16 januari 2025
MÄnga kÀnslor nu.
Bröt ihop totalt hos psykologen idag nÀr hon frÄgade om kÀnslor och inte bara hur jag ska vara sÄ förstÄende för deras beteende. Jag har liksom inte varit i den hÀr delen att..de kanske faktiskt inte var...perfekta. Att de gjorde massa skit som har fuckat upp mig. Jag fick prova att kÀnna ilska. Och nÀr hon sa nÄt om "hur tror du ett barn som fÄr lÀra sig dedÀr gör"? sÄ bara...bilden började mÄlas upp. Ett barn som skulle lÀra sig att hÄlla kÀft och inte fÄ ta plats. En bortglömd dÀr det alltid Àr nÄgon som har det vÀrre sÄ hennes kÀnslor inte spelar roll. Alla andra var viktigare, jag var statisten.
SÄr som kan ta livstider att lÀka.
Det kÀndes banalt att prata om hur alla fick en tÄrtbit den dÀr gÄngen men nÀr jag kom fram var det ingen bit kvar. Men pÄ nÄt sÀtt var det en passande metafor. Jag som lÀrt mig att hyperfokusera pÄ mÀnniskors kÀnslor för att överleva, för att det fanns ju inget större brott Àn att trampa pÄ nÄgons kÀnslor genom att behöva stöd. DU kan ju inte behöva HjÀlp..! Det Àr ju JAG som behöver hjÀlp ! Det gick inte att lÀsa av 25 personers behov samtidigt sÄ ...jag stÀngde av. Och dÀr stannade jag i Äratal.
Jag bara fattar nu hur galet powerful det var nÀr Tobbe frÄgade ja men hur Àr det Egentligen? i början.
Alla mina monster jag ritade. It all makes sense. Det var dÀr kÀnslorna kom ut.
Jag har fortfarande skitsvÄrt att ta plats och bara frÄgan av vad jag vill Àta leder ofta till att jag studsar den till honom. Att vara mig sjÀlv Àr galet kopplat till dÄ blir jag övergiven och riskerar att dö. Konstigt att man hÄller en lÀgre profil dÄ. Inte sticka ut, inte höras, inte sÄra, inte vara i vÀgen och framförallt inte skapa nÄgot som helst obehag för nÄgon. Lite dÀr nÄnstans.
Jag har vÄgat vinna lite i kortspel och jag har vÄgat kÀnna att det Àr lite nice. Att jag till och med blivit sur nÀr jag inte vunnit. PÄ nÄt sÀtt tror jag det Àr terapi för mig.
Men att fÄ uttrycka mina kÀnslor och ...iaf börja med att bekrÀfta att ... jag har kÀnslor och kÀnner saker Àr kopplat till att ta plats tror jag. Det trodde hon ocksÄ. Att kanske att vara sjÀlv utan att kÀnna Àr lite... döden? omöjligt? Att stÀnga av och vara sjÀlv Àr nÄn slags motsÀgelse. ..och jag tror det ligger nÄt dÀr. Det jag vill behöver fÄ komma upp till ytan och existera.
Att bara vara idag ledde till att jag kÀnde mig nÀrvarande och hade massa intressanta diskussioner och jag kÀnde att jag visade lite av mig. Att jag var lite...sedd.
Helene sa idag att hon tyckte om att det var flera subtila saker pÄ lejonbilden, att man behövde gÄ nÀra för att se. Jag har inte tÀnkt pÄ det men det var en sÄn fin metafor. PÄ hÄll ser jag annorlunda ut.
I torsdags hade jag en riktigt nice dag. Det började med strul pĂ„ nydala med csn och att jag skulle betala jĂ€kligt mycket till dem. Det gick frĂ„n 9000 till 1600 i mĂ„naden med mycket tjorv. Och ovanpĂ„ det sĂ„ var det en tandlĂ€karrĂ€kning pĂ„ 2000 och Ă€ven kostnader för Danmark i nyĂ„r. It wasâŠalot. OvanpĂ„ det sĂ„ var det verkligen bara jag och Linus pĂ„ Nydala och sedan Ulrika och Thomas. .. Det var tomt, trĂ„kigt och vi satte oss (efter CSN) och kollade pĂ„ en dramatisk dokumentĂ€r om en man som levt i sin lĂ€genhet hela sitt liv pga hjĂ€rtfel och hur han till sist fick leva lite innan han dog. .. Det var inte den mest muntra stĂ€mningen och Linus började dra upp sitt rĂ€tt mörka förflutna och confidade i mig. Jag försökte peppa honom lite. Sedan nĂ€r klockan nĂ€rmade sig tolv och deras möte (are you serious?!..) typ var över/de hörde Linus gnĂ€ll om att de inte var dĂ€r ute sĂ„ kom de ut och Ulrika sa att de skulle göra soppa kl 13. Efter det kom Jenny frĂ„n âpromenadgruppenâ och frĂ„gade om jag skulle med. Liunus hade tĂ€nkt att gĂ„ med och frĂ„gade om jag skulle med och dĂ„ sa jag nĂ€e..jag sticker till vĂ€nkretsen istĂ€llet. Och dĂ€r och dĂ„, nĂ€r jag gav mig sjĂ€lv liite mer vĂ€rde sĂ„âŠwadda you know, jag inspirerade honom och sa dĂ€r och dĂ„ att nĂ€ jag hĂ€nger pĂ„ Karin, det Ă€r sĂ„ trĂ„kigt att Ă„ka buss sjĂ€lv o blablabla. So we went.
