vi åkte in till Hallsberg för någon dag sen och det som varit varje morgon som en standard var nu avlägset och främmande. Det var inte alls hemma. Som att man känner ett avstånd. Det hamnar som i en bubbla man inte längre kommer in i. Egentligen är det superstrange att både han och jag är hemma dag ut och dag in nu men ändå så har jag vant mig. Det är inget konstigt att inte åka iväg nu. Det här är min verklighet. Det är väl det som blir så farligt om man anpassat sig till något man inte tycker om. Man låser in sig i det mörkret och tror på nåt sätt att det är Sanningen. I själva verket är sanningen...flytande. Det beror på när, var och hur. När jag är stark är det sant eller högst troligt att jag kommer bete mig på Ett sätt och skapa den verkligheten och tvärtom. Men båda är ju sanna. Jag är stark och svag, vi har det bra och dåligt, jag är glad och olycklig. Nu känns det sjukt främmande att väga 40kg för mycket. Det är nästan som en konstig dröm men för många år var det i allra högsta grad verkligt. 

Man kan oroa sig för framtiden för att man tror att det finns typ tre valmöjligheter, tre olika dörrar. Är det så att ingen verkar rätt eller lockande är det lätt att falla in i sorg och depression. Men så kommer någon en dag och öppnar en fjärde och hela ens världsbild skiftar. Det hade inte fötts än. Man hade inte kunnat föreställa sig dörr fyra. Hjärnan hade gått runt samma bana istället för att leta nya vägar, eller kanske försökt och inte hittat några. 

I själva verket så är det taket vi ALLTID missar. Kanske för att vi måste? För att vi vill? För tittar vi upp så är det fullkomligt PEPPRAT med olika dörrar. Så många att de knappt får plats. Att tro att vår verklighet består av tre dörrar är nästan skrattretande. Det är mest hjärnan och dess vanor. Det är för att vi går i samma spår och det är därför det vi ser av verkligheten. 

SÅ många gånger har min verklighet böjt och förändrat sig. Det kan räcka med att någon ger en ny vinkel på det hela och plötsligt sprängs hjärnan lite. HUR kunde man MISSAT dörr FEM? Den vaju supernära! 

Vi lockar till och drar oss ifrån olika saker hela tiden. Så mycket verkar ske i det dolda att när det väl dyker upp är det skitkonstigt medan i själva verket har varit på väg länge. Sånt är superstrange. 

Vi lever som om vi tror att imorgon kommer se ut som idag eller som vi vill att imorgon ska vara. Men imorgon är dolt. Det skapas just nu men är inte klart förrän imorgon. Det verkar vara baserat på våra djupaste behov och önskningar, sådana som vi knappt vet om att vi har. En slags perfekt spegelbild av hur det ser ut under ytan på alltet.

Stanley Jacobsen