Det var en gÄng, för inte sÄ lÀnge sedan, en prins.
En gangsterprins.
Han bodde i ett mörkblÄtt tegeltorn, mitt ute i öknen. Det enda som fanns att se genom hans enda fönster utöver sand var himlen.
Var sjunde dag kom en kostymklÀdd kvinna till hans torn. Hon lÀmnade en pÀrm bredvid hans sÀng med information om staden hon kom ifrÄn.
Information om vad de lokala ligorna planerade för kupper för stunden. Prinsen lÀste pÀrmen och gav alla ligor sina rÄd via brev han lÀmnade till kvinnan, nÀr hon kom tillbaka sju dagar senare.
Han lÀmnade aldrig tornet.
En dag kom den kostymklÀdda kvinnan inte. Prinsen vÀntade genom tre ökensnabba solnedgÄngar och pÄ den tredje uppgÄngen stod en prinsessa i hans rum.
âĂr det du som skriver dom hĂ€r?â, frĂ„gade hon och höll upp breven han lĂ€mnat ifrĂ„n sig.
Det var sĂ„ lĂ€nge sedan han talat att han knappt mindes hur man gjorde, men han lyckades fortfarande mumla fram ett âJaâ.
Prinsessan neg och försökte rĂ€cka över breven. âDom Ă€r alla döda nu. Gangsterkungarna.â
âPolisen Ă€r snart arbetslös. SnĂ€lla, lĂ„t mig veta att du har en planâ.
Prinsen tog emot breven och log. âJaâ, sa han. âOch allt gĂ„r ganska exakt enligt den.â