VĂ€l framme var jag i lĂ€tt obalans och det var inte A-listan som var dĂ€rinne direkt. .. en kvinna frĂ„n handkraft var dĂ€r men hon verkade sakna liteâŠbrain eller nĂ„t. Det va helt klart nĂ„t med henne. Som det Ă€r med mĂ„nga pĂ„ vĂ€nkretsen o nydala. Jag bytte nĂ„gra ord med henne men sedan tog jag upp Tobbes padda och började fortsĂ€tta med mina kort igen. SĂ„klart brĂ„kade ljudet med mig och maxade mina hörlurar sĂ„ mina öron höll pĂ„ o fĂ„ spader men jag lyckades samla mig.
VĂ€ldigt nĂ€ra inpĂ„ dĂ€r rasade det in folk (klockan var typ 12) och jag kĂ€nde att jag ville köpa nĂ„t och iaf Ă€ta pĂ„ men inte direkt mat. Jag blev sugen pĂ„ Ă€pple. SĂ„ jag gick o köpte frukter och en pellegrino. NĂ€r jag kom tillbaka var min stol upptagen och det var fullt av folk. Jag ville gĂ„ in i kreativa rummet men dĂ€r va nĂ„t samtal pĂ„ gĂ„ng och jag baraâŠĂ„hnej⊠dĂ„ ser jag lĂ€dersoffan i lugna rummet och tycker japp, dĂ€r fĂ„r det bli. SĂ„ jag sĂ€tter mig dĂ€r och upptĂ€cker att man inte fĂ„r Ă€ta eller dricka dĂ€r vilket var sĂ„dĂ€râŠfackh. Men jag smusslade med bĂ„de dricka och frukt. Falalala ingen ser.
Jag sĂ€tter mig dĂ€r och slĂ„r pĂ„ lite chill jazz och designar vidare. SĂ„klart sĂ„ brĂ„kar nu Ă€ven korten och jag kan inte designa om dem. âŠmen jag gör det jag kan och lĂ€gger iaf in ny text.
NĂ„gonstans dĂ„ sĂ„ kommer han den dĂ€r lĂ„nga nya mannen in och frĂ„gar om det Ă€r ok om de spelar lite dĂ€r. Jag sa ja och sen kom Ă€ven Mattis. Jag frĂ„gade om jag kunde sitta dĂ€r och Mattis kommer Ă„terigen och sĂ€ger âklartâ pĂ„ hans sĂ€tt som bara lugnar mina nerver och jag kĂ€nner en slags det Ă€r sjĂ€lvklart/du Ă€r vĂ€lkommen.
SĂ„ de sĂ€tter sig pĂ„ varsin sida om mig och jag sitter i hörnet pĂ„ soffan. Först i början spelar dem och babblar tillsammans. Jag sysslar med mitt, eller försöker iaf. Efter ett tag blir det liteâŠtyst mellan dem och deras snack va lite hackigt. Jag tror Mattis mĂ€rkte att jag var tyst för plötsligt frĂ„gade han hur lĂ€get var med mig. DĂ€r nĂ„nstans drog jag upp CSN och plötsligt mĂ€rker jag hur vi tre sitter o snackar. Jag lĂ€rde mig att den lĂ„nge mannen varit vĂ€rsting och slagits pĂ„ krogen skolan. Han öppnade sig och sa att âfarsan..â och âhemma..â och nĂ„gonstans dĂ€r fattade jag att han lĂ€rt sig att slĂ„ss hemma. Kanske för att försvara sig frĂ„n pappan. Han var tydligen lika gammal som jag. Och sen Mattis som Ă€r 43 tydligen.
StÀmningen dÀr inne blev SÄ nice. Vi satt i ett stÀngt rum och det kÀndes som att vi skapade nÄgot dÀr. Vi kokade ihop en stÀmning som pÄ sÀtt o vis pÄminde lite om Hugo och Patrik grejen. Ish. Speciellt nÀr de sjöng och spelade.
Den dĂ€r vĂ€rstingen började prata om karma, Eckhart Tolle och jag baraâŠehâŠkĂ€nns lite som jag dehĂ€r. Som att han hade lite storebrorsvibbar. Vi tre kĂ€ndes som att dĂ€r och dĂ„ sĂ„ funkade vi bara. âVĂ€rstingenâ/âstorebrorâ började sjunga pĂ„ âvi kunde lika gĂ€rna aldrig nĂ„nsin möttsâ och jag bara kĂ€nde hur pĂ„ nĂ„t sĂ€tt sĂ„ hade vi tre, med helt olika liv trĂ€ffats i ett litet rum och delat livet tillsammans.
Efter typ âŠ4 timmar sĂ„ var jag hungrig och glad. SĂ„ jag skulle ivĂ€g och handla nĂ„got och Ă€ta och dĂ„ ser jag att Robert satt i stora rummet. Jag hĂ€lsar glatt och gĂ„r och handlar. NĂ€r jag kommer tillbaka ser jag att han sitter med hĂ€xan och jag tĂ€nker att ja..vissa gillar henne. Kanske han ocksĂ„ gör. NĂ„nstans dĂ€r, nĂ€r jag Ă€tit upp sĂ„ kommer han iaf fram till mig och ojjar sig och sĂ€ger att han haft en dipp i tre veckor (trots antidepressiva), varpĂ„ jag ger lite rĂ„d och försöker stötta med en slags âdet Ă€r ok att kĂ€nnaâ och kan du inte bara lĂ„ta kĂ€nslorna fĂ„ vara som de Ă€r?, typ. Jag tror han kĂ€nde att jag gav en slags âokâ stĂ€mpel pĂ„ att han kĂ€nde som han gjorde och han bara âDĂR sa du nĂ„t..!â. NĂ„nstans dĂ€r försöker jag fumla ihop och förklara att jag inte heller var pĂ„ sĂ„ bra humör pga CSN men att det samtidigt Ă€r viktigt att fokusera pĂ„ det man vill ocksĂ„ och förklarade hur nice det blivit efter jag gjort det och hur bra stĂ€mning det var i lugna rummet. DĂ€r nĂ„nstans sĂ„ följer han med mig för att se vem jag pratat om och vad som hĂ€nde i lugna rummet. DĂ„ fĂ„r jag reda pĂ„ att han heter Henrik och simsalabim sĂ„ sitter vi nu 4 stycken i soffan.
NÀr Robert kommit in sÄ mÀrks det att han inte Àr lika insatt i musik som vi var och stÀmningen blir lite annorlunda. IstÀllet blir det nu mer ett performance dÀr Mattis och Henrik spelar och vi nynnar med och jag kÀnner nu att det Àr tre dudes och sen jag i dedÀr lilla rummet. Liiite mer off men ÀndÄ helt ok.
Jo, Emmy och Helene kom in nÄgra gÄnger och öppnade dörren under dagen för att kolla vad som hÀnde dÀr. Kanske var de ocksÄ lite nyfikna.
Efter kanske en 40 minuter sÄ blev Mattis hungrig och stunden avbröts. Jag tackade för en sÄ trevlig pratstund/stund och de likasÄ.
.
Det kĂ€ndes rĂ€tt naturligt att prata med dem. Det liksom flöt pĂ„ och det blev himlaâŠvem hade trott att en före detta buse blivit sĂ„ lugn och klok? Vi möttes pĂ„ ett plan som var vĂ€ldigtâŠbalanserat. Som om vi var pĂ„ samma planhalva. Vi liksom förstod och höll med.
Nu vet jag inte hur det kommer blir nĂ€r vi ses igen. Jag kommer troligen uppleva att det Ă€r awkward för det blev lite nĂ€rmare Ă€n vanligt och dĂ„ âŠvill jag gĂ€rna rymma.
Men jag Ă€r sĂ„ nöjd Ă€ndĂ„ att jag valde att sitta dĂ€r och prata med de som jag faktiskt tyckte var mest intressanta dĂ€râŠ! IstĂ€llet för att undvika dem. >_<
NÄn annan dag sÄ var det tvÄ hemlösa som lÄg och sov bakom soffan dÀr vi satt. Det Àr lite strange. Och nu har det kommit in ett dudegÀng som jag inte kan avgöra vad som...hur kÀnner de varandra och Àr de Jehovas? Hemlösa? De ser sÄ propra ut med schyssta klÀder och vÀskor. Men varför har man med sig en tandkrÀmstub?
.
Det Àr kontraster. Vackra Limhamn och hemlösa och psykoser.
Men det Àr ÀndÄ...vÀldigt mycket hur man upplever det. Hur vinklar man det? Man kan ju vara in hell in paradise. och pÄ nÄt sÀtt kan hell ocksÄ vara paradise. Man kan skapa bubblor. Bubblor av self care, self love och fokus pÄ det man tycker om och det fantastiska bara vara som verkar leda en till...en sjÀlv.
.
Nu kÀnns det som att det Àr folk som stÄr och vÀntar pÄ att jag ska bli klar sÄ vi kan börja nÄn gÄng. Ouf. Det Àr pressure. Men samtidigt behöver jag vidare. Ska jag börja tillverka hoppbollar för vuxna i recyclat material? Hoppa omkring till musik? Eller ett race genom stan? Ska jag nÄnsin vÄga sÄnt? Ska jag vÄga ta...den platsen? I sure as heck want to.
