#endorfiner

I varje aktivitet man gör och varje bil tur blir en förtäckt rekning av långpass rundor.  Man drömmer om  massvis med träningstimmar, nya heta träningskläder och prylar som man bara måste ha.Man kan återskapa känsla av att det faktiskt inte är så jobbigt att köra tröskelintervaller med kort villa utan det är bara roligt.

Men det är en hårfin gräns mellan träningssuget och när detta går över till någonting annat, tex när man är sjuk lite för länge då kommer tankarna istället att man kan göra det imorgon istället, det är rätt bekvämt och skönt här hemma och de där intervallerna de var ju fruktansvärda hur kan man vilja utsätta sig för det igen.

Är det bara latheten och bekvämligheten som blir starkare eller har det med endorfinberoendet som avtar att göra?

Diskutera med bänkgrannen.

Bildgooglade på Bekvämlighet och endorfinberoendet.

fyrahundrafyrtiosex – total body

Åh herreminje. Jag stack till gymmet idag för att köra mina löpintervaller (som var otroligt grisiga, kräktes nästan lite i halsen ((hets)) ), sedan hade jag fått för mig att jag skulle boka in mig på ett gruppass för omväxling förnöjer som de så fint heter, sagt och gjort. Skraj men taggad (och genomsvett sedan intervallerna) gick jag in i salen och plockade på mig den utrustningen man skulle ha…

Beroende av de där endorfinerna.

Veckan som passerat har innehållit en stor del VAB-dagar, så som livet ser ut när man har småbarn. Det är självklart att prio ett ligger på barnet, att vara hemma, vårda och göra vad man kan för att det ska vända och det lilla livet ska må bättre. Det är självklart.

Ändå har ett inre, jag vet inte vad jag ska kalla det, typ svagt brummande byggts upp inuti för jag inte använt kroppen som jag…

Idag gick det inte att hålla tillbaka, i morgon lär det bli robotgång.

Se där kroppen, du fick dig en rejäl omgång idag!

Jag känner att jag lever och i morgon kommer det kännas ännu mer antar jag;)

Idag var första gången sedan innan semestern som jag fick full respons från kroppen och kände mig stark klassen igenom på lunchens Bodypump. Vanan är tillbaka, energiintaget bättre, gräsallergin näst intill obefintlig och humöret var på topp när klockan slog 11.30. För…

Nästa gång jag har en dålig dag ska jag tänka på er och bli varm i magen igen.

Här sitter jag på kvällskvisten med efterdyningar av en hel hög endorfiner som fick utlopp under kvällens spinningklass.

Det var en sån där klass jag längtat efter.

När allt bara blir rätt.

Det var en halvfull klass som var helfull av närvaro. Några stammisar och några nyisar som alla lyssnade, tog till sig, följde och var så där fantastiska så man vill ge dem alla en svettig kram mitt under…