#boendesegregation

Det tog åtta månader men här är den färdiga uppsatsen i alla fall. Alltså jag gjorde färdigt den i tid och gick upp och fick bra resultat. En arkitekt som också läst sociologi från Chalmers kom och examinerade, hon var imponerad.

Här är abstrakten:

Studiens syfte är att identifiera och ringa in en boendesegregationsdiskurs som används i Göteborgs stads styrdokument associerade till fysisk planering för att kritiskt granska och analysera denna.

Forskningsfrågorna blir: 1) Vilken innebörd för strategiska beslut i den fysiska planeringen har styrdokumentens boendesegregationsdiskurs? 2) Vilka konsekvenser för social rättvisa får detta? Studien använder styrdokument från Göteborgs kommun kopplade till fysisk planering.

Metodmässigt används kritisk diskursanalys som behandlar diskursiva praktiker (hur dokumenten produceras och konsumeras), text (innehållet i dokumenten) och sociala praktiker (vilken samhällelig kontext dokumenten befinner sig i).

Studien identifierar med hjälp av Pierre Bourdieus fältbegrepp ett stadsbyggnadsfält inom vilket en boendesegregationsdiskurs finns och verkar. Det outtalat legitima, fältets doxa, analyseras genom tidigare forskning och konfirmeras i resultatredovisningen. Studiens huvudresultat är:

1) Boendesegregationsdiskursen är underordnad en marknadsorienterad doxa i stadsbyggnadsfältet och därför tyst om diskursiva egenskaper som ämnet har i andra sociala fält.

2) Position som underordnad i stadsbyggnadsfältet gör att diskursen är tom: Dess strategier får ingen effekt eftersom de är underordnade (marknads-)logik som förstärker segregationen.

3) Boendesegregationsdiskursens målsättning är att garantera individuella möjligheter till att bosätta sig var man vill – att situationen ska vara neutral, något som med Iris Marion Youngs logik aldrig kan leda till social rättvisa.

Studien ser i och med detta att radikala förändringar av vad som är möjligt att framföra i diskursen behöver komma till stånd för att dess konstituerande egenskaper ska bidra till förändringar i den icke-diskursiva världen.

.

.

.