May 15
Dagens tmi:
Som sagt Àr jag förkyld igen och jag Àr i vanlig ordning sÄ slemmiggggg
Straight up:
Loading...
seen from United Kingdom
seen from TĂŒrkiye
seen from TĂŒrkiye
seen from United States
seen from United Kingdom
seen from Greece
seen from Netherlands
seen from Netherlands
seen from Malaysia
seen from United States
seen from Saudi Arabia
seen from United States
seen from China
seen from T1
seen from United States
seen from Malaysia
seen from United States
seen from Japan
seen from Bangladesh
seen from Yemen
Dagens tmi:
Som sagt Àr jag förkyld igen och jag Àr i vanlig ordning sÄ slemmiggggg
Straight up:
Anya is live and ready to show you everything. Watch her strip, dance, and perform exclusive shows just for you. Interact in real-time and make your fantasies come true.
Free to watch âą No registration required âą HD streaming
host host
28.09.2025 - Og der skimtar vi stikkelsbĂŠrtreet mitt
27.09.2025 - Heimdal i solskin
07.11.2024 - Mamma sjtt tre
Anya is live and ready to show you everything. Watch her strip, dance, and perform exclusive shows just for you. Interact in real-time and make your fantasies come true.
Free to watch âą No registration required âą HD streaming
Ă vere sjuk i Taiwan og MiljĂžkrisa i Norge
Eg sit pĂ„ rommet mitt. I leilegheita eg leiger. I Taipei. I Taiwan. Eg er sjuk, men blir snart frisk. Eg var mest sjuk i gĂ„r. Leilegheita eg leiger ligg rett ved ein av dei store vegane i byen. Ved strekningen utanfor er det fire kĂžyrefelt i kvar retning, Ă„tte felt totalt. Det dundrar trafikk omtrent heile dĂžgnet rundt. Det er slitsamt Ă„ vere pĂ„ rommet mitt pĂ„ grunn av denne trafikken. Det er ĂČg slitsamt av andre grunnar. Men dei vil eg ikkje snakke om.
Det sug Ă„ vere sjuk. Det er som om du blir motvillig haldt tilbake. Verden dundrar pĂ„ med alle planar og mĂ„l. Men du blir sittande heime, medan du kikkar pĂ„ ein serie eller sĂžv vekk dagane. Eg vil ikkje vere sjuk. Eg hatar Ă„ ligge som ein slapp fisk. Varm og kald samstundes. Med mykje vilje og mange ynskjer, men inga kraft. Og sĂ„ skal eg vere sjuk i Taiwan ĂČg. Av alle plassar eg skal vere sjuk sĂ„ er det pĂ„ rommet mitt i Taiwan. Rommet kvar eg ikkje orkar Ă„ sove utan ei pute over hovudet, for Ă„ dempe den forbanna trafikken som ikkje klarar Ă„ ta pause. Av alle tider eg skal bli sjuk sĂ„ er det sjĂžlvsagt i den helga kvar eg skulle pĂ„ valvake for presidentvalet i Taiwan, pĂ„ ekskursjon med taiwanske vener, og sĂ„ pĂ„ konsert som prikken over i-en. Eg hatar Ă„ vere sjuk. Ăg eg hatar Ă„ vere sjuk i Taiwan.
Eg skal liksom oppleve sĂ„ mykje i Taiwan. Eg er her tross alt berre i 9 mĂ„nader. Eg skal meistre sprĂ„ket. Eg skal forstĂ„ kulturen. Eg skal bli ein ekspert. Men her ligg eg. Sjuk. Hadde det ikkje vore for dei stĂžydempande hovudtelefonane mine hadde eg blitt drevet til vanvit av trafikken ĂČg.
Eg vil gjere meir. Eg vil verkeleg fÞle eg meistrar sprÄk og kultur i Taiwan. Eg vil meistre livet her. Vere nokon som kan sei at dei veit. Vere ein kjelde til informasjon og forstÄing. Men eg klarar jo ikkje Ä oppnÄ det nÄr eg er sjuk. NÄr eg gÄr glipp av ting eg ville gjere. I staden for var eg heime og sveitta senga vÄt medan eg sÄg pÄ BÄrd Tufte Johansen utforske korleis det sto til med naturen i Norge i serien «Oppsynsmannen». Det var ein utruleg bra serie. Ein eg meiner alle i Norge har godt av Ä sjÄ. For Norge utviklar seg i ein grÄ og dyster retning. Me gÄr feil framtid i mÞte.
Men klarar eg ikkje Ă„ oppnĂ„ forstĂ„ing om Taiwan nĂ„r eg er sjuk? Er det sant? Eller er eg eigentleg berre lat nĂ„r eg ser pĂ„ BĂ„rd traske rundt i Norge, nĂ„r eg kunne sitt pĂ„ noko pĂ„ Mandarin. Kanskje BĂ„rd kan lĂŠre seg mandarin. Eg kjenner pĂ„ denne tvilen. Eg kjente pĂ„ det i Norge nĂ„r eg tok ein bachelor i Kinesisk- med Kina-studium ĂČg. Kvifor dukkar eg ikkje djupare inn i kulturen, i sprĂ„ket? Kvifor ser eg pĂ„ denne norske filmen, kvifor les eg denne engelske boka? Eg mĂ„ jo betre kinesisken min. Eg mĂ„ vere pĂ„ og jobbe heile tida. Eg hatar den tankegangen. Men eg slit med Ă„ bli kvitt den.
Mange snakkar om at det ikkje er godt med for mykje av noko. Alt i moderasjon. Det er bra Ä vere engasjert og pÄ, berre ikkje gravlegg deg i negativ sjÞlvomtale om det pausar opp. Det er bra med Þkonomisk vekst og fleire vegar. StÞrre vegar. Breiare vegar. Pisspreik. Du treng faen meg ikkje enda fleire monstervegar som brÞytar seg igjennom alt me nordmenn likar med Norge. Politikarar og utbyggarar lev med tunellsyn. Det viktigaste er vekst. For vekst betyr auka velstand. PÄ kva faens omrÄder treng nordmenn auka velstand? Me er eit av dei mest velstÄande landa i verda. Me har velstand.
Ein er blitt blind av pengar. Me lev i eit pengegalt samfunn. Det er viktig med pengar seier ein. Pengar skapar moglegheiter for arbeidsplassar. Har ein fleire arbeidsplassar sÄ kan fleire dele i velstanden. DÄ kan fleire gÄ pÄ hytta. Fleire kan ta helgeferie i marka. Fleire kan reisa pÄ bytur i ferien. Hadde me ikkje det for 20-30 pluss Är si? Var det ikkje mogleg for folk Ä bu fint og flott, utan at ein skulle sprenge LÄgendeltaet i to for Ä brÄke av gÄrde med firefelts motorveg?
Sjukdommen siv ut av meg. Men trafikken blir. Eg er forbanna pĂ„ meg og min eigen kropp for Ă„ bli sjuk nĂ„r det var sĂ„ mykje spennande som skulle skje. Eg vil oppleve sĂ„ mykje meir. Eg vil bli smart pĂ„ alt eg omringast av i dette ukjente landet. Men det gĂ„r bra. Eg klarar meg overraskande bra, sjĂžlv om eg har vore sjuk ei helg. Kanskje eg blir litt sakka ned mot mĂ„let mitt. Men det stĂ„r ikkje pĂ„ liv og dĂžd. Og pĂ„ same mĂ„te som at det gĂ„r fint for meg. For deg. Ă bli sjuk ein gang i blant. Ă ta ein pause frĂ„ kĂžyret og presset frĂ„ samfunnet ein gang i blant. SĂ„ gĂ„r det fint Ă„ ikkje alltid mĂ„tte bygge ut nye motorvegar og industriparkar og alt anna grĂ„tt. Kanskje me kan ta ein pause i bygginga og kikke pĂ„ litt andre meir berekraftige lĂžysningar. LĂžysningar som ikkje krev at me riv grĂžn natur sundt for Ă„ bygge âgrĂžnâ industri. Det er eit paradoks. Eit unĂždvendig paradoks.
Eg hÄpar fleire folk sluttar Ä tenke som i Stanley Jakobsen sin kjende song, «I morgon, i morgon, men ikkje i dag». Det hjelp ikkje med evig utsetting. Naturen ventar ikkje. Den dÞyr ein sakte dÞd.
Inspirasjon for denne gangs skrivesus:
Ă vere sjuk i Taiwan
BĂ„rd Tufte Johansen sin nye serie i NRK, Oppsynsmannen. https://tv.nrk.no/serie/oppsynsmannen
NRK sin avslĂžring om kor mykje natur som har blitt Ăžydelagt i Norge sidan 2017. https://www.nrk.no/dokumentar/xl/nrk-avslorer_-44.000-inngrep-i-norsk-natur-pa-fem-ar-1.16573560
Jag va nog fan uppe i 40 för nÄn dag sen, mÄdde jÀvligt sketch. Jag hade 39 igÄr morse. Men prisa the mother fucking Alvedon †nu Àr jag nere i 37.5 och lite mer stabil. Still ont i halsen och hostig, skitsnuvig och allmÀnt överkörd av ett tÄg. T-shirten jag hade pÄ mig inatt var sÄdÀr att hm kan man vrida ur den hÀr? Den har hÀngt pÄ vÀrmetorken i tvÄ timmar och inte helt torr still.
Jag tror det var efterskalvet av allt som hÀnt och jag som försökt processa allt. T har inte heller varit bra sÄ jag slapp vara sjÀlv. LÀskigt o va sjÀlv nÀr man har sÄdÀr hög feber, hur gör mÀnniskor liksom?
Oh well det har börjat gÄ Ät rÀtt hÄll igen and for that I am very grateful.
FrÄn sjukbÀdden mot ytan!
FrÄn sjukbÀdden mot ytan!
Efter en dryg mĂ„nad med lunginflammation, vatten i lungsĂ€cken och till och med en vecka med Covid, har jag till slut valt att helt och hĂ„llet följa kroppens vilja. Jag kan vila mjukt mot skrivbordsstolens ryggstöd och skriva eller fortsĂ€tta ladda upp mitt Musikarkiv till Dropbox. Eller nĂ„got annat. Annars blir det att krypa upp i soffan med en film, eller raklĂ„ng i sĂ€ngen med tre kuddar underâŠ
View On WordPress