Snötiger

Pussel av ord Insmugna bilder Bygger Lite I taget

Bara naturens ljud Fåglarna Vinden i träden Trots att jag är kall är jag lycklig och lugn

Jag är mitt i våren Obestämd temperatur Som de dimmiga mornarna Solens värme där det är lä Nästan grönt på träden Tvekande vitsippor Vet inte om jag kan släppa vintern än Mörka kvällar Isen på sjön Att hinna vakna innan gryningen Sommar är att kapitulera Att sluta hålla igen Explodera med solen Vinter är vila En möjlighet att gömma sig i mössa, halsduk, mörker.

Jag vet att jag inte borde sakna dig Men ändå Går min tanke i våra spår Tills dess att mina tårar fyller Avtrycken från mina fötter Ensamma går de i cirklar

Det regnar på mig idag Det är moln från marken och hela vägen upp Det smakar konstigt i min mun I mitt block finns en bild som är till dig Och jag har skrivit flera mejl som jag inte kan skicka Men ändå lever jag på hoppet Ett långsamt litet leende Kanske på andra sidan bordet En ljusning i molntäcket

Ord Hur de kan ligga där Stilla Vecka efter vecka Skvalpa runt i mig Kullra mot hjärtat Slå i magens ytterkanter Som stenar på havets botten Rullar de upp mot min ryggrad Skapar våg efter våg Av varm tyngd

Jorden Hur den rullar ut sin skönhet framför mig Välver sig under mina fötter Klippan varm och slät under mina händer Mossan mjuk och len mot mina fotsulor Himlens leende på morgonen Då solen tänder ljus i trädtopparna

Kan man lära sig av med att längta? Slutar det någonsin att vara ömsom spinnande kattunge och ömsom arg igelkott?

jag drar bort sårskorpor på oläkta sår trots att jag får ärr men jag tänker att de precis som rynkor är minnen av livet på min hud gropar av sorg fåror av skratt däremellan lenhet

Just idag önskar jag Att livet skulle vara lite lättare att bära mellan träningspassen Att allt det där som jag gör Ibland kunde få lite extra studs i steget Lite blänk i kanten Och att det skulle vara musik